Bedömning – en process
Alla elever har rätt att få sin kunskapsutveckling bedömd och synliggjord, oavsett hur omfattande deras kognitiva funktionsnedsättning är. På den här sidan får du förslag på hur du kan arbeta med bedömning för lärande i ämnesområden.
I samband med bedömning för lärande i ämnesområden är de här två begreppen centrala:
- Den proximala utvecklingszonen. I Vygotskijs teori om lärande finns begreppet proximal utvecklingszon, alltså idén om vad som är nästa steg i lärandet. Till exempel innebär det att undervisningen planeras så att eleven kan få stöd av en vuxen eller en kamrat för att få möjlighet att utveckla det som hen inte klarar helt på egen hand ännu.
- Formativ bedömning. Det handlar om att läraren genom sin återkoppling ger eleven stöd för att nå så långt som möjligt i lärandet. Läraren kan använda sig av den framåtsyftande planeringen som stöd.
Bedömningar görs i många olika sammanhang, men för att kunna kalla dem bedömning för lärande ställs det särskilda krav på undervisningen. Bedömning för lärande är en process som syftar till att ge läraren kunskap, både om elevernas lärande och om hur den egna undervisningen har fungerat.
Arbetet med bedömning blir enklare om processen delas in i tydliga steg, som i förslaget nedan. De olika stegen fyller olika funktioner och informationen om elevens lärande kan användas på olika sätt av läraren.
- Steg 1. Vart ska eleven?
- Steg 2. Var befinner sig eleven i förhållande till kriterierna för bedömning?
- Steg 3. Hur arbetar läraren för att eleven ska utvecklas i riktning mot kriterierna för bedömning?
- Steg 4. Vad kan läraren lära om elevens lärande?
I den här bilden ser vi de olika bedömningssituationerna på en tidslinje:
I moment 1 i Studiepaket ämnesområden finns en modell för pedagogisk planering med sex kolumner. Den kan användas som stöd i lärarens planering av bedömningssituationer för både formativ och summativ bedömning och planering för att få in bedömningsunderlag. Det behöver finnas med tidigt i undervisningsplaneringen.
Bedömningens fyra steg
Här kommer ett förslag på hur du som lärare kan arbeta med bedömning i ämnesområden. Förslaget innehåller ett exempel på bedömning som utgår ifrån matematikdelen i ämnesområdet verklighetsuppfattning.
Ett syfte med undervisningen är att eleverna ska utveckla kunskaper om matematik och förståelse för hur den kan användas i vardagslivet. Kunskaperna kan ge eleverna förutsättningar att vara delaktiga i situationer där matematik har en central roll. Undervisningen behöver lyfta fram matematiken som redskap för att undersöka och lösa olika typer av praktiska uppgifter utifrån varierade situationer och sammanhang. Ett exempel är att eleverna får utforska matematiken i planering och inköp av mat. Undervisningen kan också handla om matematikens begrepp, till exempel för att eleverna ska kunna ordna sina erfarenheter i tid, rum och med symboler och bilder.
Steg 1. Vart ska eleven?
För att kunna svara på frågan om vart eleven ska i sin kunskapsutveckling behöver läraren göra en kartläggning av var eleven befinner sig i sitt lärande. Det blir grunden för den fortsatta planeringen av ett arbetsområde.
Exempel:
Inom ämnesområdet verklighetsuppfattning ska eleverna planera för att göra en uppgift i en viss ordning, förstå pengars värde och använda matematik för att lösa uppgifter i vardagen. I kommentarmaterialet läser läraren att eleverna ska få välja något som de är intresserade av och att de ska arbeta med planering av en aktivitet och pengars värde. Eleverna vill ha ett disco på höstlovet. Arbetsuppgiften för klassen blir att planera för ett disco och för det som behöver handlas för att genomföra discot på det sätt som eleverna vill. Klassen arbetar med detta under flera veckor. I klassen finns eleven A som går i årskurs 4.
Eleverna bestämmer tillsammans att det ska vara popcorn, dansstopp och ballonger på discot, men i vilken ordning? Eleven A kan berätta med hjälp av bilder att hen vill att det först ska vara ballonger, sedan dansstopp och till sist popcorn. Hen kan redan nu planera för att genomföra något i en viss ordning. Läraren dokumenterar att A visar i vilken ordning hen vill att discot ska vara genom att fota bilderna på bänken. Men när A ska visa i vilken ordning som hen vill göra lovaktiviteterna på fritids så fungerar det inte alls.
Att det inte fungerar på fritids kan bero på att A har lärt sig en sak i klassrummet, men har svårt att överföra det från en situation till en annan. Elever visar sina kunskaper på olika sätt bland annat beroende på vem de är tillsammans med. Vissa färdigheter som en elev behärskar i en miljö kan vara svårare att både behärska och visa i en annan miljö. För att fånga alla delar i elevens lärande kan ni som ingår i arbetslaget föra samtal om hur eleven fungerar i olika sammanhang både i klassrummet, i samspel med andra elever eller på fritids, det vill säga i alla de moment som en skoldag består av.
