Här hittar du Specialpedagogiska skolmyndighetens mall för pedagogisk utredning av dyslexi, samt fördjupad information och instruktioner till varje avsnitt i utredningsmaterialet.
Materialet Pedagogisk utredning av dyslexi har reviderats. Inom kort kommer även webbsidan att uppdateras, så att den följer strukturen för det nya materialet.
Specialpedagogiska skolmyndighetens material "Pedagogisk utredning av dyslexi" har en generell struktur för hur en utredning kan genomföras och utgår från ett relationellt perspektiv, samspelet mellan elev, lärare och lärandemiljö.
Materialet kan även ge underlag till att ställa en dyslexidiagnos. Det åligger den som utreder om man vill eller kan ta ställning till att ställa diagnosen dyslexi. SPSM rekommenderar att den som ställer diagnosen dyslexi är specialpedagog eller speciallärare, och har en fördjupad kompetens inom områdena läs- och skrivsvårigheter, dyslexi och utredningsarbete.
Rektor kan i samråd med elevhälsan ta beslut om att genomföra en pedagogisk utredning av dyslexi. Utredningen ska ge en god bild av elevens läs- och skrivförmåga och bör genomföras i samverkan med elevhälsan. Syftet med utredningen är att identifiera vilka pedagogiska insatser på skol-, grupp- och individnivå som möter elevens behov.
Frågeställningen i utredningen kan ge svar på om svårigheterna kan definieras som dyslexi. Utredningen ger underlag för att möta elevens behov.
Dyslexi kännetecknas av stora svårigheter att uppnå korrekt och flytande ordavkodning trots att eleven har fått tillgång till evidensbaserad undervisning samt att svårigheterna inte kan förklaras bättre av faktorer som till exempel nedsatt syn eller hörsel. Det är en ärftlig funktionsnedsättning som förekommer hos cirka fem till åtta procent av befolkningen.
Läs- och skrivsvårigheter som inte är orsakade av dyslexi förekommer hos cirka 20 procent av befolkningen. Problemen kan till exempel orsakas av bristfällig undervisning, för lite övning, eller annat modersmål. Med evidensbaserad läs- och skrivträning finns det goda förutsättningar att utveckla elevens läs- och skrivförmåga.
Dyslexi har genom åren definierats på olika sätt. Numera anser man att dyslexi beror på brister i fonologisk medvetenhet och bearbetning.
Två vanliga definitioner av dyslexi är formulerade av Høien och Lundbergs (2013) och Lyon, Shaywitz och Shaywitz (2003). Båda definitionerna betonar att dyslexi inte påverkar språket generellt utan att det handlar om att ha svårt att avkoda och att stava. De betonar också att svårigheterna är medfödda och inte beror på brister i undervisningen. Och man poängterar att svårigheterna är direkt knutna till läsning, inte till någon annan nedsättning i utvecklingen.
Det krävs ingen diagnos för att en elev i läs- och skrivsvårigheter ska få stöd i form av extra anpassningar eller särskilt stöd. Det centrala är inte om nedsättningen medför en diagnos eller inte, utan att man har svårigheter och behöver stöd i sitt lärande.
Det är inte reglerat vem som har rätt att ställa en dyslexidiagnos. Den som har tillräcklig kunskap om funktionsnedsättningen och kompetens i utredningsförfarande kan ställa diagnosen. Inom hälso- och sjukvård ställs medicinsk diagnos enligt ett klassifikationssystem. Skolan ska inte använda sjukvårdens klassifikationssystem, men skolan ska utreda, känna igen och konstatera en svårighet som till exempel dyslexi. Personer inom en och samma profession har olika kompetens för att göra läs- och skrivutredningar. Kommuner och regioner har valt olika sätt att genomföra läs- och skrivutredningar.
Om utredning av dyslexi på Vårdguidens webbplats
En kartläggning beskriver hur en elevs styrkor och svårigheter ser ut på skol-, grupp- och individnivå. På skolnivå kan det handla om hur skolan organiserar sin verksamhet och fördelar sina resurser. På gruppnivå kan det handla hur lärmiljö och undervisning är organiserade. På individnivå kan man belysa tidigare extra anpassningar och vad de har lett till. I den kartläggningen kan också elevens och vårdnadshavares uppfattning ingå.
Kartläggningen kan innehålla områden som:
Anamnesen ska ge information om aktuell problematik, skolgång, eventuella stödinsatser och vilken effekt insatserna har haft på språk-, läs- och skrivutvecklingen, syn- och hörselbedömning, flerspråkighet, ärftlighet och eventuellt andra inlärningsrelaterade svårigheter som till exempel matematik- och koncentrationssvårigheter. Även psykosociala och emotionella faktorer som kan påverka läs- och skrivutvecklingen anges i anamnesen.
När det är möjligt bör information samlas in från flera olika källor, såsom föräldrar, skolan och eleven själv.
Självklart är det nödvändigt att ta del av elevens perspektiv. Målet med samtalet är att ta del av elevens erfarenheter, tankar och åsikter. Ofta har eleven själv också konkreta förslag på hur lärmiljön kan utvecklas.
