Forskarintervju: Flera kompetenser behövs för att kartlägga tvåspråkiga elevers språkfärdigheter

May-Britt Monsrud är utbildad lärare och arbetade under en tid på en skola där det gick tvåspråkiga elever. Efter påbyggnadsexamen i pedagogik fick May-Britt en pedagogisk psykologisk tjänst på Statped, den norska motsvarigheten till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Här upptäckte hon dels hur komplicerat det var att kartlägga flerspråkiga barn och unga, dels bristen på tester för att testa elevernas förstaspråk. 

En av två specialpedagogiska utmaningar

En utgångspunkt i May-Britts avhandling är att flerspråkiga elever utvecklar två språk samtidigt. Det finns lite forskning om vad som kännetecknar typiska språkfärdigheter på första- och andraspråket i flerspråkiga urval. Därför är också kunskapen om vilka språkfärdigheter som bör medföra extra stöd och uppföljning ofullständig. 

– Det finns två stora specialpedagogiska utmaningar när det gäller att kartlägga flerspråkiga barn och unga. Den första är att tvåspråkiga elever ofta felaktigt bedöms ha språkstörning när de i själva verket håller på att utveckla sitt andraspråk. Vid konstaterad språkstörning följer inte språkutvecklingen det typiska mönstret eller förefaller gå betydligt långsammare än hos jämnåriga barn. 

En språkstörning kan yttra sig på olika sätt. Det kan röra sig om att eleven använder förenklade grammatiska konstruktioner, har ett begränsat ordförråd och begränsad kapacitet i fonologiskt minne. När man ska undersöka om språkstörning föreligger är det därför centralt att kartlägga elevens grammatiska konstruktioner, vokabulär och kapaciteten i fonologiskt minne på både första- och andraspråket för att få fram eventuella begränsningar i fonologiskt korttidsminne. 

Den andra utmaningen

Den andra specialpedagogiska utmaningen är, enligt May-Britt, att man avstått från att utreda eleven utifrån förhoppningen att svårigheterna går över, vilket kan leda till att språksvårigheterna inte upptäcks. Dessutom har en delvis politiserad och emotionell debatt mellan olika läger, om vilka faktorer som bäst bidrar till utveckling av språkkompetens bland flerspråkiga, skapat ytterligare osäkerhet. Som en följd av detta kan elever med flerspråkig bakgrund och specialpedagogiska behov bli såväl under- som överrepresenterade med diagnosen språkstörning. Det kan resultera i att hjälp sätts in för sent och att den pedagogiska bedömningen kan bli mindre träffsäker än för enspråkiga norska elever. 

– Märk väl, låga resultat på första- eller andraspråket behöver inte alltid bero på språkstörning. Det kan också ha att göra med kvantiteten och kvaliteten i exponeringen av språken och språkstimuleringen till exempel via förskola, kamrater, idrottsklubbar och föräldrars besök på bibliotek med sina barn. 

Studie med test på två språk

Avhandlingen har en kvantitativ, statistisk, metod. För att få kunskap om vad som karaktäriserar flerspråkiga elevers språkfärdigheter behöver färdigheterna både på elevernas förstaspråk och andraspråk undersökas. Därför har May-Britt låtit testa eleverna med samma test både på deras förstaspråk och andraspråk, det senare var i det här fallet norska. 

Sammanlagt deltog 546 elever mellan sex och tretton år med typisk språkutveckling i studien och 14 elever med språkstörning. De var fördelade på de sex största språkgrupperna i Norge: somali, urdu, tamil, albanska, turkiska och vietnamesiska. 

May-Britt använde fem tester för att undersöka elevernas språkfärdigheter i norska, respektive modersmål samt fonologiskt minne. Testledare var bland andra modersmålslärare och rådgivare på Statped. Kartläggningen var tidskrävande. Det tog en timme att testa varje elev. Innan testningen började översattes och anpassades de fem testen till elevernas modersmål. 

– Det ställdes stora krav på översättarna. De måste ha det aktuella språket som sitt modersmål, goda färdigheter i norska och pedagogisk kompetens.

Kompetens inom tvåspråkighetsutveckling behövs

Ett av studiens resultat visar på en ökning med åldern av både det expressiva och receptiva ordförrådet i samtliga språkgrupper på båda språken. Man kan också se signifikanta skillnader mellan de olika språkgrupperna. Ett annat resultat är att flerspråkigas ordförråd inom samtliga språkgrupper är signifikant svagare än enspråkigas. Dessa skillnader i ordförråd försvinner dock när både första- och andraspråket ingår i analyserna. Ett tredje resultat är att meningsrepetitionstest utfört på både första- och andraspråket kan identifiera språkstörning hos flerspråkiga. Här upptäckte May-Britt 26 elever som fick lika låga poäng som de 14 eleverna med konstaterad språkstörning. De 26 eleverna hade av sina lärare bedömts ha en typisk språkutveckling. 

– En viktig förutsättning för att kartläggningen ska bli korrekt är att den som kartlägger har kompetens inom tvåspråkighetsutveckling, kartläggning och specialpedagogik. 

Nu ska May-Britt, som återgått till arbetet på Statped, fortsätta med att undersöka ett urval av flerspråkiga elever som har remitterats till Statped för utredning angående språkstörning. Här ska också barnens föräldrar involveras mer än vad som var fallet i avhandlingen.

Text: Monica Reichenberg