Elever med måttlig eller svår synnedsättning använder ofta en kombination av olika medier för att tillgodogöra sig skriftlig information. Visuell läsning i förstorat format och auditiv läsning kan komplettera varandra. Elever med blindhet använder huvudsakligen punktskrift för läsning och skrivning, ibland i kombination med auditiv läsning, framför allt när man behöver ta till sig stora textmängder. För elever med CVI kan läsning innebära stora utmaningar, även om eleven har en god synskärpa. Ofta behövs särskilda anpassningar och en kombination av medier.
De flesta elever med måttlig eller svår synnedsättning läser tryckt text, ofta kallad svartskrift, med hjälp av förstorande hjälpmedel. Datorn är för dessa elever ett centralt verktyg, där textstorlek, färger och kontraster kan justeras för att underlätta läsningen. Vid större textmängder bör eleven få texter digitalt i stället för på papper, för mer effektiv läsning.
Visuell läsning påverkas av flera synfunktioner, bland annat synskärpa, synfält och kontrastkänslighet. Därför är det viktigt att planera för en individuell kombination av optiska och digitala förstoringar samt en anpassad belysningslösning. En väl anpassad lärmiljö kan göra stor skillnad för elevens uthållighet och möjlighet att ta till sig text. Här följer några pedagogiska rekommendationer kring hur man kan arbeta för att underlätta elevens läsning.
En lärmiljö som underlättar visuell läsning för en elev med synnedsättning kännetecknas av riktad arbetsbelysning som eleven själv kan justera. Text bör vara tydligt strukturerad med korta rader, ökat radavstånd och rubriker som gör innehållet överskådligt. Digitala texter ger möjlighet till justerbar förstoring, samt radfokus och markeringar, vilket gör läsningen mer flexibel. Tydliga stycken samt hög kontrast mellan text och bakgrund är också underlättande.
Faktorer som försvårar läsning är till exempel låg kontrast, exempelvis ljust färgad text på vitt papper, glansigt papper som kan ge reflexer, liten teckenstorlek samt begränsad möjlighet att variera läsavståndet. Långa textblock utan mellanrubriker eller luft gör det svårare att orientera sig i texten. Hög ljudnivå i omgivningen kan försvåra koncentration och uthållighet i läsningen.
Det finns flera typer av förstorande hjälpmedel som kan prövas och kombineras utifrån elevens behov i olika situationer. Optiska luppar, som handlupp eller stativlupp, fungerar bra för kortare läsning och snabb översikt. Elektroniska förstoringsglas och handhållen läskamera ger möjlighet till rörlig förstoring, frysta bilder och olika kontrastlägen. Skärmförstoring i dator eller surfplatta, med inbyggd zoom, radfokus och högkontrastläge, är ett flexibelt alternativ. I klassrummet kan en läskamera med inbyggd avståndskamera användas för att komma åt att läsa på tavlan via den egna skärmen.
Texten bör anpassas med större teckenstorlek, ökat radavstånd och kortare rader. Hög kontrast och matt papper underlättar läsningen. Digital tillgång till texter i förväg gör det möjligt för eleven att använda sina egna förstoringar. Längre texter bör delas upp med mellanrubriker, punktlistor och ordlistor för att skapa struktur och förutsägbarhet.
En bra arbetsplats har riktad, bländfri belysning och möjlighet att variera läsavståndet, exempelvis med ett justerbart, lutande bokstöd. Pauser och ögonvila är viktiga, liksom att växla mellan papper, skärm och auditivt stöd vid behov. Arbetsplatsen bör vara placerad för att undvika bländning och störande rörelse i omgivningen.
Auditiv läsning används ofta i kombination med visuell eller taktil läsning, av elever med synnedsättning eller blindhet. Talböcker och ljudböcker finns i flera olika digitala format, vilket ger flexibilitet i hur och när eleven kan ta del av textinnehållet. För vissa elever är kombinationen av att se eller känna och även lyssna till texten en effektiv inlärningsstrategi, som stärker förståelsen och gör det lättare att ta till sig större textmängder.
