Forskningsutblick: Hur elever förstår sin skolfrånvaro

I elevernas berättelser framkom betydelsen av stödjande strukturer och relationer. De sörjde att viktiga relationer till lärare och skolkamrater hade försvunnit. Eleverna, och särskilt pojkarna, beskrev också att deras självförtroende hade tagit skada av de misslyckanden de upplevde i skolan. De berättade även om sin väg tillbaka till skolan och vad som hade bidragit till det. Till exempel att få bygga trygga relationer till ett fåtal personer i skolan och att bli respekterad som expert på sitt eget liv.   

Det här handlar forskningen om

Flera studier visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, och framförallt autism, är överrepresenterade bland de elever som benämns skolfrånvarande. Trots det saknas forskning specifikt kring elever med NPF och omfattande och problematisk skolfrånvaro. Särskilt saknas studier som belyser elevers egna upplevelser. Med det som bakgrund var utgångspunkten för studien att fånga elevernas egna upplevelser och erfarenheter.

Så här gjorde forskaren

Studien genomfördes inom ramen för ett projekt mellan skolan och socialtjänsten i en liten kommun i mellersta Sverige. I projektet deltog elever ur årskurs nio, som alla hade en lång historia av skolfrånvaro. 

Tre flickor och tre pojkar i projektet tackade ja till att vara med i studien. Utöver omfattande skolfrånvaro hade samtliga elever neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som autism eller adhd. Några hade också utvecklat social fobi.

I studien gjorde forskaren djupintervjuer med eleverna. Till stöd för intervjuerna skapades en guide med öppna frågeteman, för att låta elevernas egna berättelser vara i centrum. Några elever intervjuades även en andra gång för att deras uppfattningar och upplevelser verkligen skulle bli tydliga.

Det här kom forskaren fram till

I elevernas berättelser framkom betydelsen av relationer och stödjande strukturer. Det visade sig att alla elever i studien hade en lång historia av problematisk skolgång. Vägen till skolfrånvaron hade kantats av smärtsamma situationer. 

Lågstadiet hade för de flesta fungerat bra, ofta tack vare en trygg relation till en lärare. Men i takt med att klasskamrater blev äldre och den sociala samvaron allt mer komplex, blev situationen i skolan allt mer obegriplig och utmattande. Eleverna beskrev att relationerna till både lärare och kamrater var mycket viktiga för dem och att de sörjde att dessa relationer försvann.

Något annat som framkom i studien var hur elevernas självbild och självförtroende hade tagit skada av de misslyckanden de upplevde i skolan. Särskilt i pojkarnas berättelser framkom att de hade utvecklat försvarsstrategier för att hantera detta. 

Eleverna beskrev också sin väg tillbaka och vad som hade bidragit till det. De lyfte bland annat:

• möjligheten att få bygga trygga relationer med ett fåtal personer, helst en
• att få undervisning i ett mindre sammanhang till en början 
• att bli lyssnad på 
• att bli respekterad som expert på sig själv. Det gav dem makt över sina egna liv, det vill säga empowerment.

I forskningsartikeln presenteras avslutningsvis en fyrfältsmodell som sammanfattar risk- och skyddsfaktorer kopplat till skolfrånvaro. Faktorerna bygger både på tidigare forskning och den nu aktuella studien: