Undervisningsstrategier för elever som läser ämnesområden
På den här sidan får du en kort sammanfattning av den forskning som finns när det gäller elever med intellektuell funktionsnedsättning. Du får också läsa om hur en lärare tog strategier från allmändidaktisk forskning och anpassade dem till sin undervisning i ämnesområden.
Det finns flera olika ord för att beskriva undervisning. Vissa talar om didaktik, andra om tillgängliga lärmiljöer. En del talar om inkluderade undervisningsstrategier medan andra talar om lärandestrategier eller instruktionsstrategier, och så vidare. Här använder vi begreppet undervisningsstrategier, vilket har en bred ingång och innefattar alla strategier som används av lärare i undervisningssituationer med eleverna.
Vad säger forskningen?
I forskning om kommunikation och lärande för elever med svår eller mycket svår intellektuell funktionsnedsättning hittar vi exempelvis dessa strategier:
- Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), både genom hög- och lågteknologiska alternativ.
- Möjligheten att berätta om sitt liv.
- Möjligheten att interagera med sina klasskamrater.
- Möjlighet till interaktion inom läsning.
- Digitala verktyg och hjälpmedel.
- Kamratlärande, kamratstöd och samarbetslärande.
- Olika sätt att instruera och konkretisera undervisningsinnehåll genom exempelvis video, bilder och sekvensindelning.
- Multisensoriskt lärande.
Just de strategier och teman som listas ovan framgår av en artikelsökning som Specialpedagogiska skolmyndigheten gjorde i augusti 2021. Syftet var att hitta forskning om undervisningsstrategier för elever med intellektuell funktionsnedsättning.
Artikelsökningen gjordes i den svenska databasen SwePub, samt i forskningsdatabaserna Education Source, Eric och PsycInfo. Materialet avgränsades till artiklar som var utgivna från 2011 och framåt och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Artiklar som inte berörde barn och elever mellan 1 och 20 år rensades bort.
Det var få studier som mätte och jämförde effekter av olika undervisningsstrategier. Många av studierna var också interventionsstudier, vilket innebar att forskarna testade olika strategier i en specifik elevgrupp. Båda dessa aspekter försvårar för möjligheterna att generalisera resultaten, men de positiva resultaten visar ändå på att det kan vara värt att testa strategierna. Poängen med denna text är därmed inte att beskriva evidensbaserade undervisningsstrategier, utan att inspirera dig som lärare till att läsa in dig på forskning och våga pröva nya strategier i ditt klassrum.
I exemplet nedan får du en bild av hur lärare kan anpassa och använda undervisningsstrategier som inte är specifikt utformade för just deras elever. Läraren beskriver hur han testade att utveckla sin undervisning i den anpassade grundskolans ämnesområden med hjälp av strategier från allmän undervisningsforskning.
Ett praktiskt exempel - berättat av en lärare
I samband med arbetet i ett längre projekt fick jag i uppgift av rektorn att läsa in mig på undervisningsstrategier. Vi valde att arbeta vidare med kooperativt lärande. Grundtanken där är att eleverna samarbetar för att uppnå lärande. Eleverna får i kooperativt lärande tänka själva, men också tillsammans med andra. Det blir ett kollektivt ansvar att lösa uppgifter och nå sina mål.
I kooperativt lärande finns det som kallas strukturer, vilket lite förenklat kan ses som ett lektionsupplägg. Ett exempel på dessa strukturer är EPA, vilket står för Enskilt, Par, Alla. Utifrån lärarens uppgift får eleverna först tänka själva, för att sedan samarbeta med en klasskamrat, för att slutligen diskutera i helklass.
Min upplevelse är att det många gånger kan kännas omöjligt och nästan provokativt att omsätta arbetssätt som fungerar i grundskolesammanhang till grundsärskolesammanhang. Men jag ville göra ett försök och tänkte att grunden i kooperativt lärande ändå stämde in på min målbild av undervisningen i grundsärskolan. Det vill säga, att eleverna skulle samarbeta, vara delaktiga, aktiva och självständiga i undervisningen.
