Generell språkstörning innebär att en person har varaktiga svårigheter med språkets form, innehåll och/eller användning och innebär att det finns svårigheter att både förstå och uttrycka sig. Både språkförståelse och språkproduktion kan vara påverkade, men i varierande grad. Personen kan ofta kommunicera funktionellt i vardagen, men språkliga svårigheter blir tydliga när kraven ökar – till exempel i skolan med instruktioner, texter, resonemang och ämnesspecifikt språk.
Skillnaden mellan generell och grav språkstörning ligger i graden och omfattningen av svårigheterna – inte i typen av svårigheter.
Grav språkstörning är inte en medicinsk diagnos utan en beteckning för en mycket svår språkstörning, där de språkliga svårigheterna är så omfattande att de kraftigt påverkar elevens möjligheter att tillgodogöra sig undervisning och delta i vardaglig kommunikation. Diagnosen i grunden är språkstörning/DLD.