Illustration av sex elever som tillsammans med en lärare sitter på lektion i ett klassrum. Några elever är uppe i ett samtal med varandra och några andra läser samt skriver. Eleven i gul tröja sitter något ofokuserat.

Skolan kan vara av­görande för flickor med adhd

Svenny Kopp har ägnat stora delar av sitt yrkesliv kring forskning på flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Nu har hon i en sammanställning uppmärksammat kunskapsutvecklingen kring flickor med adhd under åren 2000–2010. Dessa samlade kunskaper är oerhört viktiga för att dessa flickor ska få adekvat uppmärksamhet, stöd i tid och möjligheter till en likvärdig utbildning.

Vi bad Svenny att berätta lite om sina samlade kunskaper ur ett skolperspektiv.

– Först är det viktigt att poängtera att vi alltid behöver utgå från hur flickor och
pojkar socialiseras i vårt samhälle. De flesta män och pojkar tar generellt sett mer uppmärksamhet i anspråk och pojkar med adhd har ett beteende med ett större mått av tidig fysisk aggressivitet än flickor med adhd. Det gör att pojkar med adhd blir mer uppmärksammade, berättar Svenny.

Viktigt med rätt förutsättningar

Med det sagt är skolan många gånger en avgörande institution för flickor med adhd. Speciellt viktig är skolan om dessa flickor kommer från utsatta familjer. Här har all skolpersonal ett mycket viktigt uppdrag att se och fånga upp dessa flickor.

– Tillsammans med de sociala relationerna och den sociala familjebakgrunden, är skolan otroligt betydelsefull för hur framtiden utvecklar sig för en flicka med adhd. Det kommer fler och nya rapporter som påvisar att adhd påverkar hela livet. Har du inte föräldrar med möjligheter att kräva resurser till dig finns en risk att du kommer att misslyckas i skolan och inte kommer att ta examen. Detta kan i sin tur leda till att du riskerar framtida arbetslöshet. Flickor med adhd har också svårare med relationer till både vänner och partners än andra flickor. Risken för missbruk är ökad, liksom risken för självskadebeteende och till och med självmord. Lyckas man däremot i skolan så finns mycket större förutsättningar att klara sig bättre i livet.

Bra med observationer

Det är dock erkänt svårt att upptäcka dessa flickor i skolmiljön. Det har nu flera forskare kunnat verifiera. Även om lärare tror att de uppmärksammar flickor med adhd så hamnar ändå flera av dem under radarn.

– Jag vill poängtera att lärarna har ett enormt stort och viktigt uppdrag som de ska utföra med inte alltid de bästa förutsättningarna. Så det är svårt. Men mycket handlar om att observera flickan, ha fokus på vad hon presterar i skolan och om vetskapen om att flickor med adhd oftast inte har samma utagerande beteende som pojkar med adhd. Flickor är mer relationsskapande till exempel, de är lättare att prata med och har ett behov av, åtminstone fram till tonåren, att vara omtyckta av lärarna och inte framstå som störande i gruppen vilket skiljer dem från pojkar med adhd. För pojkarna är det viktigare att ha hög status i kompisgruppen.

Ett viktigt tips från Svenny är att ha en öppen dialog med föräldrarna. Att istället för att enbart fokusera på hur det fungerar i skolan även fråga hur flickan fungerar hemma.

Många gånger är föräldrarna väldigt tidigt medvetna om sina döttrars svårigheter och söker hjälp, men ändå kan det dröja flera år innan flickan får sin diagnos.

– Hemma kopplar flickorna av och agerar mycket mer likt pojkar med adhd. Symtomen i hemmiljön är till skillnad från i skolan förhållandevis lika. Genom att ta reda på hur det fungerar hemma får skolan viktig information. Var öppen i dialogen med föräldrarna, bekräfta deras oro om det finns problem.

Svårare ju äldre flickorna är

Rent praktiskt finns det många saker i skolan som skulle kunna underlätta. Några exempel är färre pojkar i varje klass, separat idrottsundervisning, fler tillfällen till mindre gruppindelningar, fler vuxna på skolan och inte minst möjligheter att kunna dra sig undan till en "oas" där flickorna kan få vara ifred.

– En av de stora skillnaderna för flickor med adhd är att de ser ut att fungera förhållandevis väl i gruppen när de är yngre. Men ju äldre de blir, när inlärningskraven från skolan ökar och de sociala kraven från kamraterna höjs, desto svårare blir det. Flickorna upptäcks därför tyvärr ofta inte förrän på högstadiet när de redan har misslyckats alltför mycket med skolämnena.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 1 2020.

Publicerat fredag 17 april 2020