KASAM – Känsla av sammanhang

KASAM myntades av hälsoforskaren Aaron Antonovsky och är en förkortning av känsla av sammanhang. Antonovsky visade i sin forskning att man mår mycket bättre då man har en känsla av sammanhang och att känslan uppnås när en situation är just begriplig, hanterbar och meningsfull. Det ger många positiva effekter och får oss att må bra. Det gäller i förskolan, precis som i resten av livet.

KASAM:s tre delar

Ett barn som upplever sin dag i förskolan som begriplig, hanterbar och meningsfull har bättre förutsättningar att klara förskolans olika utmaningar. Känslan av sammanhang kan vara en motståndskraft vid utmaningar och en nyckel till motivation. 

Begriplighet är förmågan att förstå, förklara och bedöma olika händelser. I aktiviteter och undervisningen är tydliggörande pedagogik ett bra verktyg för att göra verksamheten begriplig. Ett exempel på det är när man använder visuellt stöd.

Hanterbarhet är förmågan att hantera händelser. Det kan handla om att barnen är i ett sammanhang som de klarar av, känner sig trygga i och förstår. Men också när barnet kan påverka sin situation och vet vad hen får bestämma över. Barnet behöver också veta att det finns någon som kan hjälpa till om det skulle behövas.

Meningsfullhet handlar om delaktighet och en känsla av att kunna påverka, förstå syftet i en situation och att en aktivitet är meningsfull att delta i. 

I arbetslaget kan ni reflektera över era mål och förväntningar med aktiviteten och fundera på om alla barn kan delta. Är till exempel samlingarna lagom långa? Kan alla tillgodogöra sig aktiviteten? Är den möjlig för alla barn och är det tydligt för barnen vad de förväntas göra?

Grunder – tydliggörande pedagogik

TEACCH

Tydliggörande pedagogik har från början sitt ursprung i TEACCH som står för Treatment and Education of Autistic and Communication related handicapped Children. TEACCH grundades av Eric Schopler vid universitetet i North Carolina i början av 1970-talet. Målet var att utveckla ett strukturellt stöd till personer med autism i alla åldrar. TEACCH är ett habiliteringsprogram och pedagogiskt förhållningssätt som innefattar redskap och strategier för att förtydliga vardagen för individen och göra omvärlden mer förståelig.

Målet med TEACCH är att en person ska nå så hög grad av självständighet, självbestämmande och delaktighet som möjligt. I programmet tar tar man fram strategier och verktyg som grundar sig på observationer och kartläggningar av personens förmågor, intressen och behov. Det är viktigt att samarbeta med barnets familj för att man ska nå bästa resultat. Det bidrar ofta till en mer rättvis helhetsbild av barnets situation.

Struktur

Struktur är ett centralt begrepp som lyfts fram inom TEACCH. Det kan byggas på olika sätt och på olika nivåer. Utifrån TEACCH-begreppet har en modell som kallas Structured Teaching tagits fram.

Syftet med modellen är att försöka samla information och förstå hur personer med autism tänker, kommunicerar och agerar. Det kan till exempel handla om att bli trygg av att det finns rutiner, att det är svårt att se helheter eller att kommunicera verbalt. Med kunskapen som grund utformas strategier för att göra undervisningen mer strukturerad, begriplig och förutsägbar för barn med autism. 

Målet med Structured Teaching är att barnens miljö ska vara förutsägbar och begriplig. Barnens styrkor är i fokus eftersom de kan vara ett stöd för svagare förmågor. Dessutom ses barnens intressen som en nyckel till att locka barnet till lärande. Det är också viktigt att stötta barnet i att använda en meningsfull kommunikation.

Strukturer i den fysiska miljön

Det är viktigt att analysera och reflektera över den fysiska lärmiljö som barnen möter. Det kan vara bra att skala av onödiga, röriga intryck och utsmyckningar i förskolan. Rummen i förskolan behöver organiseras och möbleras så att de inbjuder till olika aktiviteter. På så sätt får barnen möjlighet att fokusera på rätt saker.

Visuella scheman

När man utformar scheman i förskolan är det viktigt att de visar dagens aktiviteter kronologiskt och tydligt. Scheman skapar möjlighet till förberedelse för barnen. En del barn behöver individuella scheman för att få en struktur över dagen eller över en särskild händelse. Det kan också behövas för att barnen ska kunna vara så självständiga som möjligt. Med schemat förtydligas vad som kommer att hända under aktiviteten eller förskoledagen och när det ska hända. Dessutom står händelserna i kronologisk ordning, vilket ökar förståelsen för aktivitetens helhet.

System för aktiviteter

Det kan vara viktigt för barn med NPF att ni i arbetslaget visar visuellt vad som ska göras, hur mycket som ska göras, när aktiviteten är färdig och vad som ska hända sedan. 

Visuella strukturer

De visuella strukturerna handlar exempelvis om att visualisera det arbete som pågår och det som är färdigt. De förtydligar också instruktionerna om hur olika uppgifter ska utföras. 

Rutiner

Det är viktigt att skapa och upprätthålla rutiner. Det avlastar tanken och arbetsminnet och minskar den osäkerhet som kan uppstå när något oförutsett händer. Rutiner kan också bidra till att barnens oro och känsla av stress minskar. 

De nio frågorna

För att säkerställa att aktiviteten och lärmiljön blir förutsägbar kan ni sträva efter att alltid ge barnen svar på följande nio tydliggörande frågor:

1. Vad ska jag göra?
2. Var ska jag vara?
3. Vem ska jag vara med?
4. Hur mycket ska jag göra?
5. Hur ska jag göra? 
6. När ska jag göra det?
7. Hur länge ska jag göra det?
8. Varför ska jag göra det?
9. Vad ska jag göra sedan?

Genom att försöka ge barnet svar på de nio frågorna kan strukturer och strategier bli tydligare. Då ökar barnens möjlighet att ta till sig undervisning och aktiviteter så att de lär och utvecklas. Barnet förstår vad som förväntas och oro och stress kan minska.

Referensdokument

I referensdokumentet hittar du samma text som ligger på webbsidorna i Tydliggörande pedagogik i förskolan men med referenser.

Tydliggörande pedagogik i förskolan (PDF-dokument, 245 kB)