Lättläst
Teckenspråk
Trygg skolmiljö när eleverna lär känna varandra i små skiftande grupper
Personalen upplevde att de barn som behövde mest vuxenhjälp fick minst. Då förändrade skolan sitt arbetssätt. Eleverna lär nu känna varandra bättre och anpassningarna är inte utpekande.
Redan 2012 startade Falkviksgårdens skola i Sölvesborg ett projekt med nya tankar och anpassningar. Då väcktes funderingar kring att de barn som behövde mest vuxenhjälp fick minst. De två befintliga förskoleklasserna slogs ihop till en enda, men uppdelad i grupper. Under året fick barnen byta grupp pö om pö och på det sättet möta varandra i olika konstellationer. Att alla barn lärde känna varandra och inte var uppdelade i fasta grupper ledde det till trygghet för alla.
Eleverna lär sig samarbeta med alla
Dessa tankar överfördes sedan till hela skolverksamheten, från förskoleklass till årskurs tre. SIS-medel från Specialpedagogiska skolmyndigheten hjälpte 2013 till att sätta planerna i verket.
– Genom SIS-bidraget fick vi ytterligare personal i klassrummen. Vi ljudanpassade lokalerna och anpassade den fysiska miljön både inne och ute. Dessutom införde vi arbetssättet Skriva sig till läsning, berättar rektor Ann-Christine Hallberg. Hon fortsätter:
– Varje årskurs består numera av en enda klass med två klassrum, två klasslärare och ytterligare resurspersonal. Eleverna jobbar uppdela¬de i grupper, vid fyra till fem arbetsstationer per klassrum. Under året byter eleverna då och då grupper och klassrum. Då lär de sig att sam¬arbeta med alla i hela årskursen. Det här arbetssättet planerar vi nu att även införa i fritidshemsverksamheten.
Samling i stor grupp
En av dem som varit med om att bygga upp skolans nya arbetssätt från början är klassläraren Ulrika Radeklev.
– Vi startar och avslutar alla arbetspass i en samlingsring i de enskilda klassrummen. Ringen är klassrummets fasta punkt, möblerad med matta och nätta stolar. Här får barnen veta vilka arbetsstationer de ska till och vad de förväntas göra. Och här finns möjlighet till såväl gemenskap, frågor, som diskussion.
Ett arbetspass är cirka 20 minuter och arbetet pågår parallellt i de olika stationerna. Mellan passen kan den som behöver, gå ut och röra på sig, så att han eller hon orkar arbeta bättre. Eleverna får korta uppgifter och det ger personalen möjlighet att hinna hjälpa eleverna när de behöver. Varje barn får synas och får hjälp.
När eleverna arbetar i de olika stationerna tränar de samarbete ge¬nom att de har en samarbetskompis bredvid sig. De lär sig mycket av varandra. Efter ungefär en månad får de en ny kompis.
Barnen är med på sina villkor
Genom metoden Skriva sig till läsning (ASL) lär sig barnen till en början att skriva med hjälp av dator och inte för hand. Inte förrän i årskurs två börjar de använda penna att skriva med. De får därmed möjlighet att utveckla läsning och skrivning, utan att hindras av att de kanske inte klarar av att hantera penna från början. Med hjälp av ASL och tematisk undervisning skapar barnen egna texter och läroböcker, något som gynnar alla barns språkutveckling. Detta har visat sig bli extra positivt för skolans barn med svenska som andraspråk.
– Vi anpassar så att alla kan vara delaktiga och hjälper de barn som behöver få struktur. Då kan de vara med på sina villkor – antingen i klassrummet, eller intill. Motorik i alla former, bland annat träning av finmotorik, har en viktig roll i vårt arbetssätt. Möjlighet att röra på sig finns hela dagen. Dessutom har idrottsläraren extra rörelseträning med motorik, vilket gynnar alla elever, säger Ann-Christine.
Personalen byter roller
– Vi vill inte arbeta utpekande, utan försöker se till att våra anpassningar är bra för flera barn. Det gäller att vara lyhörd för vad barnen själva signalerar och säger. Vi pratar mycket med barnen om att alla är olika, säger Ulrika.
Skolan är inte rädd för att låta personalen byta roller med varandra, som en del i ett relationellt lärande. Ibland är det exempelvis klassläraren som undervisar en enskild elev, medan specialpedagogen undervisar hela klassen. Ständig fortbildning av personalen är viktig. Bland annat har de arbetat med Specialpedagogiska skolmyndighetens studiepaket om NPF.
Text: Bella Danowsky
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 3 2017
När eleverna får byta grupp ibland lär de känna varandra och skolan blir tryggare
Falkviksgårdens skola ligger i Sölvesborg.
Personalen där upplevde
att de barn som behövde mest hjälp av de vuxna
fick minst hjälp.
Då ändrade skolan sitt sätt att arbeta.
Inga elever behöver längre känna sig annorlunda
bara för att någonting anpassas för dem.
