I fyra år har utvecklingsprojektet Tillgänglig lärmiljö pågått. Satsningen har haft särskilt fokus på konsekvenser i lärandet för barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kognitiva svårigheter och eller tal- och språksvårigheter. 

– Vi identifierade att vi har många barn och elever med svårigheter inom dessa områden och de påverkas i hög grad om inte lärmiljön är tillgänglighetsanpassad. Därför behövs en fördjupad kompetensutveckling, säger Annika Sandberg som är projektledare och chef för den centrala barn- och elevhälsan i kommunen. 

Fem utbildningsmoduler

I höst övergår projektet till att bli en del i ordinarie verksamhet. Då har samtliga enheter i alla skolformer, från förskola till gymnasiet fått utbildning. Den består av fem moduler med kunskap om utvecklingsrelaterade svårigheter, social lärmiljö, pedagogisk lärmiljö, sinnenas påverkan och den fysiska miljön samt tillgänglighet i praktiken. Rektorer deltar i en inledande modul inför enhetens utvecklingssatsning. 

– Alla behöver ha en grundläggande förståelse för barns och elevers förutsättningar och svårigheter i undervisningen. Bland annat för att förstå varför och hur ett material kan användas. Med stöd av det projektet tillfört kan enheterna utveckla strategier och arbetssätt som gör utbildningen mer tillgänglig, säger Annika.

Se både individ och grupp

Skolhuvudmannen har prioriterat tiden för deltagandet. Anton Wijk, rektor på Gustavslundsskolan berättar att de har arbetat tre timmar per gång, sex gånger under ett år. Tiden har behövts för att testa och ha en process på enheterna mellan träffarna. 

– Nu har vi gått från att göra spretiga individanpassningar till att göra sånt som gynnar gruppen. Vi ser också betydelsen av att bygga relationer med eleverna. Det ansvaret är tydligare för oss nu, berättar han.

Kollegan Emma Linderholm, rektor på Ljungfälleskolan berättar att arbetslagen möter personer från centrala Barn- och elevhälsan för att få handledning mellan träffarna. Där fungerar elev-case som underlag för diskussion och reflektion. 

– Pedagogerna behöver inte bara se till individens behov. Det handlar också om att utforma en god undervisning på gruppnivå i klassrummet. Annars finns en risk att elever som har behov av tillgänglig undervisning tappas bort, menar hon. 

Planerade utvecklingen tillsammans

Arbetet i verksamheterna har blivit mer förebyggande och främjande. Det visar sig bland annat i frågeställningar till Barn- och elevhälsan. 

– Innan de kontaktar oss har de tittat över barnets hela vardag för att kunna ge de anpassningar som behövs. De ser inte stödet som individuella lösningar, utan som behov i gruppen, berättar Malin Liljeqvist, specialpedagog i centrala elevhälsan. 

Enligt henne har det varit en framgångsfaktor att tillsammans med rektorerna planera utvecklingsarbetet och förutsättningarna för de kollegiala diskussionerna i arbetslagen. 

– I de mötena kunde vi identifiera hur kompetensutvecklingen skulle fungera i den egna verksamhetens planering, säger hon.