Teckenspråk
Här växer rektorerna tillsammans
Vad krävs för att leda bättre? I specialskolan pågår ett utvecklingsarbete där rektorer möts för att lära av varandra, fördjupa sitt pedagogiska ledarskap och komma närmare undervisningen.
Det finns tio statliga specialskolor runt om i Sverige, från Umeå i norr till Lund i söder. Varje skola har sina unika förutsättningar: en del är små, andra stora, några har elevboenden och några tar emot elever från hela landet. Det gemensamma är att de finns till för elever som behöver ett alternativ till grundskolan.
– Vi behövde stärka våra rektorer i att följa upp, analysera och förbättra undervisningen, säger Sabina Islamovic som leder utvecklingsarbetet inom specialskolan. Vi ser också att vår satsning ligger i linje med förslagen i utredningen Rektor i fokus, som kom i januari.
Tanken med arbetet är att det ska vara tydligt vad varje skola behöver utveckla. Det handlar också om att synliggöra skolans organisation, där alla bidrar utifrån sin roll.
– I arbetet träffas rektorerna både fysiskt och digitalt, säger Sabina. Rektorsjobbet kan vara ensamt, och min erfarenhet är att det är avgörande att samlas för att lära av och med varandra.
Samlas kring ett utvecklingsarbete
Två rektorer som deltar är Nathalie Hult och Roger Holmström. Nathalie började som rektor på Hällsboskolan Mälarhöjden i Stockholm för ett och ett halvt år sedan. Roger har varit rektor på Birgittaskolan i Örebro sedan 2008.
– Tidigare var jag rektor i en kommun, nu finns mina rektorskollegor runt om i landet, säger Nathalie. För mig är det hjälpsamt att vi samlas kring ett gemensamt utvecklingsområde. Det gör det enklare att ta kontakt och utbyta erfarenheter, även om vi inte möts vid kaffemaskinen varje vecka.
Nathalie Hult, rektor på Hällsboskolan Mälarhöjden.
Tre utvecklingsområden
Utvecklingsarbetet började med en analys av rektorernas behov. Tre områden framträdde tydligt: elevhälsoarbetet, det systematiska kvalitetsarbetet och ett kompetent ledarskap. Elevhälsoarbete blev det första fokusområdet. Rektorerna arbetar utifrån samma tema, men formar arbetet utifrån sin skolas behov.
– När arbetslagen på min skola analyserade fjolårets elevenkäter pratade vi om elevernas mående och allas ansvar för det, berättar Roger. Att jobba med elevhälsa inom vårt gemensamma utvecklingsarbete passar därför väl ihop med vårt befintliga arbete på skolan.
– Vi rektorer har fått arbeta tillsammans med olika experter inom området, säger Nathalie. Det har gett oss möjlighet att reflektera tillsammans över våra ledarhandlingar och hur vi kan stärka våra skolors elevhälsokompetens.
De tre olika områdena går in i varandra. Till hösten kommer de att fokusera mer på det systematiska kvalitetsarbetet, som handlar om att säkerställa att utbildningen håller hög kvalitet.
– Jag ser fram emot fortsättningen, säger Nathalie. Jag hoppas att vårt gemensamma arbete tydliggör våra nationella mål, specialskolornas mål och skolornas lokala utvecklingsarbete mot målen.
Sabina Islamovic leder utvecklingsarbetet.
Forskare bidrar och följer arbetet
Forskare från Stockholms universitet bidrar i utvecklingsarbetet och följer hur rektorerna omsätter sin kunskap i praktiken. Även kollegor inom SPSM bidrar med särskild kompetens inom olika områden. En effekt hittills är, enligt Sabina, att rektorerna blivit mer nyfikna på varandras verksamheter och diskuterar hur de kan hantera utmaningar i sitt pedagogiska ledarskap.
– Vi tar även del av aktuell forskning vilket ger nya perspektiv och vi blir modigare i att tänka och pröva nytt för att driva utvecklingen på våra skolor framåt, säger Sabina.
Positiva till satsningen
Utvecklingsarbetet är nu inne på andra året, och både Nathalie och Roger ställer sig positiva till satsningen.
– När jag reflekterar tillsammans med andra utvecklas jag, säger Nathalie. Det i sin tur leder till att verksamheten jag leder också utvecklas.
– Jag tycker att det är ett bra initiativ, säger Roger, både att vi får utveckla vårt eget ledarskap och att vi får utvecklas som grupp. Mina förväntningar framöver är att vi ska bli ännu starkare och tryggare i vår roll och att vi ska utveckla specialskolan tillsammans.