Förskolepersonalen ändrade sitt sätt att se på barn

– I kartläggningen såg vi att pedagogerna både saknade kompetens och verktyg för att vända på perspektivet och först fråga sig vad de själva kunde göra, förklarar Marie Lindvall Wahlberg, verksamhetschef.

Förskolornas rektorer kom fram till att de behövde göra en gemensam satsning. Sundbyberg fick statsbidrag och rådgivning via SPSM för att jobba med tillgänglighet på alla förskolor samtidigt.

Arbete med tillgänglighet kräver en del

Ett arbete med tillgänglighet går ut på att kartlägga och analysera hur väl något fungerar för barn eller elever, oavsett deras funktionsförmåga. För det krävs metoder, tid, resurser och en ändamålsenlig organisation.

Förskolläraren Caroline Örtlund tillsattes som projektsamordnare. Tillsammans med två specialpedagoger startade hon ett nätverk av nyckelpersoner som var utsedda av rektorerna.

Utvecklingen kallar de "synvända"

De började med att kartlägga den fysiska lärmiljön för att se vilka insatser som kan göra den mer tillgänglig för alla barn. Marie och Caroline kallar utvecklingen för en ”synvända”.

– Nu frågar vi oss först vad det är vi inte erbjuder som barnen behöver och vilken kompetens vi saknar, berättar Marie.

Nätverket består av ett trettiotal medarbetare som träffas fyra gånger per år. De får specialpedagogisk fortbildning, diskuterar framgångsfaktorer och utmaningar och sprider sina erfarenheter vidare.

Prioriterar språkutveckling 

Tillgänglighetsarbetet har lett till insikten att det viktigaste utvecklingsområdet är att arbeta på ett sätt som främjar barnens språkutveckling. I Sundbyberg finns det områden med socioekonomiska utmaningar där förskola och skola har stora kompensatoriska uppdrag.

– I dessa områden har vi identifierat att flera barn behöver språkutvecklande stöd för att få förutsättningar att både utveckla sitt modersmål och svenska, säger Caroline Örtlund.

– Det språkutvecklande arbetet ska ge effekt för varje barn i linje med förskolans uppdrag att utjämna skillnader. Det kräver en organisation där vi arbetar systematiskt med att följa upp insatser så att vi ser att vi gör rätt saker för reella behov, lägger hon till.

Gemensam syn på vilket problem som ska lösas

Marie och Caroline ser hur viktigt det är att alla som styr verksamheterna på olika nivåer delar synen på vilket  problem ett utvecklingsområde ska lösa och att arbetet följs upp.

– Utmaningen i ett utvecklingsprojekt är att insatserna inte blir personbundna och att arbetet hålls levande, konstaterar Caroline Örtlund.