I förskolan finns barn som är döva, har en hörselnedsättning eller som av andra skäl behöver lära sig svenskt teckenspråk, till exempel om en nära anhörig är döv. Enligt läroplanen för förskolan har de barnen rätt att få stöd i sin språkutveckling i svenskt teckenspråk. SPSM erbjuder råd och stöd kring vad du som jobbar på förskola kan göra för att främja barnens språkutveckling.
Du som arbetar med barn som är döva eller har en hörselnedsättning kan på olika sätt hjälpa barnen att utveckla och använda svenskt teckenspråk, bland annat genom att vara en språklig förebild och att se till att lärmiljön är bra.
Som förskollärare är du en språklig förebild för barnen och du behöver använda ett språk som barnet kan ta till sig utan ansträngning. Även du som ännu inte kan svenskt teckenspråk kan göra mycket för att stötta barnens språkutveckling. Att vara språklig förebild handlar utöver språket i sig även om regler för hur vi kommunicerar och samspelar med varandra.
Ha höga förväntningar på barnen och kom ihåg att de alla har olika behov.
En del förskolor arbetar med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK. TAKK är inte ett eget språk, utan ett stöd i kommunikationen, vilket kan vara ett väldigt bra komplement till talspråket, men det ersätter inte svenskt teckenspråk, som är ett eget språk.
Eftersom svenskt teckenspråk är visuellt, det krävs att man kan se varandra och ha ögonkontakt, så behöver förskolans visuella miljö vara bra för att underlätta språkinlärningen.
Det handlar till exempel om att ha bra, jämn och bländfri belysning, att rummen är lämpligt möblerade och att barnen placeras så att de ser varandra vid samlingen eller andra tillfällen. Det handlar också om att undvika visuellt buller, som en blinkande lampa eller rörig vägg, för att undvika att de blir distraherade.
För att barnet ska kunna ta till sig språket på bästa sätt behöver du använda olika visuella strategier, som att ha tydlig turtagning, upprepa vad barnet har sagt, säkra att barnet ser dig och andra i gruppen när ni tecknar och att ha korta pauser.
Även den auditiva miljön, ljudmiljön, är viktig vid språkinlärning. För elever som har hörselnedsättning kan plötsliga ljud eller bakgrundsbuller stjäla deras uppmärksamhet.
Språkutveckling är av stor vikt under den första kritiska perioden fram tills barnet är i fyra-femårsåldern. Under den perioden behöver barnet och föräldrarna eller andra vuxna kunna samspela och kommunicera obehindrat med varandra. Det är grunden för barns språkliga, kognitiva och sociala utveckling.
Även en liten hörselnedsättning kan göra att barnet måste anstränga sig i vissa miljöer för att förstå vad som sägs via talat språk. Att tolka ljud tar mycket energi från arbetsminnet och om missuppfattningar sker flera gånger under dagen kan det skapa frustration och osäkerhet. Det kan också skapa en begränsning i barnets utveckling. Alla barn bör ha tillgång till ett språk som de kan ta till sig utan ansträngning, är barnet dövt eller har hörselnedsättning kan det vara svenskt teckenspråk.
Barn som blir språkligt understimulerade under den här perioden riskerar att drabbas av försenad språkutveckling och därmed även risk att det påverkar den kognitiva, emotionella och sociala utvecklingen. Tidig tillgång till tecknat eller talat språk är avgörande för att hjärnan ska kunna organisera funktioner för språkförståelse.
Flerspråkiga barn växlar mellan sina språk och använder det som en tillgång i sitt lärande. Barn använder sina olika språk som resurser samtidigt och parallellt för att forma sitt tänkande. Att växla mellan språken handlar då om transspråkande och det är en del av deras språkutveckling.
Publicerat 2023-10-05