Samlingsnamn för många diagnoser

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, är ett av samlingsnamnen för en grupp olika tillstånd och funktionsnedsättningar. Bland dessa finns autism, adhd och Tourettes syndrom men även andra funktionsnedsättningar som exempelvis språkstörning. Om du vill läsa mer om språkstörning kan du ta del av Studiepaket språkstörning.

Ungefär fem procent av alla barn i förskolan och tio procent i skolan har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Autism och adhd är två vanliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ett stort antal elever i grundskolan har. Inom NPF är det också vanligt med överlappande svårigheter. 

En annorlunda bearbetning

Det som är utmärkande för en funktionsnedsättning är att den hindrar en persons utveckling och förmåga att klara krav och förväntningar i vardagen. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innebär att hjärnan och nervsystemet tar in, bearbetar och förstår information och sinnesintryck på ett annorlunda sätt. Detta behöver dock inte nödvändigtvis vara negativt, utan kan också vara positivt.

Heterogen grupp

Barn är en heterogen grupp bestående av unika individer som kan ha olika kognitiva förutsättningar och svårigheter. Det finns en stor grupp barn som har svårigheter som av olika anledningar inte utreds eller som inte uppfyller kriterierna för en diagnos inom NPF. Det är viktigt att även dessa barn får sina behov uppmärksammade, eftersom de behöver anpassningar och stöd för att kunna utvecklas på ett bra sätt. 

Adhd

Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Diagnosen innefattar svårigheter att styra sin uppmärksamhet, reglera aktivitetsnivån och kontrollera sina impulser. Svårigheterna kan förekomma både var för sig och tillsammans. Symtomen yttrar sig på olika sätt hos olika personer och under olika tidsperioder i livet.

Autism

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som visar sig i socialt samspel och i social kommunikation. Den visar sig också i begränsade, repetitiva mönster i beteenden, intressen eller aktiviteter.

Tidigare använde man sig av flera diagnoser inom autismområdet. Asperger syndrom, autism, atypisk autism och autismliknande tillstånd är nu samlade under den övergripande diagnosen autism. Minst en procent av befolkningen har autism.

Anpassningar och stöd

Arbetslaget i förskolan behöver ha kunskaper om att barn med NPF bearbetar kunskap och information annorlunda. Det behöver man för att kunna utforma rätt anpassningar, och för att barn som har eller senare kommer att få en diagnos inom NPF ska få rätt bemötande av sin omgivning. 

Tidig upptäckt, tidig insats och ESSENCE

Det är viktigt att upptäcka och identifiera barns behov, svårigheter och styrkor tidigt men även tänka på att det är naturligt att barns utveckling varierar. Förskolan kan då stödja och bemöta barn på bästa sätt. Detta kan ske genom barnobservationer, olika former av kartläggningar och analysera dessa. Genom att upptäcka svårigheterna och styrkorna tidigt minskar riskerna för att barnet misslyckas i förskolan, skolan och i livet. Därför är arbetslaget i förskolan en viktig resurs. Ni kan observera och kartlägga barnen, dokumentera det ni ser, ge stöd och rätt anpassningar.

Det är också viktigt med tidig upptäckt för att vårdnadshavare och övrig familj skall få möjlighet till rätt insatser. Detta eftersom olika diagnoser ger rätt till olika former av stöd och hjälp från samhället.

En medicinsk diagnos ger i sig inget stöd till barnet i förskolan. Däremot kan det vara en vägledning till vilka behov barnet har. I samtal med barnets vårdnadshavare är det viktigt att lyfta de funderingar arbetslaget har och dela med er av de anpassningar som gjorts för att miljön ska vara tillgänglig för barnet i förskolan. Ni bör dock vara sparsamma med att inför vårdnadshavare spekulera i diagnoser. Lyft istället fram konkreta observationer av situationer där barnet hamnar i svårigheter.

Det är viktigt att personalen på förskolan får utbildning i hur de ska stötta barnen är viktigt för att kunna göra miljön tillgänglig och för att stötta barnens utveckling. Det är också viktigt för att själv bli trygg i sin yrkesroll.

ESSENCE

Förkortningen ESSENCE står för Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations och är ett samlingsbegrepp för tidigt debuterande utvecklingsneurologiska problem. Innebörden av begreppet vill bland annat visa att det är vanligt att olika symtom samvarierar.

Med ESSENCE-begreppet vill man betona hur viktigt det är att underlätta tidiga insatser både i hemmiljön och i förskolan och skolan. För att kunna göra detta behöver man fånga upp olika symtom och kartlägga dem tidigt i barnets utveckling. Dessa symtom kan exempelvis visa sig inom olika områden som motorik, aktivitetsnivå, uppmärksamhet, socialt samspel, humörsvängningar, störd sömn, kommunikation eller språk. Därför är det viktigt att ta barns svårigheter på allvar även om det inte går att ställa en diagnos. Det innebär också att det är viktigt för arbetslaget i förskolan att ha viss kunskap kring de kognitiva funktionerna för att lättare kunna förstå barnens behov och anpassa lärmiljön.

Kartläggning

I den dokumentation som förskolan ska göra över barnens utbildning kommer ni att upptäcka barn som behöver mer ledning och stimulans för att lärande ska kunna ske. I det arbetet är barnobservationer, olika former av kartläggningar och en god analys av dessa ett stöd i arbetet. Det är en balansgång mellan att vänta och se och att föreslå för en vårdnadshavare att ta kontakt med vården för en eventuell utredning. Det är viktigt att upptäcka ett barns svårigheter tidigt men också naturligt att barns utveckling varierar.

Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, har ett material som ger stöd för detta arbete: ”Värderingsverktyget för tillgänglig utbildning” (revideras under 2023).

Materialet är tänkt att användas som stöd och hjälp i verksamhetens analys- och förbättringsarbete. Materialet utgår från fyra områden som samspelar med varandra. Det handlar om rättigheter i lärandet och om den sociala, pedagogiska och fysiska lärmiljön.

Läs mer om tillgänglig utbildning på vår webbplats

Neuropsykiatrisk utredning

Ibland kan vårdnadshavares och förskolans tankar, frågor och oro om barnets utveckling leda till att en neuropsykiatrisk utredning behöver göras. En sådan utredning kan se något olika ut i olika regioner. Ofta genomförs den av ett tvärprofessionellt team där psykolog och läkare alltid ingår. Även andra yrkesgrupper kan ingå som exempelvis specialpedagog och logoped, beroende på den frågeställning som finns och hur utredningsarbetet är organiserat.  

Utredningen består av en medicinsk utredning och bedömning, samtal med vårdnadshavare, observationer och testningar, men också kontakt med förskolan om vårdnadshavarna samtycker till det. 

Förskolan kan bidra med viktig information genom att göra pedagogiska kartläggningar. Syftet är att ge en bild av barnets generella kognitiva nivå samt den sociala och emotionella utvecklingsnivån.

En samlad bedömning

När utredningen är klar ska all information leda till en samlad bedömning. Det kan vara svårt att sätta en diagnos på små barn. Därför gör man ofta en uppföljande bedömning inom några år. När resultatet är färdigt sker en återgivning av utredningen till vårdnadshavare, men även till förskolan om vårdnadshavarna samtycker till det.

Referensdokument

I referensdokumentet hittar du samma text som ligger på webbsidorna i NPF i förskolan men med referenser.

NPF i förskolan (PDF-dokument, 355 kB).