En synnedsättning innebär att det är svårt eller omöjligt att läsa vanlig tryckt text samt att orientera sig och förflytta sig i omgivningen med hjälp av synen, även vid god belysning och med korrigering via glasögon eller linser. Vid blindhet är synförmågan kraftigt nedsatt eller saknas helt.
Här kan du läsa om de pedagogiska konsekvenserna av olika typer av synnedsättning, och hur du kan anpassa lärmiljön och undervisningen för eleven.
SPSM använder den klassificering av synnedsättning som Socialstyrelsen tagit fram, och som bygger på WHO:s kategorier. I denna klassificering används begreppet ”synnedsättning” som en övergripande term med sex underkategorier – från lindrig, måttlig och svår synnedsättning till tre grader av blindhet.
WHO:s kategorisering av synnedsättning baseras på synskärpa, uppmätt med bästa möjliga korrektion. Full synskärpa motsvarar värdet 1,0.
Läser tryckt visuell text på normalt läsavstånd. Ser TV och tavla i klassrummet. Synsfären (det område där man uppfattar föremål med synen) ej märkbart reducerad.
Synskärpa: Lika med eller bättre än 0,3.
Titta nära-beteende vid närarbete. Ser mycket små leksaker och detaljer i bilder. Sitter nära TV, vissa svårigheter att se på tavlan i klassrummet. Relativt god synsfär, men ser inte detaljer på långt håll.
Synskärpa: Lägre än 0,3, lika med eller bättre än 0,1.
Titta nära-beteende. Ser små leksaker och bollar om de har god kontrast. Ser tydliga pussel, större bilder och lekmaterial. Orienterar sig relativt bra. Bollspel kan vara svårt. Cykling kan fungera ibland. Synsfär 3 – 4 m.
Synskärpa: Lägre än 0,1, lika med eller bättre än 0,05.
Känner igen ansikten på nära håll, identifierar större leksaker och föremål, som dockor, bollar och kläder på nära håll. Svårigheter att orientera sig, nivåskillnader svårt. Bollspel svårt. Synsfär 0, 5 – 1 m.
Synskärpa: Lägre än 0,05, lika med eller bättre än 0,02.
Kan känna igen ansikten på mycket nära håll. Kan upptäcka stora, färggranna föremål. Synsfär mindre än 0,5 m.
Synskärpa: Lägre än 0,02. Förmåga att skilja mellan ljus och mörker.
Synskärpa: Ingen förmåga att skilja mellan ljus och mörker.
Synnedsättning hos barn är ovanligt i jämförelse med andra funktionsnedsättningar. I Sverige finns idag uppskattningsvis omkring 3 000 barn och unga i åldrarna 0–19 år med någon form av synnedsättning. De flesta har lindrig, måttlig eller svår synnedsättning, medan en mycket liten andel har en blindhet. I genomsnitt föds sju barn per år i Sverige med total blindhet eller enbart förmågan att uppfatta ljus och mörker. Många barn med synnedsättning har även andra funktionsnedsättningar, till exempel intellektuell funktionsnedsättning, autism eller rörelsenedsättning.
Orsakerna till synnedsättning hos barn varierar. Det kan bero på en sjukdom, skada eller medfödd missbildning i ögat, eller i andra delar av synsystemet. En skada i ögat eller den främre delen av synsystemet kan leda till svårigheter att se detaljer, begränsat synfält eller nedsatt färg- och kontrastseende.
Skador i den bakre delen av synsystemet, det vill säga i hjärnan, kallas CVI (Cerebral Visual Impairment). CVI innebär svårigheter att tolka och förstå visuell information. Det kan till exempel vara svårt att känna igen bilder, föremål eller personer, att tolka former eller att hitta i sin omgivning. Ofta påverkas även andra synfunktioner, som synskärpa och synfält. CVI är idag den vanligaste orsaken till synnedsättning hos barn.
Eftersom synnedsättning hos barn är ovanligt, saknar många förskolor och skolor tidigare erfarenhet av hur verksamheten kan anpassas efter barnets behov. För att undervisningen ska bli så tillgänglig som möjligt krävs kunskap om vilka konsekvenser synnedsättningen kan medföra för utveckling, lärande och delaktighet. Mer om detta kan du läsa i kommande avsnitt.
Synnedsättning kan påverka ett barns utveckling och lärande på olika sätt, beroende på graden och omfattningen av nedsättningen. Det spelar också roll om synnedsättningen är medfödd eller har uppstått senare.
