Barnets röst i samspelet är centralt för delaktighet i fritidshemmet
I samarbete med forskare har vi tagit fram tre skrifter som beskriver olika forskningsperspektiv inom fritidshem. En av dessa skrifter är Elevers delaktighet i fritidshem och är skriven av Helene Elvstrand, docent vid Linköpings universitet.
I din text skiljer du på social och politisk delaktighet. Vad skiljer perspektiven åt?
De båda aspekterna är inte helt åtskilda utan en hjälp för att se att delaktighet är ett mångfacetterat begrepp som kan betyda olika saker som lyfter fram olika dimensioner. När det gäller social delaktighet involverar det framförallt aspekter som tillhörighet och få vara en del av en gemenskap. Att ha kompisar vet vi är centralt för att man ska må bra och trivas i skola och fritidshem. Politisk delaktighet lyfter fram aspekter kring elevinflytande och att få möjlighet att göra sin röst hörd. I begreppet att göra sin röst hörd handlar det om att ett utvidgad röstbegrepp vilket innebär att vuxna behöver lyssna på barns röster på olika sätt, det vill säga att arbeta inkluderande och hitta metoder för att alla barn ska kunna uttrycka sig. Viktigt att betona är också att i många sammanhang är också de båda aspekterna sammanflätade på så sätt att tillhörighet i en social gemenskap har betydelse för om du ska kunna göra din röst hörd.
Vilken tolkning av delaktighetsbegreppet är mest relevant för fritidshemmets uppdrag anser du?
Jag tänker att det är viktigt att se samspelsdimensionen som central när det gäller delaktighet. Dels utifrån fritidshemmets grupporienterande uppdrag, dels att både den sociala och politiska aspekten är viktig. Vad menar du när du skriver att delaktighet är en ständigt pågående process? Delaktighet är inte något som kan klaras av en gång i veckan, exempelvis på ett fritidshemsråd utan är istället något som ständigt görs mellan människor i samspel. Delaktighet i vardagen handlar om att vara närvarande och konsekvent i alla situationer som uppstår.
Vad finns det för risker med att ta delaktighet för givet?
Delaktighet är något som inte bara finns där med automatik utan något som personal i fritidshem ständigt behöver uppmärksamma och arbeta med på ett systematiskt sätt.
På vilket sätt kan den här skriften stödja fritidshemmen i sitt fortsatta arbete för inkludering och delaktighet?
Jag hoppas det kan fungera som stöd för att reflektera över delaktighet i relation till den egna fritidshemspraktiken. Vidare att de olika metoder för analysera delaktighetspraktiker kan hjälpa i kollegiala samtal och utvecklingsarbete i fritidshem och i förlängningen bidra till att skapa undervisning där elever upplever att de är inkluderade och har en hög grad av delaktighet.
