Forskarintervju: Så upplever unga tjejer sin adhd-diagnos

Matilda Frick arbetade som skolpsykolog när hon upptäckte ett doktorandprojekt som studerade adhd hos småbarn. Det väckte hennes intresse för ämnet och hon studerade under flera år objektiva aspekter av adhd som problemlösning och kognition. För några år sedan började hon studera den subjektiva upplevelsen.

– Jag ville undersöka hur det faktiskt är att leva med en diagnos och vad diagnosen gör för individen, säger Matilda. Vissa människor är diagnoskritiska och det var så jag kom in på ämnet i den här studien.

Hon har genomfört studien med Jan Grimell och Maja Ericson. Tillsammans har de hittat flera resultat som skiljer sig från tidigare forskning. Studien syftar till att förstå adhd ur ett samhällsperspektiv och söker bland annat svar på hur det är att leva med diagnosen som ung, samt vilken funktion diagnosen fyller.

Så gick studien till

I studien intervjuades tio tjejer i åldrarna 15–18 år om livet, kompisar och skolan. De fick även berätta om när de fick sin diagnos och hur den påverkat deras självbild. Forskarna ville bland annat förstå vad diagnosen betyder för tjejerna och deras identitetsutveckling. Svaren från intervjuerna visade både väntade och oväntade resultat kopplat till en adhd-diagnos.

– Ur ett forskarperspektiv är det vanligt att läsa att de biverkningar som kopplas till adhd-medicin är sömnproblem, påverkad aptit och liknande. Men i studien har vi upptäckt att medicinen också påverkar personligheten och självkänslan.

Upplevelser av medicinering

När de intervjuade tjejerna berättade om sina upplevelser med medicineringen är det flera som känt av en förändrad personlighet, samtidigt som skolarbetet går lättare och fokuset ökar. För många kopplas diagnosen också till en slags lättnad. En lättnad över att äntligen förstå sig själv.

– Flera av tjejerna beskriver att de länge känt sig annorlunda och att det varit svårt att smälta in. Diagnosen har i sin tur fungerat som en förklaring till varför.

Det är inte ovanligt att höra att det finns ett stigma kring att få diagnosen adhd, men enligt den senaste svenska forskningen går det att tyda att stigmat är förhållandevis lågt. Om något är viljan att få en diagnos hög. I studien har forskarna varit specifikt intresserade av vad diagnosen betyder för tjejer. Det är vanligare att killar får diagnosen, men idag är skillnaderna små. Tjejer får däremot diagnosen senare och i högre utsträckning i tonåren.

Att vara en bra elev är normen

Studien, som fokuserar på skolan, visar att kraven för att vara en god elev är högre för tjejer än för killar. Tjejerna berättar att de haft svårt att leva upp till dessa krav och därför använt strategier för att bättre smälta in. Kamouflering är ett exempel: en person lägger stor kraft på att anpassa sig för att inte sticka ut, vilket kan kännas som ett bra alternativ i stunden, men samtidigt leda till att personen får en senare diagnos.

– Många av tjejerna beskriver att kamoufleringen tar sådan energi att de går hem efter skolan och kan sova i flera timmar. Senare märker skolan detta eftersom måendet påverkas negativt och då driver skolan ofta på för en utredning.

Studien riktar sig till både unga och vuxna

I skolan tolkas symtom på adhd ofta som slarv eller som att eleven inte bryr sig om skolarbetet lika mycket som andra elever. Matilda lyfter att det är viktigt att personer som arbetar med unga har en förståelse för hur adhd-symtom kan ta sig uttryck i skolan. Här kan studien bidra med ökad kunskap och ge viktiga insikter, även för unga som redan har en diagnos.

– Att läsa studien kan skapa igenkänning och leda till insikten att fler upplever liknande saker som en själv. Därför kan forskningen vara viktig för unga med diagnos, eftersom det är vanligt att känna att ingen annan har det som jag. När du känner dig ensam och annorlunda kan det vara en skön känsla att få veta att du inte alls är ensam i dina upplevelser.

Ser potential för forskning i självdiagnostiserad adhd

Utöver de som har en formell diagnos finns det många i samhället som känner igen sig i symtomen, men som inte har den på papper – så kallad självdiagnostiserad adhd. Detta fenomen är något Matilda tycker bör studeras mer hos unga. Bland annat lyfter hon viljan att få en diagnos som en aspekt att undersöka.

– Det är ett jätteintressant fenomen eftersom det säger mycket om normer och hur vi ser på andra. Vi lever i ett starkt medicinskt paradigm där vi vill ha förklaringar till varför vi mår som vi mår och varför vi är som vi är, och det borde studeras mer.

Planerar studie om skolor och diagnostik

Skolan är en starkt drivande faktor i att diagnoser ställs och det vill Matilda och hennes kollegor förstå bättre genom att prata med elevhälsoteam. Enligt henne är det vanligt att skolan vill ha formellt ställda diagnoser i stället för att ge lösningar direkt. Därför förbereder de nu en studie där skolor får uttala sig om hur processerna för diagnostik ser ut.

– Det viktigaste att komma ihåg är att bygga relationer med ungdomarna. Du ska känna och ha förståelse för vad de kämpar med, och lärare behöver veta att det är komplicerade processer de går igenom.