
En trädgård för alla sinnen
Sörgårdens förskola ligger i ett bostadskvarter med ett plus- och ett demensboende i den vackra Gådeåparken strax bakom gamla fängelset i Härnösand. Här finns en Sinnenas Trädgård med ett naturgrått staket runtom och en pergola som skydd mot väder och vind.
Inne i trädgården finns långa odlingslådor med både perenna växter och kryddväxter, blommor i vackra färger som barnen kan utforska med sina sinnen. Längst in i grönskan finns det ett litet vitt lusthus.
Inifrån lusthuset är hela gården överblickbar och även utanför den sinnliga trädgården finns många lådor med växter, som även fungerar som rumsdelare. Här ligger en tjock matta på golvet och bakom slagbordet tronar en kökssoffa av äldre modell. Även den övriga inredningen visar på ett intresse för loppisfynd. Det finns vackra silverfat, kannor att vattna växterna med och gamla kaffekoppar med guldkant i ett vitrinskåp. På förskolan går totalt 60 barn uppdelade på 1-3 åringar och 4-5 åringar. Det är fem av dessa barn som behöver särskilt stöd. Projektledare Ann Ramström berättar:
– På vår förskola har vi upplevelserum som riktar sig till barn med funktionsnedsättningar enligt Snoezelenmetoden. Det innebär att man med hjälp av sina sinnen får möjlighet att utforska sin omvärld i en för dem anpassad miljö. Det är väldigt uppskattade och används dagligen. Hit är barn från andra förskolor också välkomna.
– Med våra positiva erfarenheter från dessa rum ville vi bygga något liknande ute. Vårt syfte blev att öka tillgängligheten ute genom att skapa förutsättningar till både aktivitet, avslappning, nyfikenhet och lärande i en trygg begränsad miljö. Ge plats och tid till återhämtning, glädje och en plats att finna ro på. Projektet är ett SIS-projekt från den särskilda förskolesatsningen som Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) gjorde 2016.
Olika rum i trädgården
Arbetet med Sinnenas trädgård började med en kartläggning av förskolegården och sedan en ritning över hur gården skulle disponeras.
– Tanken var att få till fler rum, även ute, berättar Ann och pekar ut genom det regnvåta fönstret i lusthuset. Möjligheterna till möten i mindre grupper ökar blir det lättare att möta varje barn utifrån just deras förutsättningar. Att "bara vara" helt kravlöst, lyssna på en humla, på vinden eller känna solens värme blir nu möjligt på ett annat sätt än tidigare.
Inspirationen är hämtade bland annat från Vårsta klosterträdgård i Härnösand, där de arbetat i liknande projekt. Vi träffade trädgårdsmästaren där och fick mycket tips och råd om växter och odling.
Framkomligheten har ökat i och med att gångar asfalterats mellan de olika utemiljöerna. Nu är det lätt att ta sig fram med rullstol eller andra hjälpmedel.
– För att göra alla barn delaktiga i byggprocessen har vi valt att utforska allt material som funnits från det att traktorn kom och skalade av gräsmattan. Allt från jord, gräs och grus till brädor, skruv och spik. Så småningom har barnen även fyllt planteringslådorna med sand, jord, växter och frön.
Inte bara för barnens skull
För pedagogerna kan nu trädgården och närmiljön utnyttjas på ett mer medvetet sätt i barnens lärprocesser. Barnens undersökande i jorden blev ett maskprojekt. Vi letar maskbajs, lyssnar på maskar och forskar om maskar, skrattar Ann. Barnen gjorde också ett insektshotell och diskuterade vad insekterna behövde, de blir kanske hungriga eller trötta och behöver sova. Så blev det säng, toalett och kottar i granna färger och mönster.
Detaljerna avslöjar tankeverksamheten bakom miljön
Det är ett hållbarhetstänk med återvinning där allt tas till vara. Och där alla kan var med och påverka.
– Vi ser hur barnen värnar om sin miljö och varandra i det här projektet. Alla får delta och vi är rädda om våra saker. Vi samlar på frön som vi kan plantera nästa år och Aroniabären kan vi använda på många sätt. Färga tyg, koka saft, torka som russin och framför allt så är de väldigt nyttiga att äta och roliga att klämma på.
Inne i lusthuset är det iordninggjort så att saker lätt kan studeras och undersökas. Ann berättar om upplevelsen när det kokade äppelmos på en värmeplatta här i lusthuset.
– Till slut satt vi alla med var sin gammal guldkantat kaffekopp och smakade på ljummen hemmagjord äppelmos. I sådana aktiviteter blir det tydligt hur många sinnen som samspelar, syn, känsel, doft och smak.
Det är inte bara vackert
Utanför dörren står resterna av äpplena i olika grad av förmultning. Komposten bakom lusthuset är inte riktigt klar än, så det arbetet fortsätter vi med till våren.
– Det är också en viktig sak säger Ann, att få se trädgårdens alla skepnader. Det som växer och förmultnar och alla årstidsförändringar. Vad händer när hösten kommer? Vilka plantor kan vi samla in frön ifrån? Vilka överlever och framförallt, vart tar maskarna vägen på vintern?
De byggde en träd-gård för alla sinnen
Sinnenas Trädgård finns i staden Härnösand.
Det är Sör-gårdens för-skolas trädgård.
Trädgården ligger vid en vacker park
som både barn och äldre människor besöker.
Sinnenas Trädgård kom till
när Specialpedagogiska skolmyndigheten
satsade extra på förskolor.