Synsinnet har en central roll i den tidiga utvecklingen och fungerar ofta som en drivkraft för att väcka barnets nyfikenhet på omvärlden. Mycket av barnets utveckling sker spontant och automatiskt genom att härma andra och genom att lockas av synintryck. När synen är nedsatt eller saknas helt blir det mer utmanande att förstå hur omvärlden fungerar, att utveckla begrepp och att tillägna sig olika färdigheter.
Förutsättningarna för barnets utveckling och lärande varierar beroende på om det finns viss synförmåga, vilka synfunktioner som är påverkade, eller om barnet är helt blind från födseln. Även orsaken till synnedsättningen har betydelse, eftersom vissa typer av synskador ofta förekommer tillsammans med andra funktionsnedsättningar, medan andra främst påverkar synen isolerat.
Barn med måttlig eller svår synnedsättning, utan ytterligare funktionsnedsättning, följer i regel liknande utvecklingsmönster som barn med fullgod syn. Detta gäller särskilt under de första levnadsåren, då kraven på detaljseende ännu är begränsade. Därför kan det ibland vara svårt för omgivningen att uppfatta att barnet har en synnedsättning, eftersom den inte alltid märks i vardagliga situationer.
När barnet blir äldre och kraven på detaljseende och öga-handkoordination ökar, blir synnedsättningen ofta mer märkbar. Det kan exempelvis uppstå en viss fördröjning i utvecklingen av finmotoriska färdigheter, som att pyssla, rita eller forma bokstäver. Denna fördröjning beror sällan på en brist i barnets förmåga, utan snarare på att barnet kanske undviker dessa aktiviteter eftersom de är krävande och tar tid att genomföra. Därmed går barnet miste om tillfällen att öva upp sina färdigheter. Det är därför viktigt att vuxna är uppmärksamma på eventuellt undvikandebeteende och ger barnet möjlighet att utforska och träna olika färdigheter. Lika viktigt är det att ge barnet extra tid vid aktiviteter som är synkrävande.
Synnedsättningen kan även påverka den sociala situationen. Till exempel kan barnet ha svårt att känna igen sina kamrater på håll, uppfatta mimik eller kroppsspråk och hänga med i snabba sociala aktiviteter. Detta kan ge intryck av att barnet är socialt osäkert, men det handlar ofta om brist på visuell information, snarare än om bristande sociala färdigheter. Genom att exempelvis tala om var andra barn befinner sig, beskriva vad som sker på skolgården och sätta ord på gester och känslouttryck, kan man underlätta barnets delaktighet i sociala sammanhang.
Barn med måttlig eller svår synnedsättning rör sig ofta obehindrat och klarar många aktiviteter på samma sätt som seende klasskamrater. Det kan därför vara lätt att överskatta barnets synförmåga. Dessa barn får dessutom ofta frågor om vad de ser eller inte ser, något som många upplever som tröttsamt och påfrestande. För att undvika detta bör man inte utgå ifrån att barnet ser, och inte heller ställa återkommande frågor om vad barnet kan se. I stället bör den vuxne erbjuda tydliga beskrivningar och förklaringar som aktiverar flera sinnen, så att barnet får en rik och mångsidig upplevelse av sin omvärld.
Barn som har en medfödd blindhet utvecklas ofta enligt ett annat mönster än seende barn. Under de första levnadsåren är det vanligt att utvecklingen är försenad inom flera områden, bland annat när det gäller motorik, kognition och socialt samspel. Men variationen mellan individer är stor. Generellt sett är det mer utmanande att förstå omvärlden, lära sig begrepp och utveckla praktiska och sociala färdigheter utan synens hjälp. Att lära genom andra sinnen än synen kräver mer tid. Många saker som seende barn tar till sig spontant behöver ett barn med blindhet lära sig steg för steg, med vägledning från sin omgivning. Ofta har barnen hunnit i kapp inom motorik och språk under senare delen av förskoleperioden. Sociala färdigheter kan fortsätta vara utmanande längre upp i åldrarna.
När man presenterar ny information för barnet är det viktigt att kombinera språket med konkreta upplevelser. Begrepp behöver kopplas till riktiga föremål som barnet kan känna på. För att förstå hur olika aktiviteter fungerar, behöver barnet få delta många gånger och få vara med i alla steg. I alla typer av aktiviteter är det avgörande att ge barnet gott om tid att utforska, bearbeta och prova.
Synen spelar också en central roll i utvecklingen av social kompetens – att förstå ömsesidighet, tolka kroppsspråk och anpassa sitt beteende till olika situationer. För att ett barn med blindhet ska utveckla social förståelse och kunna bli delaktigt i sociala sammanhang, krävs ett medvetet arbete från omgivningen. Det är ofta mest effektivt att börja öva samspel och lek i en-till-en-situationer, för att sedan successivt introducera barnet i gruppaktiviteter. Barnet behöver få förhandskunskap om hur lekar och andra aktiviteter går till. Det skapar trygghet och möjliggör att barnet sedan kan delta självständigt med andra barn. Även i skolåldern behövs fortsatt stöd vid gruppaktiviteter och under raster, till exempel genom att någon förklarar vad som händer, vilka som är närvarande, vad som sker härnäst och vems tur det är.
