Ett sätt att arbeta med stödinsatser är att göra det intensivt i perioder. Så arbetar Lejonströmsskolan. Under perioden får klasserna extra resurser och eleverna delas upp i lärgrupper utifrån sina behov.
– Det som styr var vi speciallärare ska vara är behoven. Under en period arbetar vi och andra resurspersoner med förskoleklasserna, sen jobbar vi med en annan årskurs. Det kräver flexibilitet och att alla är bekväma med att schemat kan se olika ut under olika perioder, säger Lisa Klingstedt, speciallärare för årskurserna F-3.
Arbetet under en sådan insatsperiod utgår från gemensamma analysmöten där personalen kommit fram till vilka undervisningsbehov som finns. Sedan planerar personalen insatserna tillsammans. Det kan till exempel vara att införa ett arbetssätt för hur klasserna ska arbeta med läsning. Efter den intensiva perioden är arbetssättet väl känt hos eleverna och lärarna kan fortsätta på samma vis, utan hjälp av resurspersonerna.
Under insatsperioderna delas eleverna in i lärgrupper utifrån nivå och behov. Grupperna kan vara olika stora och planeras noga inför varje insatsperiod, så att varje elev får arbeta med det moment som är en utmaning för henne eller honom just då.
– Bara för att man är osäker på dubbelt och hälften behöver man inte vara osäker på uppdelning av tal, därför utgår vi från lärbehoven när vi planerar grupperna. Alla grupper arbetar med samma sak, men på olika sätt, säger Victoria Westermark Gustafsson, blivande speciallärare.
Om insatsen handlar om avkodning och läs- och läsförståelsestrategier kan en grupp arbeta med kopplingen mellan ljud och bokstav, en annan med att knäcka läskoden och övriga grupper arbetar med läsning på olika nivåer. I anslutning till en insatsperiod följer personalen upp den, för att se om de behöver planera för nya insatser.
– De elever som även efter perioden behöver stöd för att komma framåt får det enskilt eller i en liten grupp. Det sker också under en begränsad period och vi följer upp utvecklingen, säger Victoria.
Sofie Eriksson Åström, grundskollärare i en av förskoleklasserna berättar att avbrotten från den vanliga schemaundervisningen med lärgrupper uppskattas av eleverna.
– Det blir som en liten happening där de träffar nya elever, nya vuxna och får vara på nya ställen, säger hon.
– Jag tror att det är för att eleverna får utmaningar som är lagom stora och så ger vi respons på utvecklingen så att lärandet blir synligt för dem. Ur det kommer både elevernas och de vuxnas arbetsglädje. Kanske är det en liten happening även för oss, säger Lisa.
Tanken med insatsperioder och lärgrupper är att arbeta förebyggande och koppla specialundervisningen närmare den ordinarie undervisningen, istället för att elever går iväg till en speciallärare. Att speciallärarna arbetar i klasserna under insatsperioderna leder också till att de får en relation med eleverna och att det finns fler vuxna som kan uppmärksamma behov av stödinsatser.
– Det blir enkelt att snabbt sätta in insatser och att följa upp det i början av årskurs 1. Vi kommer igång med åtgärdsprogram och andra stödinsatser mycket tidigare nu, säger Victoria.
Modellen med analysmöten och insatsperioder med lärgrupper har personalen på skolan arbetat fram gemensamt.
– Det har varit en omställning för klasslärarna att börja arbeta på det här sättet, men de ser att det ger resultat och jag ser att det höjer kvaliteten på undervisningen, säger Jeanette Nygren, rektor för årskurserna F-3.
– I och med att vi verkligen sitter tillsammans när vi analyserar, planerar, följer upp och utvärderar har vi blivit väldigt samspelta och drar åt samma håll, säger Sofie.
Publicerat 2020-10-12