Vad är skillnaden mellan generell och grav språkstörning?

Vad är skillnaden mellan generell och grav språkstörning?

Svar:

Den medicinska diagnosen är ”F80.2B Generell språkförsening, impressiv och expressiv”. Enligt Socialstyrelsens förteckning över fördjupningskoder inom ICD-10 så förekommer båda termerna språkstörning och språkförsening. Enligt nuvarande praxis och enligt Svensk foniatrisk-logopedisk diagnosklassifikation används framför allt termen språkstörning. Språkstörning är en vedertagen term för en grundläggande språklig funktionsnedsättning som, även om den förändras över tid, har bestående konsekvenser.

Generell språkstörning påverkar både förståelse och uttrycksförmåga
Diagnosen Generell språkförsening alternativt Generell språkstörning sätts av logoped när språkstörningen påverkar både språkförståelse och språklig uttrycksförmåga. Någon gradering av svårigheterna brukar inte göras i själva diagnossättningen, men då flera språkliga domäner är involverade, och språkstörningen påverkar både förståelse och uttrycksförmåga anses den grav (Nettelbladt & Salameh, 2007). På så sätt kan man säga att en generell språkstörning per definition är grav.

Grav språkstörning används som ett juridiskt begrepp

Begreppet ”Grav språkstörning” används av många, men är egentligen ett juridiskt begrepp som reglerar vilka elever som ska beredas plats på den statliga specialskolan Hällsboskolan. Ett förslag på definition finns i betänkandet "Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar” (SOU 2016:46), på sidan 201.

Barn med generell språkstörning behöver anpassningar och stöd
Ett barn eller en elev med språkstörning behöver stöd och anpassningar i många situationer, både för att kunna kommunicera och utveckla sitt språk, och i lärandesituationer.

Skollagen anger att alla elever ska få stöd, på det sätt och i den omfattning som behövs. Dessutom ska alla få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Extra anpassningar kan göras inom ramen för den ordinarie undervisningen, men i vissa fall krävs mer omfattande stödinsatser i form av särskilt stöd och då ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Det är rektor som ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd utreds.

Litteratur:
Hartelius, L., Nettelbladt, U., & Hammarberg, B. (red) (2008). Logopedi. Nettelbladt, U., Samuelsson, C., Sahlén, B., & Ors, M., Kapitel 9. Studentlitteratur.

Nettelbladt, U., & Salameh, E. (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1, Fonologi, grammatik. Lund: Studentlitteratur.

Läs mer
Om språkstörning

ICD-10 (Socialstyrelsen)

Om extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket)



Publicerat onsdag 10 januari 2024