Lärare och andra vuxna samtalar i många olika sammanhang med elever, men det finns utmaningar och möjligheter i just ett utforskande samtal. Vissa elever uppskattar lugnet och strukturen i ett avgränsat samtal. Andra samtalar hellre spontant i anslutning till en aktivitet. Det finns elever som utan problem kan svara på frågor och berätta om sånt de varit med om, medan andra är mer avvaktande och fåordiga. Man får försöka hitta det sätt som passar den enskilda eleven bäst. I samtal med elever med kommunikativ eller kognitiv funktionsnedsättning krävs det att man är extra lyhörd. Ibland behövs det särskilda strategier som underlättar för eleverna att berätta om sina erfarenheter.
Råd för ett utforskande samtal:
Tänk på att:
I Specialpedagogiska skolmyndighetens rapport Delaktighet – ett arbetssätt i skolan, finns mer information om utforskande samtal och observationer.
I filmen får vi möta Wille, Lina och Mod, som har dyslexi. De berättar hur det är för dem att gå i skolan och vad de tycker är viktigt för lärare att veta, för att kunna ge elever rätt stöd. De beskriver också hur de använder sig av bland annat digitala verktyg som stöd i lärandet. Filmen är undertextad, klicka på CC i den svarta listen. Speltid 17 minuter.
I filmen får vi möta Wille, Lina och Mod, som har dyslexi. De berättar hur det är för dem att gå i skolan och vad de tycker är viktigt för lärare att veta, för att kunna ge elever rätt stöd. De beskriver också hur de använder sig av bland annat digitala verktyg som stöd i lärandet. Filmen är undertextad, klicka på CC i den svarta listen. Speltid 17 minuter.
I en pedagogisk utredning kartlägger och observerar man elevens förutsättningar för lärande på skol-, grupp och individnivå och hur det hänger samman med verksamhetens pedagogiska, sociala och fysiska miljöer.
Områden att kartlägga kan till exempel vara:
Standardiserade tester är en mycket viktig del av en utredning för att kunna bedöma elevens resultat i förhållande till vad som är förväntat utifrån en normgrupp som genomfört testet under samma omständigheter.
Ett standardiserat test har hög validitet och reliabilitet och är normerat.
Ett tests tillförlitlighet mäts i validitet och reliabilitet. Validitet är ett mått på hur väl testet mäter det som ska mätas. Reliabilitet beskriver hur tillförlitligt och noggrant en mätning genomförs. När reliabiliteten är hög är andelen slumpmässiga mätfel låg och resultatet blir detsamma vid upprepade mätningar. För att testsituationen ska vara tillförlitlig ska instruktionerna i manualen följas utan avvikelser.
Standardiserade tester bedöms vanligtvis efter stanineskalan och percentilskalan som är framtagna utifrån testets normering. Stanine bedöms efter en niogradig skala där stanine 1 är det lägsta värdet och stanine 9 det högsta. Resultatet stanine 4–6 motsvarar medelvärde för åldern eller årskursen. Percentil bedöms enligt en 100-gradig skala. Om en elev har percentil 15 innebär det att 15 procent av eleverna inom en viss årskurs eller ålder får lägre resultat än eleven, medan 85 procent av eleverna får ett högre resultat.
Resultaten från de standardiserade testerna bör inte utgöra den enda informationskällan utan måste alltid bedömas utifrån den anamnestiska informationen och observationer under utredningens genomförande. Utöver ordavkodning och stavning bör även språkliga förmågor uppmärksammas.
Utgå från den information som finns i anamnesen, i elevens och lärarens beskrivningar samt i de pedagogiska förutsättningarna på skol-, grupp- och individnivå. Beskriv kortfattat vilka faktorer som påverkar elevens språk-, läs- och skrivförmåga.
Det kan till exempel handla om:
Syftet är att ge en tydlig bild av vilka omständigheter som kan ha betydelse för testresultaten.
Jämför resultaten från språk-, läs- och skrivtesterna med kännetecknen i IDA:s dyslexidefinition (2025), enligt beskrivning i utredningsmaterialet.
Diskutera om testresultaten visar kännetecknen i IDA:s dyslexidefinition. Visa på konkreta kopplingar, till exempel om eleven har:
Gör en sammanvägd analys av:
Beskriv om helhetsbilden stämmer överens med kombinationen av kännetecken i IDA:s definition av dyslexi.
Den samlade analysen ska förklara:
De pedagogiska åtgärderna på skol-, grupp- och individnivå ska utgå ifrån utredningens resultat och analys. Åtgärderna ska följas upp och utvärderas.
När eleven är delaktig i att utforma åtgärderna ökar förutsättningarna för att stödet ska få effekt. Delaktighet handlar om elevens rätt att uttrycka sin mening, bli lyssnad på och till inflytande.
I utarbetandet av åtgärdsförslagen är fördelningen mellan kompensation och träning en viktig del att förhålla sig till utifrån ålder och årskurs.
Utredningens resultat förankras hos skolans elevhälsa. Elevhälsan planerar hur utredningens förslag på pedagogiska åtgärder ska genomföras och följas upp i samråd med eleven. Resultatet av utredningen delas med eleven och vårdnadshavare.
Publicerat 2026-03-12