Träff

Forskningsutblick: Att se individen i förskolegruppen - En modell för ökad känsla av tillhörighet

Under det senaste decenniet har svensk förskola gått från att vara en grupporienterad verksamhet till att ha en mer individuell riktning. Mer fokus läggs på att lära barnen skolrelaterade färdigheter. Med ett individuellt fokus leder det ofta till nivågruppering och särskild verksamhet. I den här studien testar forskaren Peter Karlsudd en modell för inkludering. Modellen är tänkt som ett stöd för förskolepersonal att förankra individuella möjligheter i ett grupporienterat arbetssätt.

Hjälp att se det enskilda barnet i förskole-gruppen

En modell för inkludering

Förskolor i Sverige fokuserar mer på
det enskilda barnet idag.
Ännu för tio år sen
fokuserade man mer på gruppen.

 

Idag lär sig barnen mer sådant
som de behöver kunna i skolan.
Personalen delar oftare in dem
i nivå-grupper.

Forskaren Peter Karlsudd
har testat en modell för inkludering.
Modellen är tänkt som stöd för
personalen i förskolan.

 

Det här handlar forskningen om

 

Ett barn i förskolan är del av en grupp.
Barnen i gruppen är olika.
Det är en väldigt bra sak.

Men alla barn känner sig inte
hemma i gruppen.
Det vill Peter ändra på. 

Peters modell ska hjälpa till med det här.
Den utgår ifrån att en grupp är bra.
Alla barn i förskolan ingår i en grupp.
Men personalen behöver se
enskilda barn i gruppen. 

Om modellen för inkludering

Modellen visar i vilken ordning
ni i förskolan kan jobba.
Så här: 

  1. Nuläges-orientering.
  2. Planering.
  3. Aktivitet.
  4. Utvärdering.

Det här kan ni koppla till
sju viktiga delar av
förskolans verksamhet.  

De viktiga delarna är:

  1. Mål, värde, traditionell kunskap.
  2. Uppgifter och aktiviteter.
  3. Pedagoger.
  4. Grupp och kamrater.
  5. Miljö.
  6. Teknik och andra resurser.
  7. Dokumentation och bedömning.

Verkar det svårt?
Vi berättar strax hur
några förskolor gjorde.

Så här gjorde forskaren

och några förskolor

Peter provade modellen
på fyra förskolor.
Nio avdelningar deltog.
45 förskole-personal var med. 

När en avdelning hade arbets-möte
fick personalen där
jobba med modellen.
De fick två timmar till det.
De utvärderade modellen också. 

Uppgiften var att diskutera ett barn.
Barnet var ovanligt svårt att
inkludera i barn-gruppen. 

Personalen skulle använda
modellen till det här.

De fick också en mall.
I mallen sammanställde de
vad de diskuterade och
dokumenterade. 

Det här kom forskaren fram till

När personalen använde modellen
tänkte de mycket på de yngre barnen.
Det såg Peter tydligt. 

Personalen talade om tidiga insatser.
Kommunikation var viktigt.
Och omsorg. 

Peter tyckte att det här var intressant.
Det stämmer nämligen inte med
tidigare forskning. 

I tidigare forskning
har personalen tyckt att
kunskap är väldigt viktigt. 

När personalen här
diskuterade barn som har det svårt
tog de inte upp kunskaps-exempel. 

De sa inte: Barnet kan inte räkna.
De sa i stället: Barnet behöver
stöd och hjälp. 

Det kunde vara hjälp med

  • kommunikation.
  • sociala förmågor.
  •  värde-mål.

 

När personalen planerade
utgick de ifrån vad barnet är bra på.
De ville hjälpa barnet
så det inte blir svårt senare. 

När personalen använde modellen
utgick de inte från verksamhetens krav.
De utgick inte från normer. 

Så här tyckte personalen

om modellen

Det här var bra

De flesta som var med i studien
tyckte att modellen var bra: 

  • De fick nya idéer.
  • De kom på nya frågor.
  • De såg saker på ett nytt sätt.

Personalen tyckte också
att de vågade prata
om problem på ett nytt sätt. 

