Förskolan viktig när barn utreds

Förskolan har en central uppgift när det gäller att tidigt upptäcka barn med svårigheter. Observation av samspel och lek i vardagen ger så viktig information att det bör ingå i neuropsykiatriska utredningar av små barn.

Det visar Gunilla Westman Anderssons avhandling som hon disputerade på vid Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin inom Göteborgs universitet i november 2013. Studierna handlar mycket om vikten av att upptäcka barns eventuella svårigheter så tidigt som möjligt. Tidiga insatser har betydelse för att barn med autismspektrumtillstånd och andra utvecklingsavvikelser ska utvecklas optimalt.

– I Göteborg är det bestämt att alla barn under fyra år som identifieras inom barnhälsovården via screening eller på annat sätt med misstänkt autism ska remitteras direkt till Barnneuropsykiatriska kliniken (BNK). Där utreds barnen av ett team som består av läkare, psykolog, logoped och specialpedagog. De här barnen ingår i mitt studiematerial, förklarar Gunilla.

Hon ville undersöka om det går att uppnå samma resultat vid observation av barn i förskolan som när kliniken bedömer barn med hjälp av ett utvärderat instrument, ADOS (Autism Diagnostic Observation Schedule). Det är en observation av samspel och lek, som vägledning i om barnet har svårigheter inom autismspektrum eller inte.

– För att kunna jämföra observationer i förskolan och på kliniken använde vi samma frågeställningar i båda fallen. Vi kom till i princip samma slutsats i förskolan som i klinisk observation.

I förskolan ser vi barnet i dess naturliga vardagsmiljö och kan observera hur barnet kan samspela med andra barn och vuxna. Det är en fördel jämfört med kliniken där situationen är mer tillrättalagd och testerna formella. En annan fördel är att personalen kan ge ytterligare information om hur barnet fungerar i olika situationer.

– Man kan också få en uppfattning om vilket pedagogiskt förhållningssätt som tillämpas i förskolan. Fördelarna med observation på en klinik är att där arbetar två utredare tillsammans och kan diskutera med varandra om barnets beteende. Dessutom är föräldrarna med vid ADOS och får på så sätt se hur barnet agerar och vad det är utredarna bedömer.

– Vi jämförde också det första kliniska intrycket vi fick när vi träffade barnet första gången med den slutliga diagnosen. Det visade sig att den bästa överensstämmelsen med diagnosen var intrycket från förskolan. Även om studiematerialet var litet här, ger det oss ändå en fingervisning om att information från förskolemiljön är viktig i den diagnostiska processen.

Gunillas studier visar att observationer i förskolan kan användas för att bedöma symptom på autism. I vissa fall kan det finnas behov av både förskoleobservation och ADOS-undersökning på klinik.

– Det är viktigt att anpassa varje utredning utifrån varje individ. Dessutom behöver vi mer samarbete mellan sjukvården och pedagogiken. Gunilla poängterar också hur viktigt det är att ha med specialpedagoger i utredningsteamen. De kan se situationer och bemötande ur ett pedagogiskt perspektiv.

En viktig del i hennes forskning är könsaspekterna. Idag är det fler pojkar än flickor som får autismdiagnos. Flickorna får också ofta sin diagnos senare än pojkarna och uppvisar då en annorlunda symptombild än pojkar. Dessutom är diagnosinstrumenten utprövade på pojkar. Det kan spela viss roll för hur och när vi diagnostiserar pojkar respektive flickor.

– Vi studerade flickor som i en tvåårsperiod kom för utredning för autism och jämförde deras utvecklingsprofiler med pojkarnas, men hittade inga betydande skillnader.

Gunilla planerar att fortsätta sin forskning inom området förskola och autismspektrum. Hon vill bland annat utveckla metoder för att observera barn i förskolan och utveckla samarbetet mellan föräldrar, förskollärare och specialpedagoger.

Avhandlingen på Göteborgs universitets webbplats.

Intervjun finns även publicerad i tidningen Lika värde nr 1 2014.

Publicerat onsdag 28 maj 2014 Granskat tisdag 29 mars 2016
Gunilla Westman Andersson

Gunilla Westman Andersson

Gillbergcentrum

Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin, där Gunilla Westman Andersson doktorerade, är en plattform för forskning med utveckling och etablering av nya undersöknings-, utrednings- och behandlingsmetoder inom neuropsykiatri och utvecklingsneurologi. Det gäller bland annat autism, ADHD, sociala beteendestörningar och anorexia nervosa.

Mer information på finns på deras webbplats.