Auditiv läsning och studieteknik ställer krav på både ljudmiljö och struktur i undervisningen. För att eleven via hörseln ska kunna ta till sig information effektivt behöver lärmiljön vara förutsägbar och tydlig, med stöd som minskar kognitiv belastning. Nedan följer några pedagogiska förslag på hur man kan arbeta för att främja elevens auditiva läsning och studieteknik.
En god auditiv lärmiljö kännetecknas av tydlig talstruktur: ett budskap i taget, markerade pauser och regelbundna sammanfattningar. Lyssningspassen bör vara korta, cirka 5–10 minuter, med planerade mikropauser och möjlighet till omtag. Stödmaterial som nyckelord, begreppslistor och visuella stöd som rubriker och punktlistor underlättar förståelsen. Eventuella hörtekniska lösningar och konsekvent mikrofonanvändning utifrån elevens behov är också centrala.
Bakgrundsbuller, tal på avstånd och flera personer som talar samtidigt gör det svårt att urskilja den viktigaste informationen. Långa muntliga genomgångar utan struktur eller förhandsinformation ökar belastningen. När nya begrepp introduceras snabbt, utan sammanfattningar eller pauser, blir den kognitiva ansträngningen hög.
Minimera bakgrundsljud genom enkla åtgärder som stols- och bordstassar, stängda dörrar och fönster samt en norm där endast en person talar åt gången. Placera eleven nära talaren och bort från störkällor. Använd tydliga start- och stoppsignaler för tal.
Ge eleven förutsättningar före lyssning genom att presentera syfte, nyckelord, tidsram, begreppslista och tre fokusfrågor. Under lyssningen delas genomgången upp i segment om 5–10 minuter, med markerade övergångar, repetition av nyckelord och stödord på tavlan. Efteråt ges 2–3 minuter för egen summering, följt av par- eller lärarsummering och en snabb kontrollfråga.
Erbjud strukturstöd i form av förtryckta anteckningsmallar med rubriker, punkter och tomma rutor för nyckelord. Tillhandahåll handouts eller digitalt material i förväg och aktivera textning vid presentationer, där det är möjligt. Tillåt inspelning av teoretiska genomgångar för att eleven ska kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger.
Använd modellen “Lyssna–paus–gör”: kort instruktion, mikropaus och direkt uppgift. Smågruppsarbete med tydlig talordning och samtalsregler, exempelvis talpinne eller handuppräckning, minskar risken för krockande tal.
Eleven kan öva på nyckelordslyssning genom att plocka ut 3–5 ord per avsnitt. Att ha en egen signal för förtydligande, som “omformulera långsammare” eller “ge exempel”, kan underlätta. Självmonitorering med korta pauser på 30–60 sekunder för att checka av huvudpoänger och nya begrepp stärker förståelsen.
Punktskrift är ett taktilt läs- och skrivsätt där texten består av upphöjda punkter som avläses med fingertopparna när dessa rör sig över texten. Punktskrift kan läsas på papper eller digitalt via en punktskriftsskärm som används tillsammans med ett skärmläsningsprogram.
Varje punktskriftstecken består av upp till sex punkter organiserade i två kolumner om tre punkter vardera. Genom olika kombinationer av punkter representeras bokstäver, siffror och specialtecken.
Vid digital läsning på punktskriftsskärm används oftast punktskriftstecken som består av upp till åtta punkter.
Punktskriften är ett mer tidskrävande läsmedium jämfört med att läsa visuellt, vilket beror på flera saker. En anledning är att det tar längre tid att avkoda tecken taktilt än visuellt. Tecknen är också mer lika varandra i punktskrift än vad visuella bokstäver och siffror är. Punktskrift läses dessutom tecken för tecken. Det påverkar läshastighet och överblick jämfört med visuella läsare som snabbt kan skanna av ord och text med ögonen.