Anpassningarna pekar inte ut dem.
Eleverna lär också känna varandra bättre nu.
Redan för flera år sedan
började personalen i Falkviksgårdens skola
fundera mer på det här med anpassningar.
År 2012 startade de ett nytt projekt.
De ville att alla elever skulle få hjälp
på ett bättre sätt.
De började med att slå ihop förskole-klasserna
till en enda stor klass.
Den nya, stora förskoleklassen
delade de i mindre grupper.
Under året fick barnen byta grupp ibland.
Barnen lärde känna varandra mycket bättre
och kände sig mycket tryggare.
Eleverna lär sig samarbeta med alla
Falkvikgårdens skola gjorde sedan på samma sätt
i ettan, tvåan och trean.
Specialpedagogiska skolmyndigheten
hjälpte till att betala.
Det här var år 2013.
– Tack vare SIS-pengarna
fick vi råd med mer personal i klass-rummen.
Vi ljud-anpassade skolan
så det inte skulle bli för mycket oljud.
Vi anpassade också skolan på andra sätt,
både inne och ute.
Dessutom införde vi ett nytt arbets-sätt.
Det heter Skriva sig till läsning,
säger rektor Ann-Christine Hallberg.
Rektorn berättar vidare:
– Nu för tiden har vi en enda klass
för varje års-kurs.
Men ettan har två klassrum och två klass-lärare,
tvåan har två klassrum och två klasslärare
och så vidare.
Dessutom har varje klass resurs-personal.
Eleverna jobbar i grupper,
de har fyra eller fem arbets-stationer
i varje klassrum.
Ibland byter eleverna grupper och klassrum.
Då lär de sig samarbeta med alla i hela årskursen.
Vi planerar att göra på samma sätt på fritids.
Samling i stor grupp,
arbete i mindre grupper
Ulrika Radeklev är klasslärare i Falkviksgårdens skola.
Hon har varit med och byggt upp
det nya sättet att arbeta på.
– Vi börjar och slutar alltid tillsammans i klassrummen.
Då sitter vi i en ring,
vi kallar det vår samlings-ring.
Vi har en matta och stolar som vi sitter på.
Här får barnen veta vad de ska göra
och till vilken arbets-station de ska gå.
Här kan vi diskutera alla tillsammans,
ställa frågor och känna att vi hör ihop.
Eleverna jobbar i ungefär 20 minuter.
Sen är det samling i ringen igen.
De får också gå ut och röra på sig en stund
om de känner att de behöver det.
Vissa elever orkar bättre om de får röra på sig ofta.
Eleverna får korta uppgifter
så att personalen hinner hjälpa eleverna.
Alla barn får hjälp.
Eleverna övar samarbete
när de arbetar i de olika stationerna.
De har alltid en samarbets-kompis bredvid sig.
De lär sig mycket av varandra.
Efter ungefär en månad får de en ny kompis.
ASL = Skriva sig till läsning
Barnen i den här skolan lär sig läsa
på ett annorlunda sätt.
I början lär sig barnen att skriva på dator,
inte med penna på papper.
Först i tvåan börjar de skriva för hand,
med penna.
För vissa barn är det svårt att hålla i en penna,
det är lättare att trycka på knappar på en dator.
När de slipper kämpa med en penna
blir det lättare för dem att lära sig skriva och läsa.
Det här sättet att lära sig på heter alltså
Skriva sig till läsning
och förkortas ASL.
Barnen skriver egna texter och läro-böcker.
Det är bra för barnens språk-utveckling.
Personalen har märkt att det är särskilt bra
för barn som har svenska som andra-språk.
– Vi anpassar så att alla kan vara med.
En del barn får vara med på sitt alldeles egna sätt,
så att det fungerar för dem.
Vi övar på rörelse,
både att springa, hoppa och krypa,
röra på fingrar och tår och så vidare.
Rörelse-träning är viktigt i vår skola.
Därför finns det möjlighet att röra på sig hela dagen.
Idrotts-läraren har också extra rörelseträning.
Det är bra för alla elever,
säger rektorn Ann-Christine Hallberg.
Personalen byter jobb
med varandra ibland
Ibland kan det vara klasslä¬raren som undervisar en elev,
medan special-läraren under¬visar hela klassen.
Det är viktigt att personalen hela tiden lär sig nya saker
för att bli ännu bättre.
– Vi försöker se till att våra anpass¬ningar är bra för flera barn.
Vi vill inte att någon ska behöva känna sig annorlunda.
Det gäller att se barnen,
lyssna på vad de säger
eller försöka förstå vad de menar när de inte säger det med ord.
Vi pratar mycket med barnen om att alla är olika,
säger klassläraren Ulrika Radeklev.
Falkviksgårdens skola har arbetat med
Specialpedagogiska skolmyndighetens studie-paket om NPF.
NPF är samma som neuro-psykiatriska funktions-nedsättningar.
Artikeln har funnits tidigare
i tidningen Lika värde 3 2017
