Teckenspråk
Elevstöd ökade närvaron i gymnasieskolan
Över porten till stora entrén på S:t Eskils gymnasium sitter en uggla i sten. Den blickar ner på eleverna. För många elever är steget från högstadiet till gymnasiet tufft. Därför använde skolan elevstödjare för att stärka relationer och strukturer.
Eskilstunaskolan hade en problematisk frånvaro bland eleverna. Tack vare projektmedel från SPSM kunde skolan få elevstödjare som tog tag i utmaningen. Under tre år har elevstödjare arbetat med att stötta eleverna i skolan med fokus på flickorna. Sammanlagt har cirka 400 elever använt sig av stödet.
Elevstödjare gav praktiskt stöd
Kuratorn Lotta Conrad berättar att de ville skapa en skola där alla elever har förutsättningar att lyckas. Det fanns ett behov av stödinsatser för elever med olika former av funktionsnedsättning och psykisk ohälsa, som hamnat i utanförskap. Resultatet visar att eleverna uppskattade stödet. Efter tre år var det fler elever som närvarat i skolan och tagit en examen.
– Vi satsade på elevstödjare och det var viktigt att de hade erfarenhet från socialtjänsten och arbete med elever med diagnosproblematik. Socionombakgrunden var viktig, berättar Johan Ahlqvist som är rektor på skolan.
En av elevstödjarna är Diana Toksoy Yakoub. Hon gick runt i skolan och besökte arbetslagen.
– Vi märkte att eleverna behövde hjälp med det praktiska stödet. Vissa behövde hjälp med att ta sig till skolan. Vi mötte då upp utanför skolan, ibland redan vid busshållplatsen. Jag ringde upp eleverna och tog det dag för dag. Vi arbetade tidigt med att skapa en bra struktur i skolan. Mentorerna skrev tydligt när och hur eleverna skulle göra uppgifterna, säger hon.
Hur skulle jag plugga?
Det var ett stort kliv för Tilde Höjer att gå från högstadiet till gymnasiet. Eftersom hon har dyslexi och dyskalkyli fanns redan ett gott stöd hemifrån. Nu går hon i tvåan på samhällsprogrammet med inriktning säkerhet.
– Diana kontaktade mig i ettan för att se vad hon kunde hjälpa mig med, säger Tilde. Jag kände mig ”lost” och fattade inte hur jag skulle plugga. Diana gav mig stöttning och vi gjorde veckoplaneringar inför proven. Det har hjälpt mig mycket. Diana tog emot med öppna armar. Dessutom var hon rolig, så att jag kunde vara mig själv. Att göra ett omprov blev inte skämmigt, hon var hela tiden hjälpsam och förstående.
Tack vare elevstödjarna har Tildes två första skolår på gymnasiet blivit enklare. Hon känner att hon har blivit starkare.
– Jag skäms inte över att be om hjälp, det har jag haft svårt med förut. Det är ju okej, säger hon.
Många klarade examen
Många av eleverna som elevstödjarna stöttade klarade examen. Det var en framgång att arbeta med hela systemet som finns runt eleven och att lägga ambitionen på en lagom nivå. Diana hade kontakt med familjerna och tryggade eleven. När det fanns kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin hade hon möten tillsammans med dem. Dessutom har Diana utländsk bakgrund, vilket underlättade i flera situationer.
– Jag kunde med samtycke från eleven tala med föräldrarna på deras språk: Hur kan vi hjälpas åt så att ditt barn får en god förutsättning här? Det blev ofta en väckarklocka för föräldrarna också.
Elev-stöd fick eleverna att komma till lektionerna i gymnasie-skolan
S:t Eskils gymnasium hade en
problematisk frånvaro
bland eleverna.
Det är svårt för många elever
att börja gymnasiet.
Skolan tog därför hjälp av elev-stödjare.
De gav eleverna struktur i studierna.
De förstod elevernas problem.
