Dövblindhet

Dövblindhet är en kombination av syn- och hörselnedsättning där syn och hörsel har svårt att kompensera för varandra. Förutsättningarna varierar om man:

• föds dövblind eller blir tidigt dövblind.
• föds döv eller med någon grad av hörselnedsättning och förlorar synen senare.
• föds blind eller med någon grad av synnedsättning och förlorar hörseln senare.

Språkutveckling och kommunikation

Medfödd eller tidig dövblindhet begränsar möjligheten att spontant utveckla kommunikation. För den grundläggande kommunikationen används främst känsel, smak och lukt. Kommunikationen baseras på kroppsliga intryck och uttryck som personer i omgivningen kan bekräfta och stödja med taktila tecken, visuella tecken eller tal. Flera kommunikationssätt kan användas samtidigt – alltid anpassat efter barnets förmåga och nivå av syn- eller hörselnedsättning.

Taktilt teckenspråk och socialhaptisk kommunikation

Taktilt teckenspråk innebär att den dövblinde avläser tecknen med händerna och använder teckenspråk tillbaka. Känslor, sinnesstämningar eller andra icke-språkliga budskap kompletteras med socialhaptisk kommunikation, det vill säga beröring på neutrala zoner på kroppen, exempelvis på ryggen eller armen.

Vad kan underlätta lärandet?

För en person med tidig dövblindhet är behovet av stöd från omgivningen stort. Möjligheten till utveckling är i hög grad beroende av de personer som finns omkring barnet. Det är viktigt att de har god kunskap om dövblindhet generellt och om de pedagogiska strategier som passar det enskilda barnet.

Trygg miljö

En tillrättalagd miljö, pedagogiskt, fysiskt och socialt ger möjlighet till utveckling och känsla av trygghet. Det är viktigt att kunna orientera sig och förflytta sig i den miljö man vistas i.

Tid och engagemang

Barn med tidig dövblindhet upplever världen i fragment. Då behövs en vuxen som tolkar och genom taktil kommunikation och bekräftar och utvidgar det barnet är med om. Lek har stor betydelse långt upp i åldrarna för utvecklingen och lärandet.

Individuell planering

Undervisningen vid tidig dövblindhet sker oftast individuellt av en pedagogiskt ansvarig person.

Var finns eleverna?

Elever med tidig dövblindhet går ofta i specialskolor. De som har en senare dövblindhet går i kommunala skolor eller friskolor. Varje elev, oavsett skolform, har en individuell utvecklingsplan. Utifrån enskilda behov kan extra anpassningar behöva göras.