Det här handlar rapporten om

Rapporten handlar om de förutsättningar för delaktighet, utveckling och lärande som elever med synnedsättning har i svensk skola. I rapporten definieras synnedsättning som att ha svårigheter att även med glasögon och god belysning läsa tryckt text, eller svårigheter att med synens hjälp orientera och förflytta sig. Analysen utgår från intervjuer med elever och enkätsvar från rektorer. 

Så här gjorde vi

Sex elever med synnedsättning, mellan 13 och 18 år gamla, intervjuades. Bland eleverna fanns en pojke och fem flickor. Fem av eleverna hade ingen ytterligare funktionsnedsättning än synnedsättning, en hade även en intellektuell funktionsnedsättning. Graden av synnedsättning varierade mellan eleverna; från punktskriftsläsande elever som var helt blinda, utan förmåga att urskilja ljus och mörker, till elever med viss synförmåga. Syftet med intervjuerna var att synliggöra elevernas upplevelser och erfarenheter. Intervjuerna utgick från frågor om trivsel, undervisning – lärande och stöd, inflytande och trygghet. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt, vilket resulterade i tre övergripande teman: Skolans och lärarnas roll och förutsättningar i undervisningen, Anpassningar samt Sociala sammanhang. 

En enkät riktades till rektorer för grundskolor och gymnasier samt för anpassade grundskolor och anpassade gymnasieskolor som har elever med synnedsättning. Syftet var att kartlägga skolornas arbete med elever med synnedsättning, särskilt arbetet med delaktighet och social tillhörighet, anpassningar i lokaler och miljöer, måluppfyllelse, överlämningar, stöd till skolan och skolans behov av stöd. Enkäten besvarades av rektorer vid 134 skolor, fördelade på 94 grundskolor, 23 anpassade grundskolor, 12 gymnasieskolor och fem anpassade gymnasieskolor. 

Det här kom vi fram till

Temat Skolans och lärarnas roll och förutsättningar i undervisningen, framträdde särskilt i elevernas berättelser. De berättade om vikten av att skolan och lärarna har en vilja och ett engagemang att skapa förutsättningar för en tillgänglig lärmiljö för eleven med synnedsättning. Att lyssna på eleven men också vårdnadshavarna och andra personer med olika professioner i elevens närhet var avgörande för att förstå eleven och hens behov av anpassningar. Eleverna ville samtidigt att lärarna skulle värna om deras självständighet. Detta ställer krav på samspel och kommunikation mellan elev och lärare samt annan skolpersonal, något som enligt elevernas berättelser inte alltid fungerade. Men av rektorernas enkätsvar framgick att få rektorer gjorde bedömningen att de hade stora eller mycket stora behov av att utveckla exempelvis samspel och kommunikation mellan elev och lärare samt annan skolpersonal.

I temat Anpassningar framkom behov av anpassningar både av fysiska miljöer och anpassningar i undervisningssituationer. Elevernas berättelser visade att hemklassrum och fasta platser i klassrum och matsal kan skapa trygghet och underlätta förflyttning. Ljud- och ljusmiljöer är viktiga, liksom lugn och ro i klassrummet. Rektorernas enkätsvar visade dock att anpassningar av lokaler skett i ganska begränsad utsträckning, främst i klassrummet och till viss del i korridorerna.  

Eleverna berättade att de behöver olika typer av anpassningar för att undervisningen ska bli tillgänglig. Vilka anpassningar som behövs beror på olika individuella förutsättningar. Eleverna upplevde utanförskap när anpassningar saknades. De vill få förutsättningar att ta till sig samma kunskaper som kamraterna. Olika slags tekniska hjälpmedel är viktiga för många elever. En del berättade att ibland fungerade inte deras hjälpmedel tillsammans med de program eller den teknik som användes i skolan. Det ledde till att delar av undervisningens innehåll ”anpassades bort”.  

Rektorerna angav i enkäten att de hade vissa behov av att utveckla lärmiljön för att kunna främja delaktigheten för elever med synnedsättning bättre. Väldigt få av rektorerna ansåg att behoven var stora eller mycket stora. Rektorerna angav också att skolan hade rutiner för att följa upp alla elevers kunskaper, och att rutinerna inte behövde anpassas för eleverna med synnedsättning i särskilt hög utsträckning. Det vanligaste rektorerna hade behov av mer kunskap om, handlade om hur skolan kan göra information, prov och läromedel tillgängliga för elever med synnedsättning, följt av ökad kunskap om tekniska hjälpmedel för elever med synnedsättning. 

I temat Sociala sammanhang blev det synligt hur viktigt det var för alla de intervjuade eleverna att ha vänner, att känna sig trygg och som en del av det sociala sammanhanget i skolan. Elevernas berättelser visade dock på skilda upplevelser. Vissa hade lätt för kamratrelationer och andra hade det svårare. Avbrott under skoldagen försvårade det sociala umgänget, särskilt om klasskamraterna ville lämna skolområdet. Därför ville de gärna ha ett schema med lektioner som låg nära varandra i tid. Eleverna tog också upp betydelsen av fasta platser i klassrummet, så att det går att lära sig var kamraterna sitter. Aktiviteter som inte handlar om undervisning, kan också vara bra för att bygga sociala relationer. Och eleverna förklarade också att de inte ville känna sig utpekade på grund av sin synnedsättning. 

En majoritet av rektorerna i enkätundersökningen, angav att de bara hade vissa behov av att utveckla samspel och kommunikation mellan elever för att bättre kunna främja delaktighet för elever med synnedsättning. 

Så kan du förstå och använda resultaten

Elevernas berättelser innehöll dilemman som ställer krav på förståelse och inlevelse från både huvudman, rektor och lärare. 

• För att utvecklas optimalt behöver eleverna ofta anpassningar eller stöd, men de vill inte att det ska vara utpekande eller att de själva ständigt ska behöva påtala behovet. De vill vara, eller åtminstone framstå, som ”alla andra”. Att bli utpekad kan leda till att eleverna avstår anpassningar. Det i sin tur kan riskera att de inte utvecklas.
• Även om eleverna har behov av anpassningar och stöd, behöver de mötas av samma höga förväntningar på sina kunskaper och förmågor som andra elever när det gäller kunskapsinhämtning och utveckling.
• Eleverna vill vara delaktiga i besluten om utformningen av anpassningar och stöd. Men det får inte leda till att det blir eleverna själva som tar hela ansvaret för att informera om förutsättningar och behov.

För ett bra bemötande och en god lärmiljö behöver personalen i skolan generellt ha kunskap om de behov elevernas synnedsättning ger upphov till. Det räcker inte att elevernas egna lärare har den kunskapen.

Förutom att säkerställa att alla i skolan har kunskap och kompetens om elever med synnedsättning i verksamheten, är det avgörande att prata med eleverna själva. Endast när skolan, vårdnadshavare och eleverna samarbetar för en gemensam förståelse kring skolsituationen blir förutsättningarna för elevernas delaktighet, utveckling och lärande tillräckliga.

Mer information om rapporten

Titel: Möjligheter till delaktighet och lärande för elever med synnedsättning. Om skolsituationen för elever med synnedsättning. Rapporten är framtagen för intern kunskapsdelning inom myndigheten och finns diarieförd: Dnr: 1 STY-2020/367

Vill du veta mer om undervisning för elever med synnedsättning ur ett forskningsperspektiv, läs vår systematiska forskningsöversikt:

• Att främja delaktighet och lärande hos barn och elever med synnedsättning.