Lärande för livet utanför den anpassade skolan

Det har gått tre år sedan förändringsresan började på Härnösands anpassade gymnasieskola. Under projektet ”Skola utanför skolan” har personalens gemensamma kunskap, baserad på både teori och praktik, fördjupats för att komma eleverna till godo. Det första året ägnades åt att bygga en stabil grund och forskare och centralt stöd från kommunen kopplades in. Det samarbetet bidrog till viktig kunskap om metodik och didaktik och ökade förståelsen för de begrepp som sedan användes för att beskriva vad personalen såg i verksamheten. För att få syn på vad som var möjligt att påverka i utvecklingsarbetet identifierades också de ramar som styr verksamheten.

Funktionell kunskap som eleverna har nytta av efter skolan 

Projektet utgick från en fråga som personalen funderat mycket på: varför kan eleverna när de är här, men inte utanför skolan? 

– Vi ville fokusera på funktionell kunskap i vardagen eftersom den har stor betydelse för eleverna. Om vi kan ge dem kunskap de har nytta av efter skolan, inom ramen för skolans uppdrag, kommer de att kunna tala om sina egna behov, säger Anna Sjölander, rektor på skolan under projekttiden. 

För att definiera funktionell kunskap utifrån den egna skolkontexten utgick de från de fyra f:en, som nämns i förarbeten till skolans styrdokument: 

”Information (fakta) som blir något som våra elever förstår (förståelse) och som de senare kan använda (färdigheter) i för dem varierande viktiga vardagliga sammanhang (förtrogenhet).” 

Förutsättningar för att kunna visa sin kunskap 

Samtalen i projektet handlade också om funktionellt lärande och funktionell pedagogik. De synliggjorde att de sätt som personalen agerade på hade ett samband med elevernas förutsättningar att få och kunna visa kunskap. 

– När vi undervisar ansvarar vi för att lära ut hur saker fungerar och för vad som ska hända på lektionen i verkstaden eller på gympan, säger projektledaren Björn Wallman, specialpedagog och förstelärare på skolan. 

Nu har eleverna fått mer tid för att visa sin kunskap i olika situationer, vilket har gett personalen en tydligare uppfattning om elevernas förmåga.

– Nu vågar vi vänta längre på svar och låta eleverna prova själva, säger Jennie Bergman, lärarassistent. 

Modell för att observera undervisning 

Undervisningskulturen på skolan har kartlagts och analyserats. I dokumentationen, i form av brevskrivande, loggbok och observationer, samlades värdefulla reflektioner och annat som personalen sett i mötet med eleverna. För att även få ett vetenskapligt raster i projektet bildades en kompetensgrupp. I den deltog Ingrid Olsson, docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Tillsammans med personalen på skolan utvecklade hon modellen ”Observation för pedagogisk utveckling”, OPU, för att få svar på hur eleven svarade i en situation utifrån undervisningens innehåll. 

– Till en början kändes det jobbigt att bli observerad av kollegor. Men det handlade ju inte om att de tittade på mig, utan om att se hur något görs i en situation och hur det påverkar elevens lärande, säger Björn. 

Utvecklingszon och uttråkningszon 

Personalen har också fått tillgång till en modell för lektionsplanering, som användes för att få syn på arbetet i vardagen. 

– Det bidrog till att vi utvecklade ett gemensamt yrkesspråk och att alla förstod varandra, berättar Björn. 

Modellen är framtagen av Luciano Mariani och visar undervisningens fyra zoner. Med hjälp av denna kunde pedagogerna tolka vad de såg. Den visar att mycket stöttning i en situation som innebär hög kognitiv utmaning kan kopplas till en elevs utvecklingszon, medan den elev som får låg kognitiv utmaning och låg stöttning riskerar att hamna i en uttråkningszon. Om utmaningen är för stor, men stödet är lågt, uppstår frustration. Låg utmaning med mycket stöd blir tryggt, men inte utvecklande. 

De nya perspektiven i undervisningen har varit utvecklande för både personalen och de elever som fått stöd att bli autonoma, självständiga och delaktiga i sina liv. 

– Det viktigaste för att lyckas är att ha goda relationer till eleverna och att visa dem att de är viktiga och kan välja, avslutar Björn.