Jag arbetade under denna tid som speciallärare i en grundsärskola, klass 1–6. I lokalerna fanns även en större grundskola med samma åldersgrupper. Jag hade huvudansvar för två elever som läste ämnesområden. Deras verbala ordförråd var litet och de hade behov av alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, i form av tecken som stöd och bildstöd. Den ena eleven kunde bli utåtagerande och i regel bedrevs undervisningen med dessa elever utifrån en elev och en lärare alternativt elevassistent. Ibland önskades även två vuxna vid förflyttningar.
Jag inspirerades av kooperativt lärande i min planering av undervisningen. Under denna tid var min ena syster föräldraledig så jag bestämde att vi skulle ringa min syster och hennes bebis via videosamtal någon gång i veckan. Syftet var att vi skulle lära dem tecken, men framförallt att mina elever skulle vara aktiva i lärsituationen.
Efter några röriga samtal förstod eleverna upplägget och det började fungera bra. De fick en relation till min syster med bebis och de började ta ansvar för lärsituationen.
När min systers mammaledighet tog slut frågade jag därför om någon klass på skolan ville vara med oss på ”teckenskola” där mina elever skulle kunna fungera som ”lärare” till grundskolans elever. Intresset var stort och vi valde ut en klass. Tre elever från grundskolan skulle komma till vårt klassrum för att lära sig tecken. Jag prövade ett flertal upplägg, främst genom musik och spel, men sedan bestämde jag mig åter för kooperativt lärande och EPA-strukturen.
Lektionen gick ut på att eleverna skulle lära sig ett antal nya tecken. Eleverna fick efter en genomgång själva gå igenom de ritade tecknen med bildstöd, för att sedan arbeta i par, en elev från grundsärskolan och en från grundskolan. Uppgiften gick ut på att paren skulle samarbeta och använda en surfplatta för att spela in de nya tecknen på film. Slutligen kom paren tillbaka till klassrummet och visade upp videoklippet som de hade spelat in. Efteråt gick vi igenom tecknen tillsammans i helgrupp.
Detta lektionsupplägg byggde på kooperativt lärande, men vidareutvecklades med andra strategier:
- Kamratstöd och kamratlärande.
- Lektionsupplägget utvecklade språk och delaktighet, exempelvis genom alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), både genom hög- och lågteknologiska alternativ.
- Olika sätt att instruera och konkretisera undervisningsinnehållet genom video och bildstöd.
Upplägget fortsatte under en termin. På slutet deltog sex elever, två som läste ämnesområden, en som läste grundsärskolans ämnen och tre som läste grundskolans ämnen. Eleverna arbetade i par, i en mix av elever från grundsärskolan och elever från grundskolan. Utöver eleverna så figurerade jag som lärare.
Ökade förväntningar ledde till förändrat arbetssätt
Framstegen för eleverna var mycket positiva. Det gjorde mig även förvånad, att jag hade arbetat bort mig själv. Jag blev medveten om att jag hade haft alldeles för låga förväntningar på mina elever. Det ledde till att jag prövade ett nytt arbetssätt.
Eleverna fick arbeta självständigt i mindre konstellationer och sen redovisa det som de hade gjort för varandra. Jag slutade att blanda paren, mina elever från grundsärskolan fick arbeta tillsammans. Min förväntan på deras insats var fortfarande inte särskilt hög, men det visade sig återigen att jag hade haft fel. När de kopplade upp sin surfplatta till smartboarden och visade sin film var det tydligt att de hade gjort uppgiften exakt enligt instruktionerna. De fick till och med applåder av sina klasskamrater! Jag var rörd och förstod att jag skulle behöva omvärdera min syn på hur undervisningen kunde struktureras i ämnesområden.
Horisontella relationer
Efter detta arbetade jag aktivt med att minska vuxenstyrningen och öka fokuset på de horisontella relationerna mellan eleverna. Eleverna byggde nu relationer över skolformerna. Eleverna från grundsärskolan var inte längre bara ”de från grundsärskolan” utan några som fick vara med och leka, några som blev hälsade på av sina kompisar. Jag tolkade det inte som att eleverna från de olika skolformerna blev bästa vänner, men det skapades något nytt – en möjlighet till något större.