Forskarintervju om relationskompetens i skolan

– Förr fanns ett reflektionsparadigm inom lärarprofessionen som riktade fokus på lärares reflektion. Och det är i sig jätteviktigt. Men om betoningen på reflektion blir för stor är det lätt att missa vad som händer i mötet med eleven. Rikta blicken mot kommunikationen, inte minst den ickeverbala. Hur vi talar, rör oss, vår mimik och våra gester har en enorm betydelse för kvaliteten på relationen med eleven.

Det säger Jonas Aspelin, professor i pedagogik, som i många år har forskat på socialpsykologiska aspekter på undervisning. De senaste åren har Jonas arbetat med att konceptualisera vad lärares relationskompetens egentligen är. Bakgrunden till detta är att begreppet ofta har använts på ett förenklande sätt.

– Det fanns för lite teoribasering helt enkelt. Det är ju lätt att vara överens om att det handlar om en förmåga att kunna bygga goda relationer och bemöta elever på ett positivt sätt som främjar utveckling och lärande. Men vad betyder det egentligen?

Modell för relationskompetens

Med stöd av bland annat Thomas J. Scheffs teori om sociala band och egna empiriska studier av klassrumskommunikation, har Jonas utvecklat en modell som han kallar ”relational competence model”, RCM. Modellen innefattar tre delkompetenser av relationskompetens: kommunikationskompetens, socioemotionell kompetens och differentieringskompetens. Kommunikationskompetensen handlar om lärares förmågor att anpassa verbal och icke-verbal kommunikation. Socioemotionell kompetens handlar om lärares förmågor att hantera både egna och elevers emotionella signaler.

– Den tredje som är differentieringskompetensen är den del som flest undrar över när vi föreläser. Den handlar om att reglera förhållandet mellan närhet och distans i relation till eleverna. Själv blev jag lärare på 1980-talet och då var det fortfarande som ”förr i tiden” med en stor distans mellan lärare och elev och inte mycket av elevers medverkan och elevinflytande. Med tiden har det blivit en större och större närhet i relationen, vilket är bra. Det finns dock vissa risker kopplade till både närhet och distans. Vi lärare kan vara för distanserade, som förr, men vi kan också komma för nära och uppslukas av elevernas perspektiv och då förlora det professionella förhållningssättet.

Jonas menar att i praktiken är det viktigt att förstå att en differentieringskompetens inte går att utveckla en gång för alla. Poängen är snarare att ständigt kunna reglera mellan närhet och distans i vardagen genom att vara uppmärksam i nuet och se det unika i både människa och situation.

– Det går inte att tänka att ”nu har jag hittat en god balans och den kan jag förlita mig på i alla situationer”. Det måste hela tiden finnas en öppenhet för att inte fastna i statiska bilder. Inte minst är det betydelsefullt i arbetet med elever som har en diagnos eller svårigheter. Det är viktigt att ha förståelse för vad eleverna brottas med, men samtidigt får det inte innebära att vi låser oss vid den förförståelse vi har kring vissa kategorier och bemöta individer utefter det.

Flera projekt

För närvarande forskar Jonas och hans kolleger om lärares och lärarstudenters relationskompetens i flera olika projekt. Han berättar om en av sina doktorander som studerar lärares relationskompetens i interaktion med elever som har adhd.

– Det är ett spännande projekt med ett rikt material, både kvantitativt och kvalitativt. Doktoranden planerar också att gå vidare med mikrostudier av interaktioner. Att gå ner i detalj är mycket fruktbart för att ta reda på hur relationskompetens visar sig i praktiken. Empiri genom enkäter och intervjuer ger en ganska god bild, men det räcker inte, vi behöver undersöka kommunikationsprocesser för att få fram hur kompetensen faktiskt fungerar.

Film som verktyg för reflektion

Jonas forskargrupp har även arbetat mycket med videofilmer där de arbetat fram manus som skådespelare agerar utefter i autentiska klassrumssituationer. Filmerna lyfter upp komplexa situationer som lärare kan hamna i och som ska utmana dem som ser filmen.

