Hur utreds dyspraxi?

Diagnosen dyspraxi innebär en försämring av möjligheten att utföra samordnade rörelser. När det gäller munnens motorik betyder det att man exempelvis har svårt att utföra de snabba och precisa rörelser som krävs för tal. Musklerna i sig är inte påverkade utan det handlar om brister i planering och programmering av rörelserna. Vid diagnosen Oral dyspraxi påverkas munmotoriken generellt. Vid Verbal dyspraxi, eller Taldyspraxi som det också kallas, är det specifikt muskulaturen som är involverad i talproduktion som drabbats.

Det yttrar sig som uttalsfel
Svårigheterna visar sig bland annat som inkonsekventa uttalsfel. De uppträder ofta i kombination med en språklig nedsättning och kan bidra till en långsam läs- och skrivutveckling. Vid utredning och bedömning av oralmotorik kan flera yrkeskategorier vara involverade. Förutom logoped finns ofta tandläkare och öronläkare med. 

Logopedens bedömning
Logopeden tittar bland annat på hur barnet kan utföra enkla rörelser med läppar och tunga, samt på hur det fungerar för barnet att suga och blåsa. Barnets förmåga att repetera stavelser, ord och meningar samt spontantalet bedöms (om det rör sig om ett litet barn brukar man istället göra observationer av kommunikativ lek). Man kontrollerar också röstfunktionen samt sensoriken i och runt munnen. Tandläkaren tittar bland annat på bett och tandstatus.

Vid misstanke om oralmotoriska svårigheter, till exempel dyspraxi, kontakta närmaste logopedmottagning. Remiss till logoped kan man få exempelvis via BVC eller skolhälsovården.