Idrott och hälsa är ett viktigt ämne, särskilt för elever med funktionsnedsättning då de inte alltid har samma möjligheter att vara fysiskt aktiva på fritiden som typiskt fungerande ungdomar. Den här studien undersöker hur självtillit – upplevd kapacitet och kompetens – och viljan att delta i idrottsundervisningen förändras under högstadietiden. Elever med funktionsnedsättning upplever att de har lägre självtillit och vill inte vara med i idrottsundervisningen i samma utsträckning som klasskamrater utan funktionsnedsättning. Insikten om att ha begränsad fysisk och, eller social förmåga och vad det innebär växer och inverkar med tiden mycket på självtilliten hos elever med funktionsnedsättning. Sambandet mellan att tro på sin egen förmåga och viljan att vara med är starkt och påverkar slutbetyget i idrott och hälsa.

Det här handlar forskningen om 

Att lita till sin förmåga och att vilja vara med är förutsättningar för om en person väljer att engagera sig i olika aktiviteter. I betygsystemet är fysisk förmåga bedömningsgrundande i idrott och hälsa, och betygskriterierna är samma för alla grundskoleelever. Denna studie handlar om elever med funktionsnedsättning och om hur de upplever kunskaper och förmågor som inte betygsätts under högstadiet. Eleverna självskattade sina förmågor och resultaten jämfördes mellan elever med och utan funktionsnedsättning.

Så här gjorde forskarna

Forskarna ville att elever med funktionsnedsättningar skulle få göra sin röst hörd, och studier har visat att barn och ungdomar är duktiga på att själva uppskatta sina upplevelser. Elever i 26 olika klasser fick därför svara på samma frågeformulär i början och i slutet på högstadietiden. Av 450 svar jämfördes resultaten mellan tre olika elevgrupper. En grupp bestod av elever med någon form av diagnostiserad funktionsnedsättning och deras klasskamrater delades in i två grupper beroende på om de hade höga (A-C) eller låga (D-F) betyg i idrott och hälsa. I jämförelsen användes svaren från drygt 100 av de deltagande eleverna. 

Frågorna handlade om hur väl eleverna upplevde att de kunde eller lyckades med skolarbetet, kompisrelationer, att kontrollera sina känslor, samt med aktiviteter i idrott och hälsa. Eleverna fick också frågor om olika förutsättningar för att de skulle vilja vara med på idrottslektionerna, samt hur de upplevde att de fungerade fysiskt (händer, armar, ben) och socialt, till exempel hur väl de uppförde sig, löste problem och kommunicerade, det vill säga gjorde sig förstådda och förstod andra. 

Det här kom forskarna fram till

Elever med funktionsnedsättning skattade lägre självtillit än sina klasskamrater, både i årskurs 7 och årskurs 9. Upplevelser av självtillit i idrott och hälsa ökade under högstadietiden i samtliga elevgrupper. Närvaro och självtillit hänger ihop och påverkar slutbetyget. Ju bättre självtillit desto hellre vill elever vara med på lektionerna, och ju mer en elev är med på lektionerna desto mer engagerar sig eleven och desto bättre självtillit får eleven under högstadietiden. Elever med funktionsnedsättning fick i högre utsträckning än sina klasskamrater samma betyg i idrott och hälsa i årskurs 7 som i årskurs 9. 

Generellt förbättrades alla elevers sociala förmåga under högstadietiden. Det fanns starka samband mellan social förmåga och hur väl eleverna upplevde att de lyckades med skolarbetet, kompisrelationer och att kontrollera sina känslor, särskilt i gruppen elever med låga betyg (där elever med odiagnostiserade funktionsnedsättningar kan ha förekommit). I årskurs 7 var självtillit i idrott och hälsa och viljan att vara med på lektionerna stark i alla elevgrupper, oavsett förmåga. Detta förändrades under högstadietiden hos elever med funktionsnedsättning. Deras upplevelser av att ha begränsad fysisk förmåga inverkade i mycket hög grad både på självtillit i idrott och hälsa och viljan att vara med på lektionerna i årskurs 9, begränsad social förmåga inverkade framför allt på självtillit i idrott och hälsa. 

Så kan du förstå och använda forskningen 

Betygskriterierna behöver anpassas så att hänsyn tas till den fysiska förmågan hos elever med funktionsnedsättning. Dessa elever utvecklar förmågor och kunskaper i idrott och hälsa som syftar till att ge dem förutsättningar för ett fortsatt fysiskt aktivt liv, men deras utveckling syns inte i slutbetyget. Denna studie tyder på att elevers upplevelser av självtillit kan användas som ett mått på kunskapsutveckling i idrott och hälsa. Bättre självtillit främjar närvaro och bättre närvaro ökar självtilliten i idrott och hälsa, vilket inverkar på slutbetyget. Självtillit i idrott och hälsa kan främjas genom att eleverna får testa olika aktiviteter tills de lyckas, genom att se och härma goda förebilder, genom uppmuntran och feedback, samt genom att lära sig att hantera känslouttryck, till exempel oro och stress.

Mer information om artikeln 

Titel: Student Self-Efficacy and Aptitude to Participate in Relation to Perceived Functioning and Achievement in Students in Secondary School With and Without Disabilities

Tidskrift: Frontiers in Psychology (2021), 12, 607329

Författare: Karin Bertills, Mats Granlund och Lilly Augustine, Högskolan i Jönköping. För mer information kontakta Karin Bertills: karin.bertills@liu.se

Länk till artikel: https://doi.org/10.3389/fpsyg.2021.607329