Att gå på Hällsboskolan – Aleynas berättelse
Jag heter Aleyna och har gått på Hällsboskolan sedan årkurs ett. När jag började årkurs ett så var vi nio elever och så är det fortfarande, men klasserna har utökats med tiden.
På Hällsboskolan får man några vänner, men på andra skolor kan man få fler vänner jämfört men den här skolan. För att i en vanlig grundskola så är det fler elever som går där. I början var det jobbigt att gå på en specialskola, det kändes tungt för att alla mina vänner gick i en vanlig grundskola. Men senare med tiden accepterade jag att jag gick i Hällsboskolan och då kändes det lättare.
Betygsskalan med E, D, C, B, A är lika mycket värd som i en vanlig grundskola. Så det spelar ingen roll om ni går i Hällsboskolan eller i en vanlig grundskola. Elever som har språkstörning eller någon annan diagnos kan ha det svårare att få högre betyg till exempel i kärnämnena, oavsett vilken skola du går i.
Många elever i Hällsboskolan brukar åka taxi, men inte alla. Det kan vara för att du är för liten för att åka kollektivt eller bor långt bort ifrån skolan. Efter en viss årkurs så brukar de säga att du borde träna på att åka ensam, för att de vill att du ska bli självständig och trygg med kollektivtrafiken. Men om du har några anledningar till varför du inte kan åka med kollektivtrafik så kan du fortsätta att åka taxi.
Studievägledaren (SYV) tar hand om oss bra. Hon bokar tid med oss ibland, för att vi ska känna oss lugnare om vi är stressade över vad som ska hända i framtiden. SYV:en hjälper oss även med att ansöka till gymnasium och hjälper till med att hitta praoplatser.
Vissa elever har speciella behov och behöver till exempel hjälp med lunchen. Vissa elever behöver kanske specialkost och då ordnar skolan det till eleven. Om du inte äter till exempel den vanliga skolmaten, så har du en stor chans att kunna få en anpassad kost. När elever är allergiker, så får de också specialkost. Skolan är noggrann med elever som har allergier.
Just nu så har vi en stor matsal som kallas ”Ellen Key”. Dit kommer många elever från olika gymnasieskolor eller från olika grundskolor. Vissa elever behöver kanske lite tystare rum och sådana finns också i matsalen.
Varje elev har sina egna behov och behöver få hjälp på olika sätt. I varje klass så ska det finnas en elevassistent, förutom i 10:an. Då försvinner en elevassistent från en klass och då delar tre klasser på två elevassistenter. På vissa lektioner så finns det även två lärare men det är jättesällan. Elevassistenter har olika humor. Vissa bryr sig mer om elevens hälsa medan andra är mer skojiga. Lärare och elever har en fin kontakt med varandra. Med vissa lärare så känner man sig närmare och då är det lite enklare att be om hjälp. Men visst har det hänt att vissa lärare inte beter sig som att vi har språkstörning.
Jag är en sådan tjej som oftast behöver rörelsepauser och det får jag ta. Men vissa lärare rekommenderar att inte ta rörelsepauser.
Jag har alltid undrat vad en specialskola egentligen är och kanske ni undrar också vad som menas med det och varför man ska börja i SPSM. Kanske ni även undrar vad man får för hjälp med diagnosen språkstörning? Här är några anledningar. Lärare och elevassistenter berättar och förklarar flera gånger tills vi förstår vad man ska göra eller vad uppgiften handlar om. De flesta gångerna så hjälper de dig att komma igång med skrivandet. Om man har svårt att stava ord, så brukar de alltid hjälpa dig med att stava ordet eller meningen. Alla elever lär sig på olika sätt och alla behöver inte ha samma problem. Man ska visa hänsyn till varandra. Jag har aldrig behövt ha bildstöd men vissa andra behöver det och då fixar läraren det. Vissa lärare brukar till exempel även ha bildstöd i sin Powerpoint. När jag var yngre så brukade jag tycka om skrivmallar, för att de gjorde det lättare att påbörja en uppgift.