Verbal information

Nyanlända elever med synnedsättning kan ha mycket olika erfarenheter av tidigare skolgång. En del kan ha haft en tillgänglig lärmiljö med anpassade läro­medel medan andra helt saknat stöd eller inte fått undervisning överhuvud­taget. Att komma till ett land med ett nytt språk får stora konsekvenser för per­soner som är beroende av verbal information. Mimik, gester och bildstöd utgör sämre eller inget stöd när eleven har en synnedsättning. Istället behöver skolans medarbetare verbalisera det som händer i situationen för att eleven ska kunna vara delaktig. Att verbalisera innebär att tydliggöra instruktioner, händelser och skeenden genom att klä dem i ord. För nyanlända elever blir det centralt att få sådan syntolkning på sitt modersmål.

Begreppsutveckling hos elever med blindhet

Synen ger mycket och snabb information om vår omgivning både på nära och långt håll. Seende barn kan genom att bara kasta en blick upp­skatta en mängd som stor eller liten. De kan också gissa om ett föremål är lätt eller tungt. Seende barn kan även titta på vad andra personer gör och härma det. För den som utforskar miljön med andra sinnen tar det längre tid att uppfatta samma saker. Generellt behöver elever med blindhet många konkreta erfarenheter för att befästa begrepp. Det är centralt att arbeta med begreppsbildning högt upp i skolåren. I en utredning av särskilt stöd bör skolan bland annat ta reda på om en nyanländ elev med blindhet känner igen och förstår innebörden av skoltypiska begrepp både på sitt modersmål och på svenska.

Punktskrift i olika språk

En konsekvens av blindhet är att eleven behöver tillägna sig punktskrift. Punktskrift är en taktil skrift som är likvärdig vanlig tryckt text. Punktskrift är uppbyggd för det latinska alfabetet men används också för till exempel det arabiska. Punktskriften finns därmed i olika språk över hela världen men ser inte likadan ut överallt. Till exempel har olika språk sina egna specifika bokstäver eller accenter som svenskans ä och ö.