Märks både på modersmålet och på svenska

Om en nyanländ elev fått undervisning i och varit exponerad för det svenska språket i vardagen under cirka två år och ändå inte utvecklar svenskan som förväntat, skulle det kunna bero på språkstörning. För att kunna avgöra om svårigheterna beror på språkstörning eller ej, behöver elevens språkliga förmåga kartläggas av en logoped. 

De kartläggningsmaterial som används av logopeder i Sverige, utgår dock från en enspråkig form och tar inte hänsyn till flerspråkighet. För att kunna göra en rättvis bedömning av elevens språkliga förmåga behöver kartläggningen göras på elevens båda språk. Om det rör sig om en språkstörning, kommer svårigheterna att märkas på båda språken. Språkstörning orsakas aldrig av flerspråkighet.

Om det saknas logoped som talar elevens språk, kan kartläggningen göras med hjälp av en duktig tolk och frågor till vårdnadshavare och modersmålslärare. Ett annat alternativ är ett använda sig av dynamisk utredning som beskrivs i kapitlet Samarbete i utredningen. 

Skolan behöver ha kunskap om olika språks uppbyggnad, flerspråkighet och andraspråksinlärning. Hos en flerspråkig person samspelar och påverkar språken varandra. Till exempel har personer som talar somaliska ofta svårt att göra skillnad mellan tonande och tonlösa konsonanter och det kan påverka hur de uttalar ord på andra språk. Personer som talat arabiska, turkiska eller spanska gör ofta vokalinskott även i svenska. Det är när man säger fönesteret istället för fönstret och esteg istället för steg. Om skolan saknar kunskap om flerspråkighet kan den här typen av spår från andra språk misstolkas som till exempel språkstörning eller dyslexi. 

Utveckla flera språk

Elever med språkstörning kan, precis som andra elever, lära sig att tala, läsa och skriva på flera språk samtidigt. Det tar emellertid längre tid för elever med språkstörning. Utvecklingen går inte fortare genom att ta bort ett språk ur undervisningen.