De talade om alla sju områden
som finns med i modellen.
Du kommer ihåg:
Mål, grupp, miljö
och så vidare.

En del av personalen tyckte
att man borde använda modellen för att
diskutera hela gruppen också.  

Det här var dåligt

Personalen hade lite kritik
mot modellen också.
De tyckte att 

  • det var lätt att fastna i ett område.
  • de olika områdena låg nära varandra.

Modellen kan vara till stor hjälp

Förskolepersonalen var som helhet
positiva till modellen.
Men det menade att man
behöver vänja sig vid den. 

De sa:
Får man bara en rutin på
att använda den
så kan den vara till stor hjälp.

Läs hela artikeln

Improving children's
sense of belonging
through group-orientated individualisation.

Om författaren

Peter Karlsudd
Institutionen för pedagogik och lärande,
Linnéuniversitetet.  

För med info

Kontakta Peter Karlsudd:
peter.karlsudd@lnu.se

 

Det här handlar forskningen om 

Modellen utgår alltid från att barnet ingår i en gruppgemenskap, där gruppen med dess olikheter ses som en stark resurs. Målet är att förskolepersonalens grupporienterade planering och arbetssätt ska visa vägen för en ökad känsla av tillhörighet för alla barn i förskolegruppen. Modellen presenterar en systematisk ordning för att gå igenom nulägesorientering, planering, aktivitet och utvärdering. Det i sin tur kopplas till sju viktiga delar av förskolans verksamhet. 

  1. Mål värde, traditionell kunskap 
  2. Uppgifter, aktiviteter 
  3. Pedagoger
  4. Grupp, kamrater 
  5. Miljö
  6. Övriga resurser, teknik
  7. Dokumentation, bedömning

Så här gjorde forskaren

Modellen prövades på fyra förskolor. Totalt deltog nio avdelningar med 45 förskolepersonal. Personalen fick under avdelningens arbetsmöte ägna två timmar åt att processa och utvärdera modellen. Deras uppgift var att, med hjälp av modellen, diskutera ett barn som upplevts särskilt problematiskt att inkludera i barngruppen. Till stöd i arbetet fick varje avdelning en matris där de sammanställde sin diskussion och dokumentation.

Det här kom forskaren fram till

Det är tydligt att förskolepersonalen riktade sin uppmärksamhet mot de yngre barnen när modellen användes, och därmed lades fokus på tidiga insatser. En annan aspekt som arbetet med modellen visar på står i kontrast till tidigare forskning. Där presenteras en bild av ett mer individualiserat och kunskapsinriktat förhållningssätt mot barnen. I arbetet med modellen fokuserar personalen istället på omsorg och kommunikation. Personalen tar inte upp några exempel från situationer som går att koppla till barns svårigheter med traditionellt kunskapsinriktade aktiviteter. Svårigheter som i grundskolan ofta visat sig leda till differentierade åtgärder. När det fördes diskussioner kring barn i behov av särskilt stöd, var det kommunikation, sociala förmågor och värdemål som lyftes upp. Planeringen som togs fram med stöd av modellen var av proaktiv karaktär och utgick främst från barnets styrkor istället för verksamhetens krav och normer.

Så kan du förstå och använda forskningen

Merparten av förskolepersonalen tyckte att modellen öppnade för nya frågeställningar, idéer och perspektiv. Som modellens styrka framhöll personalen att de vågade prata om problem utifrån olika synvinklar, och att de inte gärna uteslöt något område. En del av personalen menade att man borde använda modellen för att diskutera gruppen som helhet. De upplevde att modellen fungerade som en ögonöppnare och att de fick syn på nya saker. Kritik mot modellen låg i att det var lätt att fastna i ett område, och att de olika områdena låg nära varandra. Förskolepersonalen var som helhet positiva till modellen och menade att om man bara får en rutin på att använda den så kan den vara till stor hjälp.

Mer information om artikeln

Titel: Improving children's sense of belonging through group-orientated individualisation

Tidskrift: British Journal of Special Education. 2021, 1–21

Författare: Peter Karlsudd, Institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet peter.karlsudd@lnu.se

Länk till artikel:

https://nasenjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1467-8578.12383

Publicerat torsdag 17 mars 2022