Camilla hade länge frågat sig varför vi i Sverige har flest specialpedagogiska insatser i årskurs 9, då det ofta är försent att hjälpa eleverna. 

– Det visar på att någonting är fel. Hon ifrågasatte också reaktionen när den dåliga trenden i PISA-studierna bröts, och kurvorna började peka uppåt. 

– Alla var nöjda och glada. Men tittade man bakom siffrorna så såg man att 18 procent av eleverna i årskurs 9 läste på en så pass låg nivå att de varken kunde delta i samhället eller fortsätta i gymnasiet. Vi har en exkluderingsfunktion inbyggt i vårt system. Det ska inte vara så många barn som lämnar skolan utan att kunna läsa tillräckligt bra.

Pilotprojekt med RTI-modellen

Hon vill lyfta fram evidensbaserad undervisning som superviktig, och menar att vi inte är så noga med sånt i Sverige. Trender kommer och går. Vem som helst kan ge ut läromedel eller hitta på nya metoder utan att det stöds av forskningen. Som adjunkt på Linnéuniversitet fick Camilla förslaget av sin professor att göra ett pilotprojekt av den amerikanska RTI-modellen. Hon fick möjlighet att testa den på årskurs 2 i några skolor under ett läsår. Det var så hon kom in i det. 

RTI-modellen är indelad i tre så kallade lager. Lager ett utgörs av evidensbaserad undervisning för alla elever i den ordinarie klassrumsverksamheten. Elever som inte utvecklar tillräckliga kunskaper och förmågor får mer intensiva och individuella insatser genom extra undervisning i mindre grupper, vilket motsvarar lager två. De elever som fortfarande inte utvecklat sina förmågor och kunskaper får delta i lager tre som innebär ännu intensivare insatser, kanske i form av en-till-en-undervisning under en period. 

Fyra studier i avhandlingen

Camilla började sin forskarutbildning med att utföra en metaanalys, det vill säga en översiktsstudie över de studier som redan fanns. Syftet var att studera effekterna av lager 2-interventioner på ordavkodningsförmågan hos elever som riskerar att utveckla lässvårigheter. Analysen motsvarar den första studien i doktorsavhandlingen som är indelad i fyra studier. Den andra studien syftade till att jämföra hur ordavkodning och läsförståelse skiljer sig mellan elever som genomgått RTI-insatser och elever som haft ordinarie undervisning, samt lärarnas intryck av modellen. I den tredje studien undersökte Camilla om RTI-modellen lyckas att identifiera och minska antalet elever som riskerar att få lässvårigheter. Dessutom undersökte hon i vilken utsträckning eleverna bibehåller en förbättrad läsförmåga.Här studerades 113 elever som genomgick RTI under årskurs 1 och 2, för att sedan jämföras med en referensgrupp från databasen LegiLexi. Den fjärde studien var teoretisk och syftade till att se möjligheterna i en förening av RTI-modellen och ”Lesson study”, som är en metod för lärarsamarbete. 

Metoden fungerar bra

Resultatet visade att RTI fungerar mycket bra för att tidigt identifiera elever med lässvårigheter, och låta dem utvecklas utan att falla tillbaka. För de 3–4 procent elever med mycket stora inlärningssvårigheter föreslår Camilla att ett ytterligare lager läggs till modellen. I detta fjärde lager skulle eleverna få möjlighet att arbeta med assisterande teknik, till exempel inläsningstjänster under en intensiv träningsperiod. Insatsen måste också få ta tid, så att barnen kan lära sig att arbeta självständigt. 

– Några barn har så stora svårigheter att det är svårt att hjälpa dem ända fram, det kan handla om språkstörning eller dyslexi. Men det som visade sig överraskande bra var att så många elever svarade så bra på gruppundervisningen. Hälften av eleverna kunde gå tillbaka till den ordinarie undervisningen efter den här ”boosten”. Dessutom backade de inte jämfört med referensgruppen, där 10 procent av eleverna försämrade sin läsning. 

Det positiva resultatet ger också incitament till att testa RTI-modellen i andra ämnen som exempelvis matematik, men även att studera för-och nackdelar i en större skala. Det skulle också vara spännande att ta del av elevers och föräldrars perspektiv över tid. 

Skapa samverkan mellan speciallärare och lärare

Camilla menar att möjligheten till implementering av RTI-modellen i svensk skola är beroende av flera faktorer. Politisk vilja är en. Det har tidigare sneglats på Finland som sedan länge har en variant som ligger väldigt nära RTI. Där får 20–30 procent av eleverna intensiva insatser någon gång. Så ser det inte ut i Sverige. Det är också viktigt att nå skolledarna, som inte alltid har tillräckliga resurser. Rektorer måste börja tänka på ett organisatoriskt plan och skapa samverkanstillfällen mellan speciallärare och lärare. Undervisningen och insatserna måste samordnas så att det inte blir parallella spår. De inblandade måste vara nära varandra under insatserna och diskutera metoderna. 

– Att specialläraren finns med i klassrummet, det är min dröm.