Seende barn kommer i kontakt med mängder av text långt innan de lär sig läsa. Skyltar, instruktioner, böcker, reklambilder och annat textinnehåll som omger dem ger ett stort inflöde av text att exponeras för och inspireras av. Barn med blindhet behöver få samma möjligheter att utveckla läsintresse och nyfikenhet för skriven information. Därför behöver både hemmet och förskolan se till att punktskrift finns i barnets omgivning, och arbeta tidigt och målmedvetet för att främja en taktil nyfikenhet hos barnet under förskoleåren.
En lärmiljö som främjar taktil läsning kännetecknas av tidig och systematisk undervisning i punktskrift. Regelbunden och strukturerad träning är avgörande för att utveckla flyt, säker avkodning och ökad läshastighet. Taktil stimulans, tydlig progression och undervisning av en lärare med kompetens inom punktskrift är centrala faktorer.
Tillgång till både tryckt och digital punktskrift ger flexibilitet. Digitala hjälpmedel, som punktskriftsskärm i kombination med skärmläsare, underlättar arbete med större textmängder och gör det möjligt att växla mellan taktil och auditiv läsning vid behov.
Begränsad tillgång till punktskriftsmaterial, oregelbunden träning eller avsaknad av kompetens i undervisningen kan hämma elevens taktila läsutveckling.
När textmängderna blir stora kan taktil läsning vara tidskrävande och ansträngande.
Tryckt punktskrift kan produceras på olika sätt. För ovana läsare används ofta glesskrift, som innebär att den tryckta texten har dubbelt radavstånd. Mer vana läsare använder tätskrift med enkelt radavstånd. Punktskriftsmaterialet kan även tryckas enkelsidigt eller dubbelsidigt beroende på behov och sammanhang.
Tryckt punktskrift tar betydligt större plats än visuell text, vilket påverkar hantering och förvaring av material.
Under senare skolår, när textmängder och innehåll blir mer omfattande, kombineras punktskrift ofta med auditiva stöd som talböcker och talsyntes. Detta kan effektivisera studierna och minska belastningen, samtidigt som punktskriften fortsatt är central för utveckling av läsförståelse, stavning och skrivförmåga.
Grunden för god läsförståelse ligger till stor del i säker avkodning och eleven behöver ofta förfina avkodningsförmågan under hela grundskoletiden. Därför är strukturerad undervisning i punktskriftsläsning med ett långsiktigt fokus något som lägger en god grund för fortsatta studier.
I och med att blindhet är en ovanlig funktionsnedsättning har de flesta skolor inte kommit i kontakt med punktskrift tidigare. De professionella i skolan behöver utveckla kunskaper i punktskriftsundervisning, elevens lärverktyg och pedagogiska konsekvenser av blindheten.
För mer fördjupad information om punktskrift och undervisning av elev med blindhet rekommenderas Studiepaket blindhet hos SPSM. SPSM erbjuder även riktad fortbildning till olika skolformer, stadier och med ämnesinriktning.
I forskning om CVI och läsinlärning framhålls flera faktorer som kan påverka elevens läsutveckling. Vanliga utmaningar är nedsatt synskärpa, synfältsbegränsningar, samt svårigheter med fixation och ögonmotorik, som gör det svårt att hitta och hålla rätt plats i texten. Många har även crowding – att bokstäverna upplevs flyta in i varandra – samt nedsatt kontrastkänslighet, vilket gör svaga kontraster svåra att urskilja. Andra svårigheter kan vara att tolka eller känna igen symboler och bokstäver, begränsad visuell uppmärksamhet och långsam processhastighet. Motivation, läsintresse och tidigare läserfarenhet spelar också stor roll. Alla dessa faktorer påverkar hur eleven uppfattar och bearbetar text.
För att lära sig läsa behöver eleven först kunna uppmärksamma ljud, alltså utveckla fonologisk medvetenhet – precis som alla som ska lära sig läsa. Därefter krävs förmåga att fixera på ett objekt eller en symbol och att känna igen symboler eller objekt. Om eleven har svårt att känna igen bokstäver kan man börja med att beskriva deras utmärkande drag – hur bokstaven ser ut och vilka detaljer som är särskilt framträdande.
