Vad är skillnaden mellan generell och grav språkstörning?
Vad är skillnaden mellan generell och grav språkstörning?
Svar:
Generell språkstörning påverkar både förståelse och uttrycksförmåga
Den medicinska diagnosen är ”F80.2B Generell språkstörning, impressiv och expressiv” och ställs av logoped när språkstörningen påverkar både språkförståelse och språklig uttrycksförmåga. Om en elev är flerspråkig ska språkstörningen visa sig i samtliga språk. Någon gradering av svårigheterna brukar inte göras i själva diagnossättningen.
Enligt Socialstyrelsens förteckning över fördjupningskoder inom ICD-10 så förekommer ibland även termen språkförsening i diagnosbeskrivningen. Enligt nuvarande praxis och enligt Svensk foniatrisk-logopedisk diagnosklassifikation används framför allt termen språkstörning. Språkstörning är en vedertagen term för en grundläggande språklig funktionsnedsättning som, även om den förändras över tid, har bestående konsekvenser.
Grav språkstörning
Benämningen grav språkstörning är ingen diagnos, utan beskriver omfattningen av den språkliga funktionsnedsättningen inlärningsmässigt och socialt. Grav språkstörning definieras i vägledande beslut av
Skolväsendets överklagandenämnd om tillhörighet till målgruppen för
Specialpedagogiska skolmyndighetens specialskola Hällsboskolan:
För att en språkstörning ska anses som grav ska eleven ha diagnosen generell språkstörning eller likvärdiga språkliga svårigheter. Svårigheterna att förstå och att själv göra sig förstådd ska vara så omfattande att det i hög grad påverkar inlärningssituationen och det sociala samspelet. Den språkliga begränsningen ska vidare vara den framträdande svårigheten och inte endast en funktion av språklig nedsättning till
följd av andra diagnoser. En grav språkstörning kan dock förekomma som den framträdande svårigheten tillsammans med andra funktionsnedsättningar där
språkliga kommunikationsproblem även ingår, såsom autism, intellektuell funktionsnedsättning eller svag teoretisk begåvning.
Barn med generell språkstörning behöver anpassningar och stöd
Ett barn eller en elev med språkstörning behöver stöd och anpassningar i många situationer, både för att kunna kommunicera och utveckla sitt språk, och i lärandesituationer.
Skollagen anger att alla elever ska få stöd, på det sätt och i den omfattning som behövs. Dessutom ska alla få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Extra anpassningar kan göras inom ramen för den ordinarie undervisningen, men i vissa fall krävs mer omfattande stödinsatser i form av särskilt stöd och då ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Det är rektor som ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd utreds.
Läs mer
ICD-10 (Socialstyrelsen)
Om extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket)
Publicerat fredag 8 november 2024
