Våga prata om maskulina mönster i skolan

"Håll käften jävla hora", säger en pojke som har diagnosen adhd. Forskaren Ann-Carita Evaldsson har studerat hur skolproblem hanteras när det gäller pojkar med neuropsykiatriska diagnoser.

– Vi behöver ha större insikt i hur identiteter kopplade till genus, ålder, social klass och funktionsnedsättning samspelar i specialpedagogisk verksamhet. Där har skolorna ett ansvar, säger hon.

En klar majoritet av elever som placeras i särskilda undervisningsgrupper är pojkar. Neuropsykiatriska diagnoser som adhd och Aspergers syndrom är vanliga för att förklara varför elever har skolproblem och är också i hög grad kopplade till pojkar.

Ann-Carita Evaldsson, forskare vid Uppsala universitet, har tillsammans med Adriana Velasquez samt Eva Hjörne, Göteborgs universitet, undersökt hur maskulinitet kan vara en viktig pusselbit i helheten kring elevers skolproblematik.

– Diagnoser tar fasta på biomedicinska förklaringsmodeller som bristande impulskontroll och koncentrationssvårigheter. Vi har velat visa att det ofta finns en kedja av sociala händelser, kopplade till bland annat klassrumsmönster och genuskodade ordningar som också bör beaktas, säger Ann-Carita Evaldsson.

Den här forskningen är av naturliga skäl mer av samhällsvetenskaplig karaktär än neuropsykiatriskt orienterad. Och som exempel finns några observationer som forskarna gjort i särskilda undervisningsgrupper med mest pojkar. En av de aktuella skolorna är mångkulturell och eleverna är, som i de flesta grupper, mellan 9 och 12 år. Ett exempel är eleven K som är extra problematisk för lärarlaget.

Förolämpningar en form av underordning

Rasten är slut och K sitter i allrummet. När läraren kommer in och ber honom förbereda sig för lektionen säger K: "håll käften jävla hora" och går till lektionen. När läraren sen säger med bestämd röst "hör du, du kallar mig inte så" upprepar K "jävla hora, hora, hora".

Liknande händelseförlopp har också dokumenterats i andra klassrum. En flora av mer eller mindre sexistiska förolämpningar används ofta i konfliktsituationer i klassrummet som svar på lärarens instruktioner och tillrättavisningar.

– Genom att förolämpa läraren får de här pojkarna, som annars befinner sig i en underordnad situation, ett visst övertag. Ofta upprepas olika former av nedsättande kommentarer vilket paradoxalt nog är ett tecken på en form av manligt kodad underordning och maktlöshet. Elevens egna ställning behöver alltså ständigt omförhandlas för att inte befästas.

Makten i klassrummet

Enligt Ann-Carita Evaldsson bör man dra paralleller till annan forskning om maskulinitet och skola för att förstå varför pojkar, ofta från socialt utsatta miljöer, befäster sin tillhörighet genom att göra motstånd mot lärare och utbildning.

Att störa ordningen i klassrummet och utmana auktoriteter är detsamma som att signalera maskulinitet, och detta mönster går också igen i särskilda undervisningsgrupper med pojkar med neuropsykiatriska diagnoser.

Läraren prövar ofta en rad sätt att komma tillrätta med elever som K, från att ignorera problematiska beteenden till att tillrättavisa och hantera individer med störande beteenden. Ett sätt kan vara att tala om för eleven att den exempelvis saknar impulskontroll.

Det här handlar om att återta makten i klassrummet. Att använda och åberopa ett diagnoskriterium som förklaring blir ofta ett sista försök från lärarens sida.

– Det som händer är dock att läraren och skolan tenderar att befästa pojkarnas adhd-diagnoser i kampen om makten i klassrummet.

När forskarna följt händelseförloppet i ett flertal klassrum ser de hur både interaktionen i klassrummet mellan lärare och elever och maskulint kodade mönster spelar roll för hur motsättningar kan byggas upp och befästas.

– Resultaten från våra studier visar att skolan och lärarna i sin strävan att uppfostra pojkarna aktualiserar avvikande beteenden vilket ofta förstärker diagnoskriterier på bekostnad av skolkunskaper.

Tycker du att skolor har ansvar att beakta ett genusperspektiv i högre utsträckning än vad som sker i dag?

– Absolut! Ytterst handlar det ju om att alla elever har rätt till en bra utbildning. I stället för att lokalisera skolproblem till enskilda individer, kan ett genusperspektiv hjälpa till med att fokusera mer på vad som sker i den vardagliga verksamheten där skolproblemen uppstår.

 

Text: Anders Lövgren

Publicerat tisdag 8 december 2015 Granskat tisdag 29 mars 2016
Ann-Carita Evaldsson

Ann-Carita Evaldsson

Titel: Professor i pedagogik vid Uppsala universitet

Aktuell med: Forskning om barns språksocialisation, kamratkulturer och identitetsarbete (genus, klass, etnicitet) i mångkulturella miljöer. Hon är också vetenskaplig ledare för forskningsmiljön CLIP (Studies in Childhood, Learning, Identities as Interactional Practices).