Kyrkskolan hade ett litet försprång när garantin trädde ikraft därför att en av deras förskollärare hade deltagit i referensgruppen för kartläggningsmaterialet Hitta språket.
– Jag och en kollega testade materialet en gång innan det blev helt färdigt. Då lyckades vi inte genomföra kartläggningen i den ordinarie undervisningen, så som det är tänkt. Men sen såg vi en film där eleverna arbetade i olika stationer och tänkte att det var en modell som kunde passa i detta sammanhang, säger Nathalie Lindgren, förskollärare.
När det var dags för kartläggningen valde de därför att skapa olika stationer med olika aktiviteter. De delade upp eleverna så att varje förskollärare hade ungefär 12 elever. Dessa elever delade de sedan upp i tre grupper som turades om att besöka tre stationer. Vid en station genomförde förskolläraren en av kartläggningsaktiviteterna i Hitta matematiken eller Hitta språket. Vid de andra stationerna var aktiviteterna utformade så att eleverna kunde genomföra dem på egen hand.
– Det var roligt och givande för eleverna. Det var korta pass och de visste att de skulle få delta i alla aktiviteter. Men vi har varit flexibla. I vissa kartläggningsaktiviteter har vi kartlagt en elev i taget för att eleverna inte skulle behöva väntan på sin tur. Då har vi haft fler stationer bredvid. Andra kartläggningsaktiviteter har vi genomfört i halvklass.
En utmaning för skolan är att de tar emot elever från många förskolor som inte känner varandra. Därför valde de att låta eleverna byta grupper och ha stationsaktiviteter som innebar att eleverna lärde känna varandra. De valde också att ta aktiviteterna i Hitta språket i en annan ordning än de presenteras i materialet.
– Vi valde att vänta med aktivitet 1 och 2 i Hitta språket, som handlar om att samtala, till dess eleverna hunnit lära känna och vågar prata inför varandra. Det blev också lättare för mig så att jag inte feltolkar någon elevs språkliga medvetenhet.
Inför kartläggningen bekantade sig förskoleklasslärarna på skolan med begreppen visa indikation och befara. De läste och diskuterade också handledningarna och förberedde aktiviteterna.
– Vi förberedde material och gick igenom hur vi skulle anteckna och planerade så att det skulle finnas några minuter efter varje aktivitet till att strukturera anteckningarna, det är lätt att glömma bort annars om eleverna kommer som på ett löpande band.
De gjorde inga större anpassningar av materialet. För någon elev gjorde de vissa kartläggningsaktiviteter enskilt, för att eleven hade svårt med turtagning. Någon gång justerade de grupperna så att alla elever skulle komma till sin rätt. Genom systemet med stationer blev det en tydlig struktur för eleverna där de visste vad som skulle hända och alla hade något att göra hela tiden.
– Vi filmade barnen och såg att det här sättet att arbeta gav eleverna lugn och arbetsro, det hade vi inte väntat oss. Oftast är det lite rörigare i början av höstterminen i och med att eleverna inte brukar känna varandra.
Hela kartläggningen tog ungefär sju veckor att genomföra. Det innebar att de valde bort andra aktiviteter eller genomförde dem senare. Nathalie ser flera fördelar med det nya kartläggningsmaterialet.
– Jag lär känna mina elever mycket tidigare och ser vilka utmaningar och anpassningar jag behöver göra så att jag når alla elever. Då är det helt okej att välja bort andra aktiviteter. Vi använder också Bornholmsmodellen och det innebär att eleverna får göra liknande saker två gånger, men jag ser inget problem med det. Det ena är en kartläggning, det andra en metod och jag tycker att de funkar bra ihop.
Inför nästa läsår kommer lärarna att utveckla stationsmodellen så att vissa aktiviteter hör ihop och ingen av förskollärarna behöver fundera på vilka stationer de ska förbereda inför varje kartläggningstillfälle. De kommer också att få tid för att byta erfarenheter och ge tips till varandra för att skruva till det hela ett snäpp. Men i stort är de mycket nöjda med stationsmodellen.
Publicerat 2020-08-28