Översikten är en sammanställning av nationell och internationell forskning om hur lärmiljön kan utformas för barn och elever med synnedsättning i förskola och skola.

Kim De Verdier är filosofie doktor i specialpedagogik och lektor vid Stockholms universitet och arbetar även som psykolog på Resurscenter Syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon är en av två forskare som varit med och valt ut, granskat och sammanställt de 78 artiklar som översikten sammanfattar.

På vilket sätt kan översikten bidra till en mer tillgänglig lärmiljö för barn och elever med synnedsättning?

Jag hoppas att resultaten som presenteras i översikten ska bidra med ny kunskap och inspiration kring hur lärmiljön och undervisningen behöver anpassas för dessa elever. Förhoppningsvis får läsaren en ökad insikt i hur viktigt det är med kunskap och förståelse för barnens och elevernas specifika behov, för att kunna möta dem på bästa sätt.

Vem vänder sig översikten till? Vilka kan ha nytta av den?

Jag tänker att det är viktigt att inte bara pedagoger som arbetar direkt med barnen och eleverna, utan även skolledare tar del av innehållet. Skolledaren är en viktig person för att ge förutsättningar inom verksamheten, för att planera och organisera elevens undervisning på ett bra sätt. Och det är då nödvändigt för skolledaren att förstå att det krävs både tid, resurser och särskild kompetens för att lyckas i arbetet med eleven. Och den förståelsen hoppas jag att den här forskningsöversikten kan bidra med!

Vilken nytta för eleverna kan översikten bidra till i undervisningen i olika skolämnen?

Först vill jag påpeka att de artiklar vi har identifierat som handlar om konkreta arbetssätt i ämnesundervisning, framför allt rör vissa ämnesområden: läsning och skrivning, matematik och NO samt idrott och hälsa. Bara ett fåtal artiklar handlar om estetiska ämnen och flera skolämnen finns inte med alls. Det är också så att många av studierna är små, alltså ett arbetssätt har provats på en mindre grupp individer. Det gör att man behöver vara försiktig med att dra långtgående slutsatser och betrakta resultaten som sanningar, som är giltiga för hela målgruppen. Man kan konstatera att det behövs mer forskning, och större studier, som undersöker och utvärderar konkreta arbetssätt mer systematiskt.

Men, med detta sagt, så finns det ändå flera exempel på arbetssätt som är intressanta. Framför allt finns intressanta exempel på riktlinjer och arbetssätt för punktskriftsundervisning. Där lyfts behovet av kompetens i punktskrift hos undervisande lärare, och regelbunden, kvalificerad träning för eleverna. Även konkreta undervisningsmetoder beskrivs.

I matte/NO finns exempel på hur man kan arbeta med taktilt material och ljudförstärkningar för att tillgängliggöra laborationer och stärka begreppsförståelsen. Användandet av digitala verktyg i undervisningen beskrivs också.

I idrott och hälsa kan man läsa om betydelsen av att eleven med synnedsättning faktiskt får möjlighet att delta fullt ut – att inte aktiviteter i idrotten väljs bort för att de verkar svåra, farliga eller svåra att anpassa. En del konkreta exempel på anpassningar beskrivs, liksom att det är viktigt att utgå ifrån syfte och mål i kursplanen och med detta som utgångspunkt utforma aktiviteter som passar för hela elevgruppen, i stället för att tänka att alla elever måste klara en specifik aktivitet.

Vad i översikten vill du särskilt lyfta?

Jag skulle nog säga att det allra viktigaste som framkommer är behovet av kunskap om barnens och elevernas funktionsnedsättning och individuella behov, kunskap om de pedagogiska konsekvenserna av olika typer av synnedsättning, och behovet av specifik kunskap om hur man kan anpassa undervisningen.

Elever med olika typer av synnedsättning, särskilt elever med blindhet, är få till antalet. Därför är det oftast en helt ny erfarenhet för läraren att ha en elev med begränsad, eller ingen synförmåga i klassen. Man kan som lärare inte kunna allt från början, men det finns stöd att få och genom goda samverkansrutiner kan man hjälpas åt att skapa goda förutsättningar.

Min erfarenhet är dock att skolan ofta vet alldeles för lite om elevens synnedsättning och vad den innebär. Här behöver man tidigt se till att få information, från vårdnadshavare, syncentralen, barnet själv etcetera, så att man utifrån denna förståelse kan bygga på med relevant kunskap om hur lärmiljön och undervisningen kan anpassas och tillgängliggöras utifrån elevens behov. Då behövs möjligheter till stöd och fortbildning för personalen, samverkan med externa aktörer – där SPSM och våra kurser och rådgivning är en viktig del – samverkan med vårdnadshavare och dialog med barnet eller eleven själv.

Förskolan och skolan behöver även prioritera arbetet med den sociala inkluderingen. Barn och ungdomar med synnedsättning beskriver många utmaningar med att bli delaktiga i kamratgruppen. Att arbeta medvetet med konkreta strategier för att främja social delaktighet är viktigt, liksom att stärka elevernas sociala förmågor, är jätteviktigt.

Finns det något perspektiv, enligt forskningen, som barn och elever ofta lyfter, som vuxna missar?

Många elever uttrycker hur viktigt det är att lärare verkligen har förståelse för deras synnedsättning och behov, och de utmaningar som finns, men samtidigt kan se bortom synnedsättningen och också se elevens styrkor. Eleverna uttrycker också att lärarens attityd och förväntningar är jätteviktiga. Det är viktigt att inte känna att man är ett problem, utan att man möts av en positiv attityd och en vilja att hitta lösningar på utmaningar som uppstår. Det är också viktigt att mötas av samma höga förväntningar som övriga elever, och att få känna att läraren tror på att man kan klara av saker.

Ett annat viktigt perspektiv som eleverna lyfter är att det kan kännas jobbigt att känna sig annorlunda, och att man därför kanske inte vill använda hjälpmedel och utrustningar, eller ta emot anpassningar och stöd. Samtidigt behöver man ju ofta både hjälpmedel och särskilda anpassningar för att klara av skolarbetet. Läraren behöver därför se till att eleven får det stöd hen behöver, men på ett sätt att det inte upplevs som utpekande på ett negativt sätt.

Vilken nytta blir det för barn och elever om personal i skolan har kunskap om barnens egna erfarenheter?

Barn- och elevperspektiv saknas alltför ofta i forskning. Vi vuxna är ofta bra på att tro att vi vet vad som fungerar bäst, men det är viktigt att komma ihåg att fråga barnen. Vad är det som fungerar och inte? Hur vill man ha det?

Att ta tillvara på barnens egna tankar och erfarenheter kan bidra till att göra barnet mer delaktig i sin egen utbildningssituation, att barnet får känna att hens åsikt räknas och att hen har möjlighet att påverka sin egen situation. Det kan förhoppningsvis bidra till att stärka barnets tilltro till sina egna förmågor och göra barnet bättre rustad för framtida studier och andra utmaningar i livet.