Den här forskningsutblicken utgår från forskaren Anna Öhmans intervjustudie med gymnasieelever. Intervjuerna handlar om elevernas erfarenheter av särskilt stöd. Syftet med studien är att bidra med nya perspektiv på specialpedagogisk praktik. Syftet är också att skapa förståelse för några gymnasieelevers egna erfarenheter av särskilt stöd under sin skolgång. Frågor som har väglett forskningen är: Hur beskriver eleverna sin skolgång? Vilka erfarenheter har de av särskilt stöd? Vilken innebörd kan elevernas berättelser ge ur ett makt- och identitetsperspektiv? Resultatet nyanserar förståelsen av särskilt stöd utifrån elevernas egna erfarenheter. 

Det här handlar forskningen om

Forskningen handlar om vad stödinsatser har för betydelse ur elevers perspektiv. Särskilda behov är komplexa och mångdimensionella och det är därför viktigt att låta elever med egna erfarenheter av stöd komma till tals. Det har betydelse för kvaliteten på deras utbildning och framtida liv.  

Så här gjorde forskarna 

Forskaren tog kontakt med olika gymnasieskolor för att genomföra individuella intervjuer med elever i år tre med erfarenhet av särskilt stöd. 16 elever från fem olika gymnasieskolor ville delta, sju pojkar och nio flickor. Eleverna kom från högskoleförberedande så väl som yrkesutbildande program. I intervjuerna ställdes frågor om i vilka situationer de behövde särskilt stöd. De tillfrågades om de kunde ge exempel på sådant stöd som fungerade bra och mindre bra. Två intervjuer valdes sedan ut av forskaren. De utgjorde hela berättelser som kunde analyseras utifrån en narrativ ansats och teoretiska perspektiv kopplade till makt och identitet. 

Det här kom forskarna fram till 

Ur analysen av de två elevernas berättelser framträder att trygghet och delaktighet är betydelsefullt för eleverna. Resultatet ger också en bild av hur särskilda behov och särskilt stöd är inbäddade i olika former av maktstrukturer. Erfarenheter av att vara inkluderad eller exkluderad skapar olika identiteter hos eleverna. Vikten av att bemöta varje elev i behov av särskilt stöd som en unik individ är central i berättelserna. En slutsats som kan dras från resultaten är att en pedagogik som både är relationell och kunskapsutvecklande visar sig vara viktigt för elever i behov av särskilt stöd. Det skrivs fram med begreppsparet tillhörighet och tillblivelse, som förstås som jämbördiga dimensioner i en inkluderande och välfungerande utbildning. 

Om stödinsatserna enbart riktas mot kortsiktiga kunskapskrav och prestationer riskerar andra mål att hamna i skymundan. Relationell kompetens och socialt samspel behöver därför också uppmärksammas.

Så kan du förstå och använda forskningen

Forskningen kan användas för att ge erfarenhetsbaserade och unika bilder av hur elever i behov av stöd kan uppleva sin skolgång. Genom deras berättelser kan man också få reda på insatser och förhållningssätt som fungerar bra och mindre bra. Flera konkreta exempel från både undervisning och åtgärder kan läsas ur deras berättelser. Bland annat hur kunskapsbedömning kan genomföras på olika sätt som ger eleverna möjlighet att visa sina kunskaper utan att bli för oroliga. Även betydelsen av samverkan mellan rektor, specialpedagog och lärare lyfts som viktigt för att eleverna ska få sina behov tillgodosedda. Vidare forskning skulle kunna belysa rektorers, specialpedagogers och speciallärares perspektiv för att få en bild av hur skolans utbildning och elevhälsa organiseras utifrån elever i behov av stödinsatser.

Mer information om artikeln Titel: Gymnasielevers erfarenheter av särskilt stöd: berättelser om utanförskap och tillhörighet.

Tidskrift: Pedagogisk forskning i Sverige, 2022 (förhandspublicerad online).

Författare: Anna Öhman, Karlstads universitet, för mer information kontakta: anna.ohman@kau.se

Länk till artikel: https://open.lnu.se/index.php/PFS/article/view/2831