
Leken som lyfter barnen
På Lidingö har leken fått en ny betydelse. I ett gemensamt projekt arbetar förskolorna nu systematiskt för att stärka barns språk, kommunikation och samspel – med leken som verktyg. Resultatet är ökad inkludering och tryggare relationer, djupare kompetens hos pedagogerna och lekstarka barn.
Louise Morten, förskollärare och medlem i projektets arbetsgrupp samt initiativtagare till leklådor, ställer fram leklådan ”glasskiosken” med doftande modellera. Barnen skapar och säljer glassar, en lek där Louise stöttar både fantasi och språk.
– Barnen i våra lekar får känna sig sedda, uppleva att någon svarar på deras inviter och idéer och känna sig som en del av en grupp, säger hon.
Hon och kollegorna har genomfört lekbesök på flera förskolor. Barnen bjuds in i rollek med hjälp av bildstöd, tecken som alternativ och kompletterade kommunikation, sensoriskt material och tydliga roller. Pedagogerna observerar och får sedan handledning i hur de själva kan arbeta vidare. Förutom glasskiosken finns leklådor som ”akuten”, ”agenterna” och ”eldbekämparna”.
– Det handlar om att visa hur vi som vuxna kan vara närvarande i leken utan att ta över, säger Louise.
Från idé till struktur
Grunden för projektet lades 2021 då Ingela Landén, verksamhetschef för Lidingös kommunala förskolor, initierade satsningen ”Lidingö förskolor språkar”. När behovet av att särskilt stötta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, och i synnerhet barn med språkstörning blev tydligt, breddades projektet till ”Lidingö förskolor språkar och leker” och fick stöd av SPSM.
– Det gjordes redan mycket bra arbete ute i förskolorna, men det behövde systematiseras och göras gemensamt. Vi såg behovet av att ta ett helhetsgrepp och skapa hållbara strukturer, säger Ingela.
En viktig framgångsfaktor har varit den tydliga styrkedjan. Projektet leds av en styrgrupp och en arbetsgrupp med kompetens inom såväl ledarskap som pedagogik. Gemensamt har de byggt en modell där leken får ta plats – inte som något som sker när det finns tid, utan som en del av det planerade arbetet.
– Ingen i styrkedjan släpper greppet. Det kan komma nya medarbetare, men strukturen sitter. Det är det som gör att arbetet håller över tid, säger Ingela.
Leken som språkutvecklande metod
– I leken finns allt: turtagning, kommunikation och samspel. Det är ett kraftfullt verktyg för inkludering, säger Therese Sjödin, pedagogisk utvecklare.
Therese, tillsammans med Ulrika Ardestam, utvecklingsledare och rektor, leder projektet och skapar forum för diskussioner, med stöd från kommunens specialpedagog. En digital materialbank med visuellt stöd, litteratur och vägledningar kompletterar arbetet.
Projektet fokuserar på att möta barnens behov, i stället för att följa mallar. En reservlista gör att planerade lekbesök alltid blir av, även vid sjukfrånvaro. Det är en konkret tillämpning av principen: ställ inte in, ställ om.
Effekter som märks
En effekt av projektet är att pedagoger känner sig tryggare i att leda lek och stötta barns kommunikation. Leken får utrymme i planering och vardag, och barns egeninitierade lek värderas högre.
– Vi märker att det gör skillnad. Föräldrar hör av sig och berättar om barn som berättar om lekarna hemma. Och förskolor investerar i egna leklådor – det säger något, säger Ulrika.
Nästa steg
Projektet fortsätter under 2025. Målet är att fler barn ska få stöd, fler pedagoger utbildas, och att arbetet integreras i hela förskolans struktur. De vill även satsa på föräldragrupper för att möjliggöra erfarenhetsutbyte.
– Det här är inte en punktinsats, utan ett nytt sätt att tänka, säger Ingela.
Råd för lek och språkutveckling
Några råd från Lidingös projekt för att lyckas med lek- och språkutvecklande arbete:
- Förankra arbetet i hela styrkedjan
- Använd konkreta verktyg som leklådor med bild- och taktilt stöd.
- Utbilda pedagoger i bildstöd, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och specialpedagogik.
- Skapa tid och plats för reflektion och handledning.
- Låt leken vara en medveten del av undervisningen – inte något som sker "när det blir tid över".
Artikeln är även publicerad i Lika värde nummer 2.