Barn med CVI utgör en mycket heterogen grupp, där variationen mellan individer är stor. Graden av visuella perceptionssvårigheter skiljer sig åt, och även andra synfunktioner kan vara påverkade på olika sätt. Synförmågan kan dessutom variera och påverkas av både ork och miljöfaktorer. Det gör det ofta svårt för omgivningen att förstå hur barnet faktiskt uppfattar sin omvärld. I miljöer med mycket intryck kan det bli svårare för barnet att se och sortera ut relevant visuell information. Samtidigt kan barnet i en lugn och strukturerad omgivning utan visuella störningar, ibland uppfatta även mycket små detaljer, föremål och bilder.
Eftersom CVI är kopplat till en dysfunktion eller skada i hjärnan, är det vanligt att även andra funktioner än synen är påverkade. Många barn har motoriska eller kognitiva svårigheter, och en del har intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den samlade bilden av barnets förmågor kan därför vara komplex. Det är viktigt att göra en noggrann kartläggning av barnets styrkor och utmaningar inom olika områden, innan man drar slutsatser om vad som beror på synsvårigheter och vad som har andra orsaker.
Lika viktigt är det att ta reda på i vilka situationer barnet kan använda synen för att ta till sig information, och när det i stället är mer ändamålsenligt att använda andra sinnen. Denna kunskap är avgörande för att kunna anpassa miljö och material på ett sätt som gör undervisningen så tillgänglig som möjligt.
När en elev har flera funktionsnedsättningar behöver man beakta hur dessa samverkar och vilka konsekvenser den samlade funktionsprofilen får. En kombination av synnedsättning, blindhet eller CVI med exempelvis autism eller intellektuell funktionsnedsättning, innebär dubbla utmaningar när det gäller att ta in, bearbeta och förstå information – både sensoriskt och kognitivt. Detta medför att inlärningsprocessen kan skilja sig från den hos elever med typisk utveckling. Eleven med flera funktionsnedsättningar behöver ofta extra tydligt och individanpassat stöd.
Elever med synnedsättning, blindhet eller CVI i kombination med autism eller intellektuell funktionsnedsättning, är dessutom ofta särskilt sårbara för yttre faktorer som bristande struktur, stökiga miljöer och många sinnesintryck. Undervisningsmetoder som enbart utgår från synnedsättningen räcker inte, utan behöver justeras och anpassas till den komplexa kombinationen av funktionsnedsättningar för att vara verkningsfulla.
Vilket stöd en elev med synnedsättning behöver varierar beroende på typen av synnedsättning och elevens övriga individuella förutsättningar. Det finns dock vissa generella rekommendationer kring förhållningssätt och grundläggande anpassningar för elever med måttlig till svår synnedsättning, blindhet samt CVI, med eller utan ytterligare funktionsnedsättning. Dessa bygger på forskning och beprövad erfarenhet, och har visat sig vara hjälpsamma och bidra till att främja lärande och delaktighet. Rekommendationerna kan fungera som en grund i det pedagogiska arbetet. De bör sedan kompletteras med anpassningar utifrån en noggrann kartläggning av elevens specifika behov och de omgivningsfaktorer som påverkar elevens situation.
Läs vidare om hur du kan anpassa lärmiljö och undervisning för elever med måttlig och svår synnedsättning, blindhet, CVI samt synnedsättning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning:
Elever med måttlig eller svår synnedsättning använder ofta en kombination av olika medier för att tillgodogöra sig skriftlig information. Visuell läsning i förstorat format och auditiv läsning kan komplettera varandra. Elever med blindhet använder huvudsakligen punktskrift för läsning och skrivning, ibland i kombination med auditiv läsning, framför allt när man behöver ta till sig stora textmängder. För elever med CVI kan läsning innebära stora utmaningar, även om eleven har en god synskärpa. Ofta behövs särskilda anpassningar och en kombination av medier.
Publicerat 2026-03-16
Podden Lika värde har flera avsnitt om synnedsättning och blindhet.
SPSM producerar läromedel för elever med synnedsättning och blindhet, samt anpassar också läromedel från andra förlag. Köp anpassade läromedel i vår webbutik eller använd vår söktjänst Hitta läromedel för att hitta andra läromedel med tryckt punktskrift.
