Adnan kommer från skolans luciatåg. Tärnor och tomtar rusar upp för trappan. Sen kommer Adnan. Han har redan hunnit byta om. Adnan har haft en hörselnedsättning sedan han föddes i Syrien för 13 år sedan. Första och andra klass gick han i grundskola här i Sverige, men det var ingen positiv upplevelse.

– Jag var alltid efter. Jag förstod inte mycket och hängde nästan aldrig med. Jag hade inget stöd. En gång hade vi utvecklingssamtal och jag klarade inte några av målen. Det gjorde mig ledsen. Det var ingen rolig känsla, säger Adnan.

Adnans mamma Nisreen Eshani nickar.

– Adnan är duktig. Han vill hänga med men förut fanns inget stöd, eller hjälpmedel som han behöver, säger hon.

Hon berättar att i stället för att leka med andra barn satt Adnan i fönstret och tittade på. En gång frågade Adnan läraren om hon inte kunde prata lite långsammare, men då fick han svaret att det blir för tråkigt för de andra eleverna. Och bland de andra eleverna fanns det heller ingen förståelse för Adnans hörselnedsättning.

– Jag blev mobbad. När jag fick veta att jag skulle börja i specialskola sa jag "om eleverna är snälla där så är det okej".

Svenskt teckenspråk som förstaspråk

Adnans mamma säger att samhället behöver kunskap. Det är en kunskap som hon ser på Kristinaskolan. Kristinaskolan är en av Specialpedagogiska skolmyndighetens specialskolor för elever som är döva eller har en hörselnedsättning. Specialskolorna lär ut samma saker som grundskolan gör, men på ett sätt som är anpassat till eleverna och deras förutsättningar. På Kristinaskolan finns till exempel teckenspråkiga lärare, lärare som Adnan tycker mycket om.

– När jag kom hit såg jag att alla kommunicerade med händerna. Hur gör de det? Jag tyckte att det var konstigt från början när jag inte förstod att det var ett språk. Sen blev jag intresserad och lärde mig snabbt. Teckenspråk är mitt förstaspråk men jag pratar svenska och arabiska också.

Och plötsligt fanns det inga hinder för Adnan längre. Han hängde med, han klarade kunskapsmålen, deltog i aktiviteter och lekte med kompisar.

– Jag kände mig som alla andra. Jag har aldrig blivit mobbad här och jag var väldigt motiverad att lära mig teckenspråk.

Både fotboll och innebandy

Nisreen har gått teckenspråksutbildning för föräldrar, TUFF.

– Adnan blev jätteglad när jag tecknade till honom första gången. Det är jättebra att det finns utbildningar för syskon och föräldrar. Vi använder teckenspråk när vi är i simhallen eller vid havet då han inte kan ha hörapparat.

Hon säger att Adnan har utvecklats mycket sedan han började på Kristinaskolan. Han har ett helt annat självförtroende och han har fått förutsättningar att lära sig. Han deltar i skolans aktiviteter och han spelar både fotboll och innebandy. Och framtidsplaner finns förstås.

– Jag ska gå gymnasium för elever med hörselnedsättning. Och så vill jag bli fotbollsproffs. Det är min dröm, säger Adnan.