Teckenspråk
Forskningsutblick: Relationskompetens i utbildningen av tonårsflickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar: elevers och lärares perspektiv
Relationer mellan lärare och elever är en förutsättning för elevernas lärande. De är särskilt viktiga för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), som ofta har svårt att skapa och upprätthålla positiva relationer till sin omgivning.
En trygg och positiv relation till läraren kan ge stöd både i lärandet och i det sociala samspelet. Trots detta finns det begränsad forskning om hur elever med npf och deras lärare upplever lärarens relationskompetens, och vilken betydelse den har för närvaro och delaktighet i undervisningen. Det gäller särskilt forskning om flickor med npf.
Den här studien genomfördes på en resursskola och bygger på intervjuer med sex flickor med autism eller autism och adhd samt fem av deras lärare. Flickorna hade introverta drag och en historik av problematisk skolfrånvaro. Resultaten visar att lärares relationskompetens är ett mycket viktigt stöd för elevernas välbefinnande, delaktighet och lärande.
Det här handlar forskningen om
Ambitionen var att få en fördjupad förståelse av hur både lärare och eleverna ser på relationens betydelse i skolan. Ett sådant perspektiv saknas ofta i forskningen inom fältet, särskilt när det gäller flickor. Ofta är det vuxna, som lärare och vårdnadshavare, som tolkar och beskriver elevernas situation. Elevernas egna erfarenheter kommer sällan fram. För att kunna skapa en tillgänglig undervisning är det viktigt att lyssna på elevernas egna röster. Det gäller inte minst hur de upplever lärares relationskompetens och vilken betydelse den har för deras deltagande i skolan. Studien syftar därför till att ge en fördjupad bild av hur både elever och lärare upplever lärar-elevrelationens betydelse i skolan.
Så här gjorde forskarna
Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med sex flickor och fem av deras lärare. För att ge intervjuerna en tydlig struktur använde vi intervjuguider: en för elever och en för lärare. Formen på intervjuerna innebar att intervjuaren kunde följa deltagarnas berättelser och ställa fördjupande frågor, samtidigt som intervjuguiderna säkerställde att alla viktiga områden togs upp. Intervjuerna spelades in för att underlätta transkriberingen.
Efter intervjuerna transkriberades materialet och analyserades tematiskt. Analysen fokuserade på återkommande mönster och teman i elevernas och lärarnas berättelser.
Det här kom forskarna fram till
Den tematiska analysen visade två huvudteman som var gemensamma för både lärare och elever: den förstående läraren och den personliga läraren. Det mest framträdande temat var den förstående läraren. Lärarna betonade vikten av att förstå varje elevs situation. Det handlade både om att ta hänsyn till funktionsnedsättningen och att se eleven som en unik individ. De lyfte också betydelsen av att uppmärksamma, tolka och svara på elevernas ickeverbala signaler. De beskrev också betydelsen av att möta elever på ett sätt som får dem att känna sig välkomna och värdefulla. Det innebar att både acceptera eleven som den är och samtidigt uppmuntra och stödja elevens utveckling.
Elevernas beskrivningar låg nära lärarnas. De lyfte särskilt fram lärare som såg och bekräftade dem som individer och som uppmärksammade deras behov av stöd, även utan att de själva uttryckte det. Både lärare och elever betonade lärarens närvaro som avgörande för delaktighet och inkludering, både i undervisningen och i mer informella sammanhang.
Det andra temat, den personliga läraren, handlade om att bygga nära och tillitsfulla relationer. Lärarna beskrev hur de använde humor och bjöd på sig själva för att skapa personlig kontakt. Eleverna betonade vikten av att läraren visar intresse och omsorg om dem som individer. Informella samtal upplevdes som viktiga av båda parter, eftersom de hjälper läraren att förstå eleven och stärka elevens motivation och engagemang för skolarbetet.
Så kan du förstå och använda forskningen
Resultatet bekräftar tidigare forskning som visar att relationen mellan lärare och elev har stor betydelse för elever med npf. En fungerande relation påverkar både elevernas möjligheter att delta i undervisningen och deras närvaro i skolan.
Elevernas välbefinnande och utveckling hänger nära samman med att lärare har ett förstående och personligt förhållningssätt. Studien visar att det är viktigt att lärare kommunicerar på ett individanpassat sätt, är lyhörda för elevernas behov och visar omsorg – både om elevens lärande och om eleven som person. Ett förstående och personligt förhållningssätt är särskilt viktigt för denna elevgrupp, eftersom många av eleverna döljer sina svårigheter. Det kan göra deras behov svåra att upptäcka och risken ökar att de inte får rätt stöd i undervisningen. Studien genomfördes på en resursskola, men resultaten kan till stor del överföras till andra skolmiljöer där lärare möter elever med npf.