S:t Eskils gymnasium fick
pengar till elevstöd
S:t Eskils gymnasium finns i Eskilstuna.
Skolan hade problem med frånvaro.
De behövde hjälp med det.
Skolan fick projekt-pengar från
Special-pedagogiska skol-myndigheten.
Tack var det kunde de ha
elev-stödjare.
Elevstödjarna var vana att
arbeta med elever
som har diagnoser.
S:t Eskils gymnasium har haft
elevstöd i tre år.
Det har varit extra viktigt
att hjälpa flickor.
Ungefär 400 elever har fått stöd.
Elevstödjare gav praktiskt stöd
Stöd för att alla ska kunna lyckas
Lotta Conrad är kurator på
S:t Eskils gymnasium.
Lotta säger att de ville
att alla deras elever
skulle kunna lyckas.
En del elever har
funktions-nedsättning.
En del har psykisk ohälsa.
Skolan behövde stöd för
elever som hamnat utanför.
– Vi satsade på elevstödjare,
säger Johan Ahlqvist.
Johan är rektor på skolan.
– Det var viktigt att de hade erfarenhet
från social-tjänsten
och elever med diagnoser.
Det var viktigt att de var
socionomer.
Projektet blev bra
Resultatet visar att
eleverna gillade stödet.
Efter tre år hade fler elever
- närvarat i skolan.
- tagit en examen.
En av elevstödjarna är
Diana Toksoy Yakoub.
Diana gick runt i skolan och
besökte arbets-lagen.
– Vi märkte att eleverna
behövde hjälp med praktiska saker.
Vissa behövde hjälp med
att ta sig till skolan.
Vi mötte dem då utanför skolan,
ibland redan vid buss-håll-platsen.
Jag ringde upp eleverna.
Vi tog det dag för dag,
säger Diana.
Eleverna behövde
en bra struktur i skolan.
– Vi arbetade tidigt med det.
Mentorerna skrev tydligt
när och hur eleverna skulle
göra uppgifterna.
Hur ska jag plugga?
Tilde Höjer går i tvåan
på samhälls-programmet.
Det var ett stort steg för henne
att gå från hög-stadiet
till gymnasiet.
– Diana tog kontakt med mig i ettan
för att se vad hon kunde
hjälpa mig med,
säger Tilde.
Tilde har dyslexi och dyskalkyli.
Läsa, skriva och räkna är alltså svårt.
Men Tilde hade redan bra stöd för det.
Det var annat hon behövde hjälp med.
– Jag kände mig ”lost”.
Jag fattade inte hur jag skulle plugga.
Diana stöttade mig,
vi planerade inför proven.
Det har hjälpt mig mycket.
Diana tog emot mig med öppna armar.
Dessutom var hon rolig
så att jag kunde vara mig själv.
Tack vare elevstödjarna
har Tildes två första år på gymnasiet
blivit enklare.
Tilde känner att hon har blivit starkare.
– Att göra ett omprov blev inte skämmigt.
Diana var hela tiden hjälpsam och förstod mig.
Jag skäms inte över att be om hjälp nu,
det har jag haft svårt med förut.
Det är ju okej.
Många klarade examen
Det gick bra för många av de elever
som hade elevstöd.
Många klarade examen.
Det var bra att skolan la ambitionen
på en lagom nivå.
Det var också bra att de jobbade brett.
Diana gjorde eleverna trygga.
Hon hade kontakt med familjerna.
Hon var med på möten med BUP.
BUP = barn- och ungdoms-psykiatrin.
Dessutom har Diana utländsk bakgrund.
Det gjorde det hela lättare.
– Om det var okej med eleven
kunde jag tala med föräldrarna
på deras språk.
Diana fick bra kontakt.
Hon kunde fråga:
– Hur kan vi hjälpas åt
så att ditt barn kan
lyckas med det här?
Det gjorde ofta att föräldrarna
också började fundera,
säger Diana.
Artikeln är även publicerad i tidningen Lika värde nummer 1, 2024.