En trädgård för alla sinnen

Sörgårdens förskola ligger i ett bostadskvarter med ett plus- och ett demensboende i den vackra Gådeåparken strax bakom gamla fängelset i Härnösand. Här finns en Sinnenas Trädgård med ett naturgrått staket runtom och en pergola som skydd mot väder och vind.

Inne i trädgården finns långa odlingslådor med både perenna växter och kryddväxter, blommor i vackra färger som barnen kan utforska med sina sinnen. Längst in i grönskan finns det ett litet vitt lusthus.

Inifrån lusthuset är hela gården överblickbar och även utanför den sinnliga trädgården finns många lådor med växter, som även fungerar som rumsdelare. Här ligger en tjock matta på golvet och bakom slagbordet tronar en kökssoffa av äldre modell. Även den övriga inredningen visar på ett intresse för loppisfynd. Det finns vackra silverfat, kannor att vattna växterna med och gamla kaffekoppar med guldkant i ett vitrinskåp. På förskolan går totalt 60 barn uppdelade på 1-3 åringar och 4-5 åringar. Det är fem av dessa barn som behöver särskilt stöd. Projektledare Ann Ramström berättar:

– På vår förskola har vi upplevelserum som riktar sig till barn med funktionsnedsättningar enligt Snoezelenmetoden. Det innebär att man med hjälp av sina sinnen får möjlighet att utforska sin omvärld i en för dem anpassad miljö. Det är väldigt uppskattade och används dagligen. Hit är barn från andra förskolor också välkomna.

– Med våra positiva erfarenheter från dessa rum ville vi bygga något liknande ute. Vårt syfte blev att öka tillgängligheten ute genom att skapa förutsättningar till både aktivitet, avslappning, nyfikenhet och lärande i en trygg begränsad miljö. Ge plats och tid till återhämtning, glädje och en plats att finna ro på. Projektet är ett SIS-projekt från den särskilda förskolesatsningen som Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) gjorde 2016.

Olika rum i trädgården

Arbetet med Sinnenas trädgård började med en kartläggning av förskolegården och sedan en ritning över hur gården skulle disponeras.
– Tanken var att få till fler rum, även ute, berättar Ann och pekar ut genom det regnvåta fönstret i lusthuset. Möjligheterna till möten i mindre grupper ökar blir det lättare att möta varje barn utifrån just deras förutsättningar. Att "bara vara" helt kravlöst, lyssna på en humla, på vinden eller känna solens värme blir nu möjligt på ett annat sätt än tidigare. 

Inspirationen är hämtade bland annat från Vårsta klosterträdgård i Härnösand, där de arbetat i liknande projekt. Vi träffade trädgårdsmästaren där och fick mycket tips och råd om växter och odling.

Framkomligheten har ökat i och med att gångar asfalterats mellan de olika utemiljöerna. Nu är det lätt att ta sig fram med rullstol eller andra hjälpmedel.
– För att göra alla barn delaktiga i byggprocessen har vi valt att utforska allt material som funnits från det att traktorn kom och skalade av gräsmattan. Allt från jord, gräs och grus till brädor, skruv och spik. Så småningom har barnen även fyllt planteringslådorna med sand, jord, växter och frön.

Inte bara för barnens skull

För pedagogerna kan nu trädgården och närmiljön utnyttjas på ett mer medvetet sätt i barnens lärprocesser. Barnens undersökande i jorden blev ett maskprojekt. Vi letar maskbajs, lyssnar på maskar och forskar om maskar, skrattar Ann. Barnen gjorde också ett insektshotell och diskuterade vad insekterna behövde, de blir kanske hungriga eller trötta och behöver sova. Så blev det säng, toalett och kottar i granna färger och mönster.

Detaljerna avslöjar tankeverksamheten bakom miljön

Det är ett hållbarhetstänk med återvinning där allt tas till vara. Och där alla kan var med och påverka.
– Vi ser hur barnen värnar om sin miljö och varandra i det här projektet. Alla får delta och vi är rädda om våra saker. Vi samlar på frön som vi kan plantera nästa år och Aroniabären kan vi använda på många sätt. Färga tyg, koka saft, torka som russin och framför allt så är de väldigt nyttiga att äta och roliga att klämma på.

Inne i lusthuset är det iordninggjort så att saker lätt kan studeras och undersökas. Ann berättar om upplevelsen när det kokade äppelmos på en värmeplatta här i lusthuset.
– Till slut satt vi alla med var sin gammal guldkantat kaffekopp och smakade på ljummen hemmagjord äppelmos. I sådana aktiviteter blir det tydligt hur många sinnen som samspelar, syn, känsel, doft och smak.

Det är inte bara vackert

Utanför dörren står resterna av äpplena i olika grad av förmultning. Komposten bakom lusthuset är inte riktigt klar än, så det arbetet fortsätter vi med till våren.
– Det är också en viktig sak säger Ann, att få se trädgårdens alla skepnader. Det som växer och förmultnar och alla årstidsförändringar. Vad händer när hösten kommer? Vilka plantor kan vi samla in frön ifrån? Vilka överlever och framförallt, vart tar maskarna vägen på vintern?

Publicerat onsdag 20 december 2017 Granskat fredag 19 oktober 2018
Tillbaka till toppen