Teckenspråk
Så blev barn och vuxna bättre på att leka
Det är inte en självklarhet att barn leker. Men på Bräcke förskola Stegen har de fysiska rummen gjorts om för att locka fram leklusten hos både barn och vuxna.
– Vi har kopplat ihop lärmiljön med läroplanen, förklarar rektor Johanna Björnhage.
Alla barn behöver ha en lärmiljö som är tillgänglig. För Bräcke förskola Stegen i Göteborg är den utmaningen extra stor. Här går 25 barn, alla med en rörelsenedsättning. Många har ytterligare någon funktionsnedsättning, men ibland utan diagnos.
– Hos oss finns barn som inte tar egna initiativ till lek. Därför behöver vi skapa miljöer som lockar fram leklusten, säger Johanna Björnhage, rektor.
Workshop för all personal
För en tid sedan ville Johanna och Marie Wiese, som är förskollärare och biträdande rektor, skapa en gemensam grund för all personal. De ville ha en tillgänglig och likvärdig lärmiljö som skapar de bästa förutsättningarna för barnens utveckling och lärande. Hur lyckas man med det? De startade ett utvecklingsarbete och fick stöd av SPSM att genomföra en workshop.
– Vi ville ha ett kollegialt lärande, säger Marie. I stället för att bara några få bestämmer hur vi ska använda lokalerna ville vi få till en större delaktighet. När alla får bidra med sin kompetens blir förståelsen för utvecklingen större och alla känner ansvar att följa det vi bestämt.
Därför deltog all personal i workshoppen. De diskuterade vilka aktiviteter de ville erbjuda i olika rum utifrån sex fokusområden: språk och kommunikation, kreativitet, samspel och delaktighet, lärande, möten samt lek och motorik. Därefter jobbade de i grupper med att göra i ordning de olika rummen.
– Jag har varit noga med att det måste finnas ett syfte innan vi börjar ändra och göra om i ett rum eller en lärmiljö, säger Johanna. Vad ska rummet användas till? Varför vill vi förändra?
Koppling mellan lärmiljö och läroplan
När de förändrar ett rum utgår de alltid från förskolans läroplan. Det ska vara tydligt vad man ska göra där inne och hur det hänger ihop med läroplanen. De utgår också från barnens intressen och perspektiv.
– Som vuxen kan du behöva sätta eller lägga dig på golvet för att se hur rummet uppfattas då, fortsätter Johanna.
I Upplevelserummet ska lärmiljön stödja barnen i deras utveckling av lek, kommunikation och samspel. Miljön ska också locka fram barnens kreativitet och fantasi. Där finns olika lekmiljöer: bygg och konstruktion, rollek, bil och verkstad samt vita rummet som bjuder in till sinnesstimulerande lek.
Ser mer lek både bland barn och vuxna
När ett rum är klart blir det invigning för alla barn och vuxna. Då går de tillsammans igenom vad man kan göra i rummet. Sen får alla öva på att leka där.
– Vi behöver också reflektera över om rummet fungerar för barnen, säger Marie. Ibland är det svårt att ta sig tid till reflektion, men vi gör det oftare nu.
Utvecklingsarbetet har fått ta tid, närmare bestämt ett och ett halvt år. Nu ser Johanna mer lek, både bland barn och vuxna.
– Jag upplever att både barn och vuxna har blivit bättre på att leka, säger hon. Vi behöver lära barnen att leka. Samtidigt måste vi försöka se om barnet tycker om leken eller inte. Det är ett stort ansvar. Det gäller att pusha lagom mycket.
Flera av barnen har svårt att förflytta sig. Därför behöver de vuxna vara observanta på vilka barn som vill leka med varandra.
– Det känns fantastiskt när man ser en utveckling, säger Marie. Det kan vara att ett barn ropar efter en kompis, något hon eller han inte gjort tidigare.
– Jag blir stolt över både barn och vuxna när jag ser att fler barn hittar nya kompisar och leker med varandra, säger Johanna.
Arbetet fortsätter
På studiedagarna fortsätter de att jobba med lärmiljön. De kan till exempel ge varandra tips på lekar och aktiviteter som passar i olika lärmiljöer.
Johanna och Marie skickar med ett råd till andra förskolor som också vill utveckla sin lärmiljö:
– Arbeta systematiskt. Skriv ned syftet, vad ni ska göra och hur ni ska göra det. Det tar lite tid men det ger ett bättre resultat. Det blir också lättare att utvärdera om det blev som ni tänkt.
Artikeln är även publicerad i tidningen Lika värde nr 4, 2025.
