Stödinsatser vid selektiv mutism

Det finns mycket skolan kan göra för att stötta barn och elever som inte pratar, oavsett eventuell diagnos. I arbetet är det bra att redan från början planera insatser på organisations- grupp och individnivå. Syftet med insatserna är att eleven ska känna sig trygg i skolmiljön. 

Organisationsnivå

Rektorn bör alltid leda arbetet med att skapa organisatoriska förutsättningar som kan förbättra miljön runt eleven. Elevhälsans professioner har en viktig roll. Specialpedagogen bör kopplas in för att se över hur skolan kan möta elevens behov i den fysiska, pedagogiska och sociala miljön. Vid den centrala elevhälsan kan skolan få hjälp av psykolog eller logoped med kompetens i ämnet. Skolan bör också samarbeta med extern expertis, som barn- och ungdomspsykiatri eller logopedmottagning.

All skolpersonal som dagligen möter eleven bör informeras om hur de kan stötta direkt i de situationer där eleven har som svårast att tala. 

Det är också väldigt viktigt med ett nära samarbete mellan skola, vårdnadshavare och övriga nyckelpersoner i nätverket.

Gruppnivå

Personalen kan göra mycket för att förbättra miljön på gruppnivå genom att öka medvetenheten om samtalsklimatet i elevgruppen. Att anpassa röststyrkan, sakta ner taltempot, minska antalet frågor och sänka kravet på tal är några viktiga insatser.  

Förklara gärna för kamraterna att eleven kan prata – men inte alltid, och inte överallt. För att inte eleven ska känna sig utpekad kan man tala om olika typer av rädslor med gruppen, inte bara obehag för att prata. Självklart ska detta förankras hos eleven först. Fler tips:

• Skapa en tydlig struktur i verksamheten för att öka tryggheten och förutsägbarheten. Använd visuellt schema så att alla elever kan få en överblick över skoldagen..
• Planera ordlösa lekar och aktiviteter där alla kan vara lika delaktiga oberoende av talet. 
• Höj statusen på tystnad genom att leka lekar som bygger på tyst kommunikation, till exempel charader.
• Ordna roliga aktiviteter som lockar till spontana skratt och andra lekljud som gör att ljudandet inte blir så laddat. 
• Använd bilder som alternativ så att eleven kan delta i gruppaktiviteter utan att behöva tala. Detta kan hjälpa eleven att utveckla talet.

Individnivå

Det viktigaste är att barnet eller eleven känner sig trygg i förskolan eller skolan. Börja därför med att bygga förtroende och skapa en förutsägbar miljö med tydlig struktur över skoldagen. Till en början är det bra med endast en eller ett fåtal kontaktpersoner som barnet eller eleven känner förtroende för. Antalet kontaktpersoner kan efterhand utökas.

Anpassa kravnivå och bemötande

• Sänk kraven där det behövs och ta bort kravet på tal där det är möjligt. 
• Avdramatisera att eleven inte pratar – hitta istället aktiviteter som inte kräver tal.
• Bekräfta att du vet att eleven tycker att det är obehagligt att prata och förmedla att det inte finns något tvång att prata.
• Beröm inte eleven när eleven pratar, utan bete dig som om det vore helt förväntat. 
• Försök inte locka eleven att prata. Om eleven misslyckas att prata kan obehaget byggas på, vilket gör situationen värre. 
• Om det uppstår missförstånd i kommunikationen med eleven är det angeläget att du reparerar dessa. Förmedla lugnt att ansvaret är ditt.  
• Förmedla positiva förväntningar 
• Visa att du tror på elevens förmåga att kommunicera och använd din kreativitet för att stärka kommunikationen.
• Visa att du förväntar dig att eleven deltar i aktiviteter och att du känner tilltro till eleven. 
• Uppmärksamma det som går bra och fokusera på styrkor för att stärka eleven.
• Ge extra förberedelse och stöd vid schemabrytande aktiviteter, exempelvis utflykter eller studiebesök. Detta kan också vara tillfällen då eleven öppnar sig mer – ta vara på det.
• Barn med selektiv mutism kan ha svårt för att be om hjälp och att signalera om de gjort sig illa eller behöver gå på toaletten. Hitta därför alternativa sätt att kommunicera, exempelvis genom att visa ett kort eller göra en speciellt gest. 

Förbered skolarbetet

• Utgå från ett material som eleven är intresserad av. Det behöver inte vara ett lärmaterial – kanske kan ni pyssla, titta på foton eller spela ett spel.
• Sitt gärna bredvid eleven istället för mittemot. Kontakten underlättas om eleven slipper ögonkontakt. 
• Barn med selektiv mutism undviker att ställa frågor när de inte förstår. Ge därför tydliga instruktioner. Berätta vad som ska göras, med vem och hur länge. 
• Öka förutsägbarheten genom att göra ett individuellt schema till eleven där det tydligt framgår vad som ska göras och med vem.

Tänk över hur du ställer frågor

• Tänk och resonera högt när ni arbetar med ett gemensamt material, men formulera dig inte i frågor som avkräver svar. Syftet är att upprätthålla kommunikationen och få eleven att själv fundera utan att behöva svara. 
• Uttryck dig hellre beskrivande än frågande. Säg ”Hej, kul att se dig” istället för ”Hej, hur mår du?” Eller ”Jag ser att du ritar en fågel” istället för ”Vad ritar du? 
• Upprätthåll kommunikationen och prata om det som görs även om eleven inte svarar. 
• Ha mycket tålamod och ge eleven extra tid för att svara.
• Ställ ja- och nej-frågor eller frågor med färdiga svarsalternativ när eleven kommit så långt att denne klarar av att svara på frågor. Fråga till exempel inte ”Vad gjorde du mest på sommarlovet?” utan hellre ”Vad gjorde du mest på sommarlovet – badade eller åt glass?”. Det ger eleven en försäkran om att ett av svaren är ”rätt” och att det inte finns någon risk att misslyckas med sitt svar.

Äldre elever och ungdomar med selektiv mutism

Äldre elever och ungdomar med selektiv mutism kan ha vant sig vid att vara tysta och ser det som en del av identiteten. De kanske har tröttnat på metoder och behandling och nöjer sig med att kunna svara på enkla frågor. Då kan det vara dags att göra ett uppehåll i behandlingen och göra nya försök senare. Förmedla hopp och säg att en annan vardag och skolgång är fullt möjlig. Vid samtal om elevens framtid bör det milt framhållas att talet kommer att vara viktigt vid exempelvis resor, körkort och fortsatta studier. 

Fundera över alternativa sätt till att redovisa kunskap muntligt. En del elever tycker det fungerar bra att spela in presentationer, läxor och provsvar hemma och låta läraren ta del av röstmeddelandet eller filmen. För andra elever går det bra att redovisa enskilt med läraren eller i en liten trygg grupp. 

Anpassa förhållningssätt och aktiviteter till elevens ålder så att det inte blir barnsligt eller påtvingat. Involvera eleven i planeringen så mycket som möjligt. Ungdomar behöver i än högre grad motiveras utifrån egna intressen och få möjlighet att komma med egna idéer.