I sitt uppdrag som fysioterapeut har Susann Anrell kommit i kontakt med många barn och unga med autism, eftersom motoriska svårigheter kan vara en av konsekvenserna av funktionsnedsättningen. Då ställdes hon ofta inför frågan hur hon skulle kunna stimulera till mer fysisk aktivitet som skulle stärka motorik och öka den fysiska och psykiska hälsan.

– Vi lade upp planer för fysiska aktiviteter men ofta blev det inte så mycket av det. Jag ville veta vad forskningen visar är viktigt för att aktiviteten ska bli av. Det fanns forskning om hämmande och främjande faktorer, men jag upptäckte att det bara fanns ett fåtal studier där ungdomarna själva kom till tals. Det väckte mitt intresse, berättar Susann.

Intervjuer om vad som påverkar viljan att delta

Avhandlingen bygger på fyra olika studier. I den första genomförde Susann kvalitativa intervjuer med 24 ungdomar. I samtalen beskrev de sina upplevelser och önskemål som skulle göra det lättare att delta i fysiska aktiviteter, på fritiden och i ämnet idrott och hälsa. Deras inspel tog hon sedan med sig in i de följande studierna, med vårdnadshavare till unga med autism och med yrkesverksamma som idrottslärare, idrottsledare, medarbetare inom elevhälsan och hälso- och sjukvården.

Gruppen unga hade varierande erfarenhet av fysiska aktiviteter som fritidssysselsättning. Därför kom många av samtalen att handla om deras upplevelse av skolämnet idrott och hälsa. Ungdomarna tog inte bara upp det som skedde i idrottshallen, även situationen i omklädningsrummen var viktig. Genom samtalen fick Susann en bra bild av vad som påverkade viljan att delta.

Många aspekter påverkar motivationen

En kärnfråga är upplevd kompetens och självförtroende och att få förutsättningar att klara uppgiften. Erfarenhet av aktiviteten gör det lättare att delta och det spelar också roll för motivationen att aktiviteten upplevs som meningsfull. Förutsägbarhet är viktigt: vad ska hända, var kommer det att ske och med vem. Ungdomarna beskrev också att möjligheten att välja och påverka på vilket sätt man genomför aktiviteterna spelar roll. Ytterligare en aspekt som lyftes är att idrottsämnet innebär olika slags krav som skapar stress. Att klara betygskraven var en sak, men också kravet att klara av en rörig miljö och förväntningarna på det sociala samspelet.

– Många ungdomar beskrev att de tyckte det var jobbigt och att det påverkade deras vilja att delta i idrottslektionen. Det stämde också överens med det idrottslärare i fokusgruppen beskrev. De såg att ungdomarna kämpade med de här kraven, och de önskade sig mer tid och flexibilitet för att kunna stötta ungdomarna mer, konstaterar Susann.

Förutsägbarhet och anpassning viktigt

I den fjärde och sista delstudien fick ungdomarna sortera och rangordna olika påståenden som rörde fysiska aktiviteter.

– Jag såg att många av dem föredrog att få rangordna redan färdiga påståenden, istället för att själva formulera och utveckla sina tankar. Annars är det lätt att svaret blir ”jag vet inte”, för att det är svårt att beskriva och kan kännas utlämnande att berätta om det som känns jobbigt, berättar Susann.

Men det fanns också möjlighet för ungdomarna att formulera egna påståenden om det som var viktigt för dem. 

Resultatet visade att ungdomarna framhöll två områden som särskilt viktiga. Det ena var förutsägbarhet och möjlighet att anpassa uppgiften. Det andra var att man tyckte om aktiviteten och att den skedde i en trygg och välvilligt inställd miljö.

Lärare behöver bättre förutsättningar

Möjligheten att själva formulera det som var viktigt visade också att det kunde vara specifika faktorer som spelade roll för ungdomarna.

– Det är lätt att dra generella slutsatser utifrån hur vi uppfattar att det ”brukar” vara. Men det kan finnas något centralt man missar om eleven inte får möjlighet att uttrycka det, säger Susann.

Samtidigt påpekar hon att det är en tuff uppgift för lärare i ämnet idrott och hälsa att hinna med och räcka till för elevers olika behov. Det behövs bättre förutsättningar för att skapa den förutsägbarhet och lyhördhet som eleverna efterfrågade.

– Att anpassa till de behov elever med autism kan ha kräver tid, resurser och tillgång till ytterligare material att använda i undervisningen. Det behöver finnas förutsättningar för lärare att förbereda och ställa i ordning de här anpassningarna. Det behövs mer kunskap och utrymme att öva själv och med eleven så att den känner sig beredd inför uppgiften. Det behöver ansvariga i skolan skapa utrymme för.

Skapar ett samtalsstöd

Nu arbetar Susann vidare med metoden med formulerade påståenden för att skapa ett samtalsstöd som kan användas i skolor. Just nu prövas påståenden och formuleringar för att vara så adekvata och hjälpsamma som möjligt. Målet är att bidra till det Susann beskriver som fysisk litteracitet. Det kan också beskrivas som rörelseförståelse eller rörelserikedom och handlar om den fysiska förmågan och tilltron till att man faktiskt kan och vill röra på sig.

– När ungdomen känner att han eller hon lyckas med den fysiska aktiviteten ökar tilltron till den egna förmågan. Och när man lyckas blir det roligare.