Om man upptäcker att en elev har språkliga svårigheter och funderar på om svårigheterna beror på en språkstörning bör man kontakta en logoped för bedömning.
Språkstörning kännetecknas av att språkutvecklingen ligger långt efter utvecklingen inom andra områden som ickespråklig förmåga, motorisk och socioemotionell förmåga. Ett barn med språkstörning har svårigheter med något av
Men ofta med en kombination av alla dessa delar.
En elev med språkstörning kan trots en bra hörsel behöva stöd att tolka och förstå språklig information. Både språkproduktion och språkförståelse kan vara påverkad. En generell språkstörning innebär omfattande svårigheter att förstå och eller göra sig förstådd. Ofta har elever med språkstörning också svårigheter gällande läsning och skrivning.
I vår publikation Arbeta med språkstörning i förskola och skola kan du få förståelse för och tips på om hur du kan arbeta för att skapa förutsättningar i förskola och skola för barn som har språkstörning.
Begreppet specifika läs- och skrivsvårigheter, dyslexi innebär att det finns en medfödd nedsättning i vissa språkliga funktioner som är viktiga för att kunna nyttja skriftens principer för kodning av språket. Ett tidigt tecken på läs- och skrivsvårigheter är när bokstavsinlärningen och automatiseringen av kopplingen mellan språkljud och bokstav, fonem – grafem, innebär stora svårigheter för en elev.
Sekundära konsekvenser av dyslexi kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och kunskap om omvärlden. En elev med dyslexi är vanligen hjälpt av att få text uppläst och har inga egentliga svårigheter med hörförståelse, medan en elev med språkstörning oftast behöver anpassningar för att förstå hörd information.