Ibland behöver det finnas olika typer av bedömningsunderlag som kartlägger och beskriver elevens lärande, till exempel foton eller film. Att läraren antecknar vad eleven har visat eller gjort i olika undervisningssituationer kan göra det lättare att se vilka situationer som fungerar väl och vid vilka tillfällen eleven skulle behöva ett annat bemötande eller en annan typ av stöttning. Dokumentationen blir ett stöd i att inte missa någon viktig information om elevens kunskaper.
Steg 2. Var befinner sig eleven i förhållande till kriterierna för bedömning?
I det andra steget behöver läraren ha fokus på vad eleven kan inom det aktuella arbetsområdet och vad som ska bli nästa steg i lärandeprocessen. Läraren kan ta stöd i kommentarmaterialen för att få syn på vad nästa steg skulle kunna vara.
Eleven A har visat att hen kan planera för att genomföra en aktivitet i klassrummet. Kartläggningen i arbetslaget visar att A behöver stöd i att genomföra samma uppgift på fritids. A behöver också stöd i att planera något som ska ske lite längre fram i tid. Så vad blir nästa steg?
Exempel:
I klassrummet får A och B en uppgift tillsammans. De ska tänka ut vad de behöver göra och köpa in för att kunna genomföra ett höstlovsdisco. B har kommit lite längre än A när det gäller förmågan att planera en aktivitet. De har en lista, bilder på ballonger, popcorn och olika sånger klassen gillar. Eleverna har också fått 40 kronor i sedlar och mynt på bänken, en 20-lapp, en 10-krona och två 5-kronor. Läraren vet att eleven A kan lite om pengars värde redan. Eleven B har en synnedsättning, så för att det ska kännas så verkligt som möjligt används riktiga mynt och sedlar. Eleverna har också bildstöd som föreställer ballong, popcorn, populära låtar med mera på bänken.
B har sett ballonger i skåpet och visar A. De klistrar dit bildstödet för ballong på listan och ritar ett kryss. Finns det popcorn i köket? Eleverna hittar inga popcorn när de tittar efter. Tillsammans klistrar de en bild av popcorn på sin att göra-lista. Vilken musik behöver vi? A och B väljer tillsammans fyra låtar och klistrar dit bildstöden på pappret. Var finns popcorn? A visar att popcorn finns i affären genom att teckna affär. Hur mycket kostar de? Eleverna får hjälp av en assistent med att hitta matbutikens webbplats och assistenten visar att de ska skriva in ordet popcorn i sökrutan. Eleven B är bra på att skriva av ord så hen skriver. Priset är 25 kronor. Eleverna tar fram sina pengar. Eleven A vet hur man handlar så hen lägger fram en 20-lapp och en 5 krona. Så bra, pengarna räcker!
Var befinner sig eleverna i lärandet?
Modellen som vi använder för att beskriva den proximala utvecklingszonen visar avståndet mellan vad eleven kan själv och vad hen klarar tillsammans med en kamrat eller vuxen. Interaktioner med andra är alltid viktigt vid lärande. Ett exempel på detta är när eleven får göra något som han eller hon ännu inte kan själv, men kan klara tillsammans med kamrater. Eleven får då bättre möjligheter att klara delar eller hela uppgiften på egen hand nästa gång.
I det här elevexemplet befinner sig elev A i cirkeln Kan och elev B i cirkeln På väg när det gäller att använda pengar. När det gäller att skriva ord är elev B i cirkeln På väg och elev A i cirkeln inte än, men de två kan arbeta tillsammans. A och B har med stöd av varandra och med stöd av en vuxen fått möjlighet att utvecklas längre och att lära sig av varandra.
Steg 3. Hur arbetar läraren för att eleven ska utvecklas i riktning mot kriterierna för bedömning?
Det tredje steget startar i vad läraren har sett i sin bedömning. När du som lärare anpassar undervisningen till elevens behov och tidigare erfarenhet kan du utgå ifrån frågor som:
- Vad kan eleven själv eller med kamrat? Vad kan hen med stöd och vad kan hen inte i det aktuella arbetsområdet?
- Var befinner eleven i förhållande till det planerade målet för undervisningen?
- Vilka begrepp inom arbetsområdet kan eleven och vilka nya begrepp behöver eleven förstå för att komma vidare i sitt lärande?
- Vilket rum eller plats, i eller utanför skolan, kan stimulera elevens förståelse för lärandemålet?
- Vilken vuxen ska göra uppföljningen med eleven för att bäst få syn på elevens utveckling och kunskaper
Läraren utformar och anpassar undervisningen och erbjuder utmaningar för att ge eleven möjlighet att nå målet. Elever behöver olika mycket stöd i olika situationer och de behöver få förutsättningar för att vara delaktiga. Det innebär att stödet måste anpassas så att vuxnas omsorg inte inkräktar på elevernas autonomi. Läraren behöver också ge eleven återkoppling som visar vad som är nästa steg. Ett exempel kan vara att läraren berättar vad hen har sett med hjälp av foton och film och utifrån det beskriver vart eleven ska, eller synliggör målet för eleven.
Ge återkoppling
När du som lärare ger återkoppling till eleven behöver du utgå ifrån det insamlade materialet från undervisningen, till exempel något som eleven har genomfört. Fokusera på vilka strategier eleven använder och att hen ska kunna bli mer medveten om hur hen lär sig.
Tänk på att
- återkopplingen behöver vara tydlig för eleven och knuten till den uppgift som eleven har arbetat med
- att ge återkoppling direkt eller i nära anslutning till en aktivitet eller lektion ger god effekt
- positivt formulerad återkoppling kan stärka elevens kunskapsutveckling, självkänsla och ökar motivation
- återkopplingen bör vara både en tillbakablick och syfta framåt till det som eleven ska lära sig i nästa steg.
Kamratbedömning
Goda relationer är viktigt för elevens lärande, dels mellan elev och lärare men även mellan elever. Kamratbedömning kan vara en väg att gå för att stärka elevens egna förmåga att bedöma sina resultat och se andra elevers sätt att arbeta. Fungerande kamratbedömning förutsätter goda relationer och att läraren kontinuerligt använder sig av tekniken i undervisningen. Kamratbedömning kan bidra till att eleverna blir mer delaktiga i bedömningsfrågor vilket kan göra att kommunikationen om bedömning mellan lärare och elever blir lättare.
Steg 4. Vad kan läraren lära om elevens lärande?
Bedömningen ska spegla den kvalitet som eleven har på sitt kunnande under läsåret. Eftersom en elev sällan visar alla sina kunskaper vid ett specifikt bedömningstillfälle är det viktigt att du som lärare kontinuerligt dokumenterar elevens kunskapsutveckling. Planera för det tidigt och utforma bedömningssituationer så att de ger dig tillräckligt breda och varierade underlag för bedömning. Fundera över hur du kan se till att alla elever får goda möjligheter att visa sina kunskaper i både formella och informella situationer. För att kunna göra en allsidig bedömning är det viktigt att samverka med andra lärare och annan personal som finns runt eleven.
Exempel på underlag:
- Dokumentation av lärande kan ske i form av film, foto, ljudinspelning, anteckningar eller i andra former som passar arbetsområdet.
- Information och underlag kan också bestå av till exempel loggböcker, föremål, klassrumsdiskussioner eller elevens berättelse.
- Du kan också utgå ifrån dina minnesanteckningar eller använda annan relevant information som du minns, men inte har dokumenterat.
Vid bedömningen ska du använda all information och alla underlag som finns om elevens kunskaper. Utvärdera sedan materialet i förhållande till kursplanens kriterier för bedömning och skriv ett omdöme.
Exempel:
När eleverna har genomfört sitt höstlovsdisco gör läraren en utvärdering med dem. Hen bestämmer sig för att se tillbaka på foton av aktivitetens olika delar tillsammans med varje elev. Hen ser också filmen som spelades in när eleverna planerade sin höstlovsaktivitet. Hen kan se att det fungerade väl för de båda eleverna att arbeta tillsammans i lärandet. Elev A kunde med stöd av sin kamrat utvecklas vidare i att göra en planering. Elev B lärde sig mer om att hantera pengar. Till nästa arbetsområde bestämmer läraren att klassen ska arbeta vidare med att göra planeringar för en aktivitet, att använda bilder som stöd och att fota vid flera tillfällen så att fotona tydligare visar elevernas progression. Läraren dokumenterar sina tankar.
När terminen närmar sig sitt slut summerar läraren vad eleven har lärt sig i de olika ämnesområdena. Läraren skriver ett omdöme och använder sig av Skolverkets omdömesblankett. Omdömesblanketten består av de fyra delarna ämnen, omdömen, kommentarer och skolans insatser. I omdömesdelen skriver läraren sin sammanställda information och ger en nulägesbeskrivning av elevens kunskapsutveckling. Läraren kan se att elev A i ämnesområdet verklighetsuppfattning vet vad vissa saker kostar. Eleven behöver arbeta vidare med att planera händelser som inte äger rum här och nu. Eleven deltar i att lösa praktiska uppgifter i vardagen med användning av matematik. När omdömet är klart bokar läraren en tid för utvecklingssamtal med eleven och elevens vårdnadshavare. Vid det mötet går de tillsammans igenom omdömet och läraren förklarar vad som står, både för elev A och hens vårdnadshavare.
Skolverkets omdömesblanketter finns på sidan IUP med omdöme i anpassade grundskolan. På den sidan finns också den kompletterande blanketten: Blankett för omdöme av elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen.