Intensiv evidensbaserad lästräning hjälper elever med lässvårigheter att utveckla sin läsförmåga på ett effektivt sätt. Här får du stöd i hur skolan kan organisera intensivundervisning, samt exempel på aktiviteter som tränar avkodning, läsflyt och läsförståelse.
För att kunna planera, analysera och följa upp undervisningen behöver man bedöma elevernas läs- och skrivutveckling med hjälp av standardiserade och normerade screeningtester. Denna screening bör göras systematisk och återkommande med alla elever på gruppnivå. Screeningen är ett stöd för läraren för att organisera sin undervisning och uppmärksamma elever som riskerar att få läs- och skrivsvårigheter. Läs mer om screening och standardiserade tester:
Modellen Response to Intervention (RTI) är ett exempel på hur skolan kan organisera sin undervisning och insatser. RTI bygger på ett vetenskapligt förankrat och systematiskt arbetssätt där undervisning och insatser utformas och justeras utifrån elevers faktiska resultat. En central utgångspunkt i modellen är användningen av normerade och standardiserade läs- och skrivtest som möjliggör tillförlitliga jämförelser över tid och mellan elever, samt ger ett underlag för att tidigt identifiera elevers behov av stöd.
RTI är en modell med flera nivåer som utgår från elevers behov. Alla elever får först en god och evidensbaserad undervisning i helklass (nivå 1). Utifrån resultat från läs- och skrivtester identifieras elever som behöver mer stöd. De får riktade insatser i mindre grupper (nivå 2). Elever som fortfarande har svårigheter får mer intensiv och individuellt anpassad undervisning (nivå 3).
RTI är ett strukturerat och forskningsbaserat arbetssätt där undervisning och stöd anpassas utifrån elevers resultat. Genom att arbeta stegvis och använda tillförlitliga tester kan skolan tidigt upptäcka behov och ge rätt stöd i rätt tid.
För elever med dyslexi räcker den ordinarie undervisningen ofta inte, även om den är evidensbaserad. De behöver mer omfattande och intensiv undervisning för att kunna utveckla sin läsförmåga så långt som möjligt.
Effektiv intensivundervisning är tydlig, strukturerad och anpassad efter elevens behov. Den genomförs av en utbildad pedagog med kompetens inom läs- och skrivsvårigheter samt grundläggande evidensbaserad läs- och skrivinlärning. För att kunna avgöra om en elev har kvarstående avkodningssvårigheter behöver utvecklingen följas systematiskt och bedömas med standardiserade och normerade test före och efter en intensiv undervisningsperiod.
Undervisningen innehåller flera viktiga delar:
Undervisningen ges oftast individuellt eller i liten grupp för att kunna anpassas till elevens behov. Innan intensivundervisningen inleds måste man identifiera vilken del av läsningen som eleven har svårt med. Om svårigheterna rör avkodning, bör träningen inriktas på den delen. När perioden av intensivundervisningen är avslutad gör skolan en utvärdering av insatsens effekt.
Om eleven, trots evidensbaserad och individanpassad undervisning, fortfarande har stora svårigheter med avkodning – när det gäller korrekthet och eller hastighet – kan svårigheterna handla om dyslexi.
Intensivundervisning innebär att eleven får riktat stöd regelbundet under en begränsad tid. Forskning visar att ett sådant upplägg kan förbättra elevens avkodning.
Ett upplägg som har visat sig ge effekt är att:
Den här typen av stöd gör att eleven kan träna avkodning ofta och på ett strukturerat sätt. Det är viktigt för att utveckla läsförmågan. Hur undervisningen organiseras kan variera utifrån elevens behov, men forskning visar att en intensiv träningsperiod ger bättre resultat än insatser som är mer utspridda över tid.
Forskning visar att intensiv lästräning har positiv effekt på elevers läsförmåga. Effekten är särskilt tydlig när det gäller avkodning och stavning.
Fler undervisningstillfällen ger bättre resultat, och undervisning som kombinerar läsning och stavning förstärker effekten ytterligare. Utvecklingen av läsflyt och läsförståelse tar ofta längre tid.
Avkodning och stavning är tätt sammanlänkade och bygger på kopplingen mellan språkljud och bokstäver. När en elev läser omvandlas bokstäver till språkljud. När eleven skriver görs det omvända – ord delas upp i språkljud som sedan skrivs med bokstäver.
Grundläggande färdigheter för avkodning och stavning:
Läsflyt innebär att man läser en text i lämplig takt, med automatiserad avkodning och med inlevelse och förståelse.
Upprepad läsning: Eleven läser samma text flera gånger. Upprepad läsning ökar läshastighet och noggrannhet, stärker avkodningen och förbättrar förståelsen av texten. Texten ska vara anpassad till elevens läsförmåga. Eleven får stöd och återkoppling under läsningen. Till exempel kan läraren först läsa texten högt och visa tempo, betoning och pauser. Därefter läser läraren och eleven tillsammans, och sedan får eleven läsa texten själv flera gånger.
Växelvis läsning: Läraren börjar med att läsa och sedan är det elevens tur. Hur mycket eleven läser beror på elevens avkodningsförmåga. Läraren måste anpassa tempot så att eleven kan följa med i texten.
Läsförståelse handlar om att förstå och tolka det man läser, till exempel textens budskap, handling och samband mellan orsak och verkan. Förmågan bygger på många av samma språkliga och kognitiva förmågor som används när vi lyssnar på text.
För att förstå en text behövs både språkförståelse och avkodning. En viktig skillnad mellan att lyssna och att läsa är att läsning också kräver att man kan avkoda ord.
Språkförståelse används både när vi lyssnar och när vi läser. Den handlar om att förstå och uttrycka språk. I språkförståelse ingår till exempel ordförråd, hur språket är uppbyggt, bakgrundskunskap, kunskap om hur texter är uppbyggda och strategier för att tolka innehåll.
Exempel på aktiviteter i undervisningen som utvecklar läsförståelsen:
Publicerat 2026-06-26