– Vi har använt dessa filmer i flera projekt, både med lärarstudenter, med verksamma lärare och med speciallärar-och specialpedagogsstudenter. Det har visat sig fungera väldigt bra och jag tror mycket på videobaserad reflektion som metod. Det finns en hel del forskning som stödjer detta, även om det idag inte finns så mycket videobaserad forskning på just relationskompetens.

Att använda film är enligt Jonas erfarenhet även givande för skolors egen kompetensutveckling. Lärare kan filma sina egna lektioner och sedan samtala om vad som händer i filmen med en kollega, som hon eller han har stort förtroende för, med stöd av forskning och teoretiska verktyg. Han påpekar dock att det kan finnas praktiska hinder som göra det svårt att filma i det egna klassrummet.

– Även om egna filmer är det optimala så finns det andra sätt som fungerar. Det går att träna relationskompetens genom spelfilmer som ”Precious” som jag själv har använt i flera projekt, andra exempel är klassikern ”Döda poeters sällskap” och ”Freedom writers”. Jag föreställer mig att speciallärare och i synnerhet specialpedagoger är lämpade att leda kompetensutveckling om relationskompetens ute på skolorna där filmer av undervisning kan vara ett medel.

För dig som vill veta mer

Artikeln ”Pre-Service Special Educators’ Understandings of Relational Competence” finns att läsa i sin helhet på Frontiers webbplats, sök på Jonas Aspelin eller artikelns titel.

Mer information om Forskarskola i specialpedagogik för lärarutbildare finns på Malmö universitets webbplats. Sök på Forskarskola specialpedagogik.

Mer information om projektet om relationskompetens och elever med adhd finns på RePESE:s webbplats.

Läs mer om aktuell forskning på vår webbplats.

Forskar-intervju om relations-kompetens i skolan

Vad är relationskompetens?

Det forskar Jonas Aspelin om.

Vi har intervjuat honom.

Det handlar om relationen

med eleverna.

 

– Hur vi talar, rör oss,

våra miner och våra gester.

Det betyder jätte-mycket

för kvaliteten på

relationen med eleven,

säger Jonas.

Han vill att det ska vara tydligt

vad relationskompetens är

Jonas Aspelin är professor i pedagogik.

Han forskar om undervisning.

Jonas är intresserad av

social-psykologiska aspekter.

Han har forskat om det

i många år.

 

De senaste åren

har Jonas arbetat med

lärares relationskompetens.

Vad är det egentligen?

 

Han säger att vi ofta

talar om relationskompetens

på ett för enkelt sätt.

Det finns för lite teori om det.

 

– Det är ju lätt att vara överens om

att det handlar om att kunna

bygga goda relationer.

Att bemöta elever på ett positivt sätt.

Då utvecklas de och lär sig.

Men vad betyder det egentligen?

Jonas utvecklade en modell

för relationskompetens

För att kunna se vad

relationskompetens är

gjorde Jonas en egen modell.

Den heter RCM.

 

RMC = Relational Competence Model.

 

Relationskompetens är tre olika saker:

1. Kommunikations-kompetens.

2. Socio-emotionell kompetens.

3. Differentierings-kompetens.

Kommunikations-kompetens

handlar om hur bra lärare kan

anpassa kommunikationen.

 

Det kan vara att tala med en elev,

verbal kommunikation.

 

Det kan också vara icke-verbal

kommunikation.

Alltså kropps-språk,

till exempel.

 

Socio-emotionell kompetens

handlar om hur bra lärare kan

hantera emotionella signaler.

 

Alltså signaler som visar att

någon är arg, ledsen

och så vidare.

 

Differentierings-kompetens

handlar om … ja, vad handlar det om,

Jonas?

 

– Det handlar om att

reglera förhållandet mellan

närhet och distans

i relation till eleverna.