En effektiv arbetsgång för att lära sig känna igen bokstäver bygger på tre visuella förmågor: att diskriminera eller urskilja, känna igen och identifiera. Det första steget är diskrimination: “Visa mig en likadan”, där eleven med synen får hitta en bokstav som är likadan som den som presenteras. Nästa steg är igenkänning: “Visa mig ett A”, där eleven kopplar formen till något de lärt sig, som bokstavens ljud eller namn och får visa eller peka ut bokstaven. Det tredje steget är identifiering: “Vad heter den här bokstaven?” eller “Hur låter den här bokstaven?”, vilket kräver att eleven både kan se bokstaven, koppla den till rätt ljud och säga det högt. Detta är ofta det svåraste steget eftersom flera moment ska hållas i minnet samtidigt. Samma arbetsgång kan användas för siffror.
Crowding innebär att synskärpan blir betydligt lägre när symboler står på rad eller i grupp än när de står en och en, och är vanligt vid CVI. Många elever med CVI har därför lättare att urskilja enstaka bokstäver än bokstäver som står tillsammans för att bilda ord. Detta påverkar läsflytet och gör läsningen mer ansträngande. Förstoring och utglesad text kan motverka crowding.
Elever med CVI har ofta en långsammare läsutveckling, vilket kan bero på både crowding, svårigheter med ögonrörelser och andra faktorer som gör läsningen energikrävande. Att läsa förstorad text tar också längre tid och kräver mer energi. Många elever hittar egna strategier, som att ändra huvudposition eller luta sig närmare texten. Till skillnad från elever med fullgod syn, som uppfattar text i miljön omkring sig utan ansträngning, behöver elever med CVI ofta få texten utpekad och uppmärksammad. Även om text finns närvarande i omgivningen, är den inte alltid tillgänglig för dessa elever.
När en elev börjar läsa är det viktigt att kartlägga och följa upp de visuella utmaningar som påverkar läsningen. Elever med crowding och svårigheter att se flera objekt eller symboler samtidigt, kan uppleva en vanlig textlayout som rörig. Genom att minska mängden information, till exempel med mindre text per sida och enklare layout, blir det lättare att fokusera. Synförmågan kan variera beroende på miljöns och materialens utformning. Det är därför viktigt att ta reda på hur länge eleven orkar läsa både enklare och mer krävande texter. Tecken på trötthet kan vara att eleven kliar sig i ögonen, tittar bort eller blundar. I början av läsinlärningen, när texter består av enstaka ord eller korta meningar, märks svårigheterna inte alltid. När textmängden ökar och orden blir längre, raderna fler och bokstäverna mindre, blir utmaningarna ofta tydligare med minskat läsflyt och ökad trötthet.
Små justeringar kan göra stor skillnad för elevens ork och läsförståelse. Anpassa:
En e-bok i HTML-format är samma lärobok som klassen använder, men i ett digitalt format. Text och bilder presenteras i en tydlig följd, vilket gör läsningen mer överskådlig. HTML-formatet gör det enkelt att förstora texten, och raderna anpassas automatiskt till skärmens bredd. Texten kan också kopieras till Word för ytterligare anpassningar, som annat typsnitt eller mer utglesning.
Att skriva för hand kan innebära stora utmaningar för elever med CVI. Öga–hand-koordinationen kan vara svår, och det är ansträngande att hålla sig på raden och forma bokstäverna jämnt. Många har svårt att uppfatta avståndet mellan bokstäver och ord eller att orientera sig på pappret. När eleven måste lägga mycket energi på att forma bokstäver, hålla sig på raden och urskilja sin egen text, finns mindre energi kvar till innehållet.
Det är också viktigt att eleven själv kan läsa sin egen text utan att det blir för energikrävande. Därför rekommenderas ofta att satsa på digitalt skrivande, som gör det möjligt att förstora texten, öka kontrasten och påverka typsnittet. På det viset blir elevens eget skrivande mer effektivt och även mer lättläst för eleven själv. För elever som också vill skriva för hand kan mjuka blyertspennor som ger svartare färg, suddbara bläckpennor och förstärkta linjer eller rutor underlätta.
Publicerat 2026-03-16