Vi har träffat projekt-ledaren Ann Ramström
som berättar om trädgården och förskolan.
Ann Ramström arbetar som förskol-lärare
på Sörgårdens förskola.
60 barn går på förskolan.
Det finns två avdelningar,
en för barn som är ett, två eller tre år,
och en avdelning för barn som är fyra eller fem år.
Just nu är det fem barn som behöver särskilt stöd.
Ann berättar:
– På vår förskola har vi upplevelse-rum
för barn med funktions-nedsättningar.
Vi har inrett rummen enligt en särskild metod
som heter Snoezelen-metoden.
Barnen får undersöka världen
med hjälp av sina sinnen,
alltså syn, smak, hörsel, lukt och känsel.
De får göra det i en miljö som är anpassad för dem.
Vi använder rummen varje dag
och barnen gillar det väldigt mycket.
Barn från andra förskolor är också välkomna hit.
Inne i förskolan finns det gamla möbler
och saker som de har köpt på loppis.
I ett vitrin-skåp finns gamla kaffe-koppar
och vackra silver-fat.
Här finns kannor som barnen vattnar växterna med.
På golvet ligger det en tjock matta.
– Vi ville bygga något liknande utomhus också.
Vi ville bygga en trygg miljö ute
som är tillgänglig för alla.
Barnen ska kunna leka,
de ska kunna slappna av där,
lära sig saker och bli nyfikna.
Det ska vara en plats som är både rolig
och lugn och skön att vara på,
säger Ann.
Runt Sinnenas Trädgård finns ett staket.
I trädgården har barnen en pergola,
en sorts mysigt skydd mot väder och vind.
Längst in finns ett litet vitt lust-hus också.
Det finns långa lådor med blommor i vackra färger
och kryddväxter som barnen kan utforska.
Lådorna delar in trädgården i olika rum.
Tillgängligheten
har blivit mycket bättre
När de skulle bygga Sinnenas Trädgård
började de med att undersöka gården.
Sen gjorde de en ritning över hur de ville ha det.
– Vi ville få fler rum, även ute,
säger Ann.
Vi fick inspiration
från en kloster-trädgård i Härnösand.
Vi träffade trädgårds-mästaren där.
Han gav oss tips och råd om växter och odling.
Gångarna i trädgården är asfalterade.
Det är därför lätt att ta sig fram
med rull-stol eller andra hjälp-medel.
Det har blivit mycket lättare
att ta sig fram än tidigare.
Det har också blivit lättare
att möta varje barn
utifrån barnets egna förutsättningar.
De kan numera träffas och jobba
i mindre grupper.
I trädgården kan barnen också bara vara,
utan att göra någonting särskilt.
De kan känna värmen från solen,
se på en humla eller lyssna på vinden.
– Vi ville att alla barn
skulle få vara med när trädgården byggdes.
Vi har utforskat allt material tillsammans,
till exempel jord, gräs och grus,
brädor, skruv och spik.
Det är barnen som har fyllt lådorna
med sand, jord, växter och frön.
Barnen lär sig om miljö i trädgården
Pedagogerna använder trädgården
för att lära barnen om miljö,
hållbarhet och åter-vinning.
De lär barnen att man kan ta allt tillvara,
och att alla kan vara med och påverka.
– Vi ser att barnen verkligen bryr sig
om trädgården och om varandra.
Alla får vara med
och de är försiktiga med våra saker.
Vi samlar på frön
som vi kan plantera nästa år.
Vi kokar saft av Aronia-bär
eller torkar dem som russin.
Vi kan också färga tyg med bären,
eller så äter vi upp bären,
de är nyttiga att äta.
Barnen tycker dessutom att de är
roliga att klämma på,
säger Ann.
Förskolan hade ett projekt med maskar
när barnen undersökte jorden.
– Vi letade efter mask-bajs,
lyssnade på maskar
och forskade om maskar,
berättar Ann och skrattar.
Barnen gjorde också ett hotell för insekter.
Vi diskuterade vad insekter behöver,
att de kanske blir hungriga
eller trötta och behöver sova.
Så barnen gjorde sängar, toalett
och målade kottar i granna färger.
Inne i lusthuset kan de
undersöka saker tillsammans.
En gång kokade de äppel-mos
på en värme-platta i lusthuset.
– Vi satt till slut alla med var sin
gammal kaffekopp med guld-kant
och smakade på hemma-gjort äppelmos.
När man gör sådana saker
använder man de olika sinnena.
Syn, känsel, doft och smak blir tydliga,
säger Ann.
Det är inte bara vackert
Utanför dörren finns rester av gamla äpplen.
De håller på att förmultna.
Förskolan ska få en kompost,
men den är inte riktigt klar än.
– Det är också viktigt,
att få se trädgården under olika års-tider.
Det är bra att barnen får se
hur det först växer och sedan förmultnar.
Vad händer när det blir höst?
Vilka plantor kan vi ta frön från?
Vilka plantor överlever?
Och var är maskarna på vintern?
Ann Ramström vill gärna sprida
det här sättet att arbeta.
– I vår förskola är vi lika men ändå olika,
eller olika men ändå lika.
Vi kan vara förvånade tillsammans.
Det blir naturligt för oss alla
eftersom vi kan samlas kring saker
som vi har gemensamt, tillsammans.
Både barnen och pedagogerna längtar
efter att gå ut och se
vad som händer i trädgården idag.
Läs mer om Sörgården och Snoezelen-metoden på Härnösands hemsida