Kan "Phonics" jämföras med någon svensk metod?
Kan "Phonics" jämföras med någon svensk metod?
Svar:
Phonics är en benämning från den engelskspråkiga världen, som närmast kan översättas med ”strukturerad fonem-grafem-koppling”. Det är likt det som vi kallade ljudmetoden här i Sverige, och som användes vid läsinlärning före 70-talet, då LTG, läsning på talets grund introducerades. LTG-metoden tog sin utgångspunkt i språkets innehåll.
Det finns två olika ingångar till läsning
Det handlar alltså om två ingångar i läsning, i hela texter (Whole language) eller i ordens beståndsdelar (Phonics). Inom de båda traditionerna finns stora variationer, och det är sällan någon lärare tillämpar någon av dem renodlat. För personer med dyslexi krävs strukturerad övning av kopplingen mellan språkljud och grafem och det är den enda säkra väg till god läsning och läsförståelse, som kan beläggas forskningsmässigt.
Alla metoder som på något sätt övar detta, kan hänföras till ”phonics”. Det finns många, och vi rekommenderar ingen specifikt. Det beror på i vilket sammanhang eleven befinner sig.
Litteratur om läsmetoder
Vi har gjort en sammanställning över alla på marknaden förekommande läsläror, med angivelse om i vilken läsmetod de har sin utgångspunkt. Någon motsvarande heltäckande för strukturerad fonem-grafem-koppling har vi inte, men vi kan nämna några program som vi känner till. Det finns mycket litteratur som beskriver läsmetoder. En som tar upp vad man bör tänka på när man väljer metod är Grunderna i läs- och skrivinlärning av Inger Fridolfsson. En metodbok som beskriver hur man förebygger läs- och skrivsvårigheter är skriven av Birgit Druid Glentow. Vetenskapsrådets kunskapsöversikt från 2007 är också fortfarande mycket läsvärd.
Litteratur:
Fridolfsson, I. (2008). Grunderna i läs- och skrivinlärning. Studentlitteratur.
Druid Glentow, B. (2006). Förebygg och åtgärda läs- och skrivsvårigheter. Natur och Kultur.
Vetenskapsrådet (2007). Dyslexi – en kunskapsöversikt. Rapport 2:2007
Det finns två olika ingångar till läsning
Det handlar alltså om två ingångar i läsning, i hela texter (Whole language) eller i ordens beståndsdelar (Phonics). Inom de båda traditionerna finns stora variationer, och det är sällan någon lärare tillämpar någon av dem renodlat. För personer med dyslexi krävs strukturerad övning av kopplingen mellan språkljud och grafem och det är den enda säkra väg till god läsning och läsförståelse, som kan beläggas forskningsmässigt.
Alla metoder som på något sätt övar detta, kan hänföras till ”phonics”. Det finns många, och vi rekommenderar ingen specifikt. Det beror på i vilket sammanhang eleven befinner sig.
Litteratur om läsmetoder
Vi har gjort en sammanställning över alla på marknaden förekommande läsläror, med angivelse om i vilken läsmetod de har sin utgångspunkt. Någon motsvarande heltäckande för strukturerad fonem-grafem-koppling har vi inte, men vi kan nämna några program som vi känner till. Det finns mycket litteratur som beskriver läsmetoder. En som tar upp vad man bör tänka på när man väljer metod är Grunderna i läs- och skrivinlärning av Inger Fridolfsson. En metodbok som beskriver hur man förebygger läs- och skrivsvårigheter är skriven av Birgit Druid Glentow. Vetenskapsrådets kunskapsöversikt från 2007 är också fortfarande mycket läsvärd.
Litteratur:
Fridolfsson, I. (2008). Grunderna i läs- och skrivinlärning. Studentlitteratur.
Druid Glentow, B. (2006). Förebygg och åtgärda läs- och skrivsvårigheter. Natur och Kultur.
Vetenskapsrådet (2007). Dyslexi – en kunskapsöversikt. Rapport 2:2007
Mer information
översikt över läsläror på vår webbplats
läs- och skrivprogram på Maj-Gun Johanssons webbplats
läs- och skrivprogram på Sigrid Madisons webbplats
Wittingföreningens webbplats
Lexias webbplats
översikt över läsläror på vår webbplats
läs- och skrivprogram på Maj-Gun Johanssons webbplats
läs- och skrivprogram på Sigrid Madisons webbplats
Wittingföreningens webbplats
Lexias webbplats
Publicerat torsdag 12 maj 2016
Granskat onsdag 4 april 2018