 

Okej. Men jag förstår ändå inte riktigt.

– Nej, det är många som undrar

när vi föreläser.

Jag ska förklara.

 

Jag blev lärare på 1980-talet.

Då var det fortfarande som förr i tiden.

Det var stor distans

mellan lärare och elev.

 

På 80-talet var det inte

mycket elev-inflytande i skolan.

Vi talade inte mycket om

elevers medverkan.

 

Med tiden har lärare och elever

kommit närmare varandra.

Det är bra.

Lärare och elever

talar mer med varandra.

 

Men det finns en risk med det också.

Vi lärare kan komma för nära eleverna.

Vi kan uppslukas

av deras perspektiv.

Då kan vi bli mindre professionella.

 

Vi kan också vara

för distanserade,

som förr.

 

Jonas menar att

lärare hela tiden måste kunna

anpassa sig i vardagen.

Ibland behöver du vara

nära eleven.

Ibland behöver du ha distans.

 

Var uppmärksam, här och nu.

Se det unika i din elev.

Se situationen.

 

– Det går inte att tänka att

nu har jag hittat en god balans.

Nu kan jag göra så här

i alla situationer.

 

Hur ska jag tänka i stället?

– Var öppen.

Fastna inte i färdiga bilder.

 

Kan du ge ett exempel?

– Ja. Tänk dig att du talar med

en elev som har en diagnos.

Det är viktigt att du förstår

vad som kan vara svårt för eleven.

Men lås dig inte vid diagnosen.

Se personen och situationen också.

Jonas har flera projekt

Just nu forskar Jonas och hans kolleger

om lärares och lärar-studenters

relationskompetens.

Det är flera olika projekt.

 

En av Jonas doktorander

studerar elever med ADHD.

 

– Det är ett spännande projekt

med mycket material.

Att intervjua och

dela ut fråge-formulär är bra.

Men det räcker inte.

Vi behöver undersöka

hur kommunikationen verkligen funkar.

Det gör doktoranden.

De använder film också

Jonas forskar-grupp har även

arbetat mycket med video-filmer.

 

De har gjort filmerna själva.

Skådespelare spelar i riktiga

situationer i klass-rum.

 

Filmerna visar svåra situationer

som lärare kan hamna i.

Forskarna vill utmana

dem som ser filmen.

 

– Vi har använt filmerna i flera projekt.

Det har varit med både lärare

och lärar-studenter.

Det funkar väldigt bra.

 

Jag tycker att film är bra

för att tänka och fundera.

Det finns en hel del forskning

som också visar

att det är bra.

Du kan också

använda film i skolan

Jonas säger att film är bra

när skolor ska träna på

relations-kompetens.

Du kan filma dina egna lektioner.

Sen kan du se på filmen

med en kollega du litar på.

Vad händer i filmen?

Diskutera tillsammans!

 

Om du inte får

eller kan eller vill filma

i ditt eget klassrum

kan du välja en vanlig film.

 

– Det går att träna relationskompetens

med spel-filmer som Precious.

Den har jag själv använt

i flera projekt.

 

Har du fler exempel på bra filmer

som jag kan använda?

– Ja, till exempel

Döda poeters sällskap.

Och Freedom writers.

 

Vem tycker du att ska leda

kompetens-utveckling

om relationskompetens?

– Special-pedagoger passar

särskilt bra till det,

tänker jag.

Och special-lärare.

För dig som vill veta mer

Du kan läsa hela Jonas Aspelins artikel

om du vill:

Pre-Service Special Educators’

Understandings of

Relational Competence

 

Få mer info om

Forskar-skola i special-pedagogik

för lärar-utbildare:

Forskarskola

 

Mer info om projektet om

elever med ADHD och

relationskompetens:

Teachers’ relational competence

meeting students with ADHD

 

Läs mer om aktuell forskning

på vår hemsida:

Aktuellt om forskning

 

Publicerat tisdag 26 oktober 2021