Lärande lekmiljö eller lekande lärmiljö?

En tillåtande och utvecklande lärmiljö – ett projekt på Rönnskolan i Piteå.

– Jag fick många mentala klappar på käften för mina förutfattade meningar. Eleverna klarade av så mycket mer och bevisade det gång på gång. Det berättar projektledare Ulla-Karin Lundgren om det förändringsarbete som gjorts på Rönnskolan i Piteå.

Rönnskolan är en träningsskola. När det här projektet tar sin början finns där 19 elever i åldrarna 6- 15 år. Lokalerna är trånga och korridorslika. Det finns gemensamma möten mellan klassrummen, men inte så frekvent. Här finns möjlighet för både pedagoger och elever att få tid och stötting för att få tänka om och tänka nytt.

– Vi ville utveckla en samsyn i ändamålsenliga lokaler i en inspirerande lärmiljö säger Ulla-Karin Lundgren.

Men budgeten är oförändrad. Och korridoren stod där den stod. Vändpunkten kom när pedagogerna på skolan 2014 deltog i ett mediepedagogiskt projektet arragerat av Piteå kommun, LekMiT. Då tog det fart på tankarna runt lärmiljön och hur den kan utvecklas. Med SIS- medel från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) börjar det bli verklighet av tankarna. 2019 ska kanske hela träningsskolan in i en helt ny skola eller i alla fall bygga om lokalerna. Innan dess borde lärmiljön kunna förändras både fysiskt och mentalt.

Tematorsdagar blev en succé

Gemensamma temadagar inleddes och fysiska platser för att öka elevernas möjligheter till spontana sociala möten. På temadagarna ