Tillhörighet och autonomi
Att få ingå i ett sammanhang och att ha inflytande över det man gör och med vilka är centralt för barn och elever. I slutet av texten finns frågor för reflektion.
”På rasterna finns det många roliga saker att välja på”
Mira, 11 år.
Tillhörighet
Att få höra till är ett universellt mänskligt behov. Från tidig barndom söker människor efter relationer och en känsla av tillhörighet. Barn och elever kommunicerar, interagerar och använder språk för att uppleva tillhörighet och delaktighet. Känslan av tillhörighet och delaktighet gynnar lärandet. Det behöver finnas förutsättningar i verksamheten för att barn och elever ska kunna vara delaktiga och känna tillhörighet. Ett sätt är att planera för tillfällen som uppmuntrar till relationsbyggande och en känsla av tillhörighet. Att hela förskolan eller skolan har en kultur som präglas av dialog, gemensamma regler och respektfulla attityder till jämnåriga och vuxna är gynnsamt för känslan av tillhörighet.
Tillhörighet kan vara både formell och informell. Den formella betydelsen av tillhörighet handlar om att barn och elever har rätt att ingå i ett sammanhang, till exempel i en grupp, en klass eller en skola. Skolors olika sätt att organisera och utforma undervisningen främjar elevers tillhörighet i olika hög grad. Den informella betydelsen av tillhörighet handlar om barns och elevers upplevelser av att ingå i olika grupperingar. Det skapar en känsla av trygghet att känna sig medräknad i ett socialt sammanhang.
Gemenskap
Alla barn och elever behöver få uppleva känslan av gemenskap med andra i gruppen eller klassen. Verksamheten behöver därför skapa sociala mötesplatser där kommunikationen och informationen är tillgänglig för alla. Sådana mötesplatser kan innefatta lek, spel, musik, dans eller andra aktiviteter som främjar gemenskap och som flera kan samlas kring. För äldre elever och vuxenstuderande kan det handla om att det finns platser som bjuder in till umgänge, till exempel ett skolcafé eller sittgrupper med god ljudmiljö.
Att kunna förstå och göra sig förstådd är en förutsättning för att kunna delta i samspel och samtal. Barn och elever med funktionsnedsättning kan behöva riktat stöd i kommunikationen för att få likvärdiga möjligheter att delta. Det kan till exempel handla om att få en samtalskarta som stöd för att delta i en diskussion.
Underlätta för samspel
I den sociala lärmiljön gynnas barn och elever av att de får träna sociala förmågor. Det kan handla om problemlösning av sociala situationer, att reglera sina känslor eller lära sig sociala spelregler. Vuxna har därför en viktig roll när det gäller att underlätta vid samspel, lek och samtal. Barn och elever vill ofta leka själva, men lärare kan ta en ”sufflerande och brobyggande” roll.
Förslag på förhållningssätt och arbetssätt:
- Föreslå lekar och aktiviteter som vuxna leder.
- Ta fram visuellt stöd om lek, fantasi, konflikthantering och kamratskap.
- Identifiera barn och elever som behöver riktat stöd i sociala sammanhang. Visa i praktiken hur man kan visa intresse för att vara med i lek och samspel eller ta initiativ till samtal.
- Inspirera och erbjud möjligheter till idrottsaktiviteter eller kulturella aktiviteter som bygger på samarbete i grupp över tid, till exempel att ordna ett disco, möjlighet för band att repa i skolans lokaler, teatergrupper eller idrottsturneringar.
Autonomi
Autonomi betyder att var och en bestämmer över sitt handlande och har inflytande över vad man gör, hur man gör det och tillsammans med vilka. Det handlar om rätten att bestämma över sig själv inom de ramar som finns i förskolan och skolan.
Barn och elever behöver träna för att bli autonoma, vilket hör samman med den inre motivationen. Att kunna påverka sin lärprocess, till exempel genom att göra val, gynnar upplevelsen av autonomi.
För att lärare ska kunna bedöma varje elevs utveckling mot utbildningens mål behöver eleverna kunna vara så autonoma som möjligt när de övar, deltar i grupparbeten och vid provsituationer. Det möjliggör för läraren att kunna samla in bedömningsbara underlag och kunna planera för vilket stöd barnet eller eleven behöver i sitt fortsatta lärande.
Tillgängliga sociala lärmiljöer ökar förutsättningarna för att barn och elever med funktionsnedsättning ska kunna vara autonoma i lärandet. Enligt SPSM:s erfarenhet kan det innebära:
- att få tillgång till information, till exempel vid oförutsedda förändringar i schemat
- att kunna välja var man vill vara på rasten
- att kunna förflytta sig självständigt, till exempel med sin rullstol
- att kunna välja vilka sociala sammanhang man vill delta i
- att kunna uttrycka sina tankar och åsikter fritt
- att bli inkluderad i undervisningens kommunikation genom att till exempel kunna svara självständigt eller ställa frågor med hjälp av sitt kommunikationsverktyg.
Reflektionsfrågor
- Vad innebär begreppen tillhörighet och autonomi för dig?
- Hur kan ni arbeta för att få samsyn och gemensam förståelse för begreppen?
- När det gäller barn och yngre elever: hur kan du och dina kollegor arbeta med vuxenstyrda aktiviteter för att öka tillhörigheten för varje barn och elev?
- När det gäller äldre elever och vuxenstuderande: hur kan du och dina kollegor arbeta för att öka vars och ens känsla av formell och informell tillhörighet?
- Hur arbetar ni för att varje barn och elev ska kunna påverka sin lärprocess?
Vill du veta mer?
- Positiva relationer är avgörande för elever i riskzon för studieavbrott: Bemötande – en framgångsfaktor i Plug In, SKR.
- Skolinspektionens kvalitetsgranskning: Att skapa förutsättningar för delaktighet i undervisningen.
- Delaktighet – ett arbetssätt i skolan, SPSM.
- Forskningsskriften Elevers delaktighet i fritidshem, SPSM.