I studien undersöktes en kamratbaserad lek- och samspelsintervention. Den genomfördes av fyra förskollärare på fyra förskolor. På varje förskola deltog ett barn i behov av särskilt stöd i social lek och samspel (fokusbarn), och en eller två lekkamrater med mer utvecklade sociala färdigheter (stödbarn). Syftet med studien var att undersöka hur förskollärarna uppfattade att fokusbarnen använde sociala lekfärdigheter och engagerade sig i aktiviteter med andra barn, före och efter interventionen. Syftet var också att se hur fokusbarnen engagerade sig i social lek och använde sociala lekfärdigheter med stödbarnen under interventionens lekstunder. Resultaten visar att förskollärarna uppfattade att fokusbarnen använde sociala färdigheter i lek med andra barn och engagerade sig i förskolans aktiviteter och i samspel med andra barn, i större utsträckning efter interventionen än före. Resultatet visar också att interventionen möjliggjorde social lek mellan fokusbarn och stödbarn i lekstunder där leksakerna och lekmaterialet väckte intresse hos varje barn och när de alla kunde engagera sig i lekens mål, uppgifter och roller. För detta behövde både fokusbarn och stödbarn ibland uppmuntran, bekräftelse och stöttning från förskollärarna.

Det här handlar forskningen om 

Lek mellan barn är viktigt för att barn ska utvecklas socialt, må bra och uppleva gemenskap. Det betonas också i förskolans läroplan. Alla barn i förskolan ska få möjligheter till delaktighet i lek med kamrater och socialt lärande utifrån sina förutsättningar. Tidigare forskning har visat att barn med funktionsnedsättning kan riskera att bli mindre delaktiga i lek med andra barn. Detta kan också gälla barn utan funktionsnedsättning. För att undvika detta bör undervisningen i förskolan planeras och utformas så att den stimulerar det sociala lärandet för varje barn. Detta kan göras med kamratbaserad intervention. Med kamratbaserad intervention menas här läraktiviteter som pedagoger iscensätter regelbundet som komplement till lek som barnen själva initierar. Arbetssättet, som stöds av systematiska forskningsöversikter, leddes och prövades av förskollärare under en begränsad period inom ramen för den här studien.

Så här gjorde forskarna 

Interventionen Play time/social time (Odom et al., 1997) översattes till svenska och fick namnet Tid för lek och samspel. Den innehåller 28 läraktiviteter som omfattar en mini-samling (cirka 5 minuter lång) och en lekstund (cirka 5-10 minuter lång). I mini-samlingen introducerar förskolläraren sex sociala färdigheter i lekfullt samspel med barnen. Dessa är viktiga för att barn ska kunna initiera och upprätthålla sociala interaktioner med andra barn och etablera vänskap. Färdigheterna är; dela med sig med andra, be andra att dela med sig, framhärda, organisera lek/ge lekidéer, hålla med, erbjuda hjälp till och be om hjälp från andra. I lekstunden föreslår förskolläraren hur barnen kan använda leksakerna och lekmaterialet i en gemensam lek som intresserar dem. Förskolläraren ska också uppmuntra barnen att leka tillsammans med hjälp av färdigheterna. Barnen ska få bekräftelse och stöd när det behövs, utan att förskolläraren styr deras lek. 

Inom studien fick fyra förskollärare på fyra förskolor träning och instruktioner för att genomföra interventionen. Utöver detta fick två av dem coachning tidigt i genomförandet. På varje förskola deltog ett barn som bedömdes ha behov av särskilt stöd i leksamspel med andra barn (fokusbarn; n = 4), varav två med autism. På varje förskola ingick också en eller två lekkamrater som bedömdes ha mer utvecklade sociala lekfärdigheter (stödbarn; n = 6). I studien kombinerades och analyserades kvantitativ och kvalitativ data från strukturerade observationer och videofilmade läraktiviteter. Det huvudsakliga syftet med studien var att undersöka hur förskollärarna, som fick eller inte fick coaching, uppfattade att fokusbarnen använde sociala lekfärdigheter och engagerade sig i aktiviteter med andra barn, före och efter interventionen. Syftet var också att undersöka hur fokusbarnen engagerade sig i social lek och använde sociala lekfärdigheter med stödbarnen under interventionens lekstunder.

Det här kom forskarna fram till 

Resultatet av studien visar att interventionens läraktiviteter gjorde det möjligt för fokusbarnen att engagera sig i social lek med kamrater och använda sociala färdigheter, med och utan coachning för förskollärarna. För tre av de fyra fokusbarnen såg förskollärarna en ökning av sociala färdigheter i fria leksituationer efter interventionen jämfört med före. För dessa tre fokusbarn observerade förskollärarna också en ökning i engagemang i förskolans verksamhet och i interaktioner med barn och vuxna. För det fjärde fokusbarnet såg förskollärarna ingen ökning av sociala färdigheter i fria leksituationer efter interventionen, inte heller i interaktioner med andra barn. Däremot såg förskollärarna att detta fokusbarn var mer engagerat i förskolans verksamhet och i samspel med dem efter interventionen, jämfört med före. Dessutom visade detta fokusbarn i urvalet av filmade lekstunder, bara samarbetsinriktade lekbeteenden tillsammans med stödbarnet. Resultatet av studien visar också att coachningen underlättade för de två förskollärarna att genomföra interventionen i alla steg som den var tänkt. Men även de två förskollärarna som inte fick coachning, genomförde interventionen tillfredsställande med stöd av den inledande träningen och de skriftliga instruktionerna. Det som försvårade regelbundenheten i genomförandet var när personal och barn var sjuka eller lediga.

Så kan du förstå och använda forskningen

Den här studien visar att barnen i och utan behov av särskilt stöd lekte med varandra och använde sociala lekfärdigheter under genomförandet av interventionen Tid för lek och samspel. Det vuxenledda och kamratbaserade arbetssättet, verkade också bidra till barns engagemang i egeninitierade aktiviteter och lekar med varandra även utanför de korta lekstunderna som iscensattes av förskollärarna under studien. Efter denna utprövning av interventionen drar forskarna slutsatsen att arbetssättet ökade delaktighet och engagemanget hos barnen som deltog. Men även om resultatet är lovande kan det inte generaliseras. Det vill säga, resultatet gäller de barn och förskolor som deltog i studien. För att visa säkra effekter av interventionen för andra barn och förskolor behövs ytterligare studier med en annan forskningsdesign. 

Odom, S. L., McConnell, S. R., Ostrosky, M., Peterson, C., Skellenger, A., & Spicuzza, R. (1997). Play time/social time: Organizing your classroom to build interaction skills. Institute on Community Integration, University of Minnesota. https://ici.umn.edu/products/docs/Play_Time_Social_Time.pdf

Mer information om artikeln 

Titel: Supporting children’s social play with peer-based intervention and instruction in four inclusive Swedish preschools

Tidskrift: Frontiers in Education, 7. 

Författare: Gladh, M., Siljehag, E., Westling Allodi, M., & Odom, S. L.

Maria Gladh, Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen, mejladress.

Länk till artikel: https://doi.org/10.3389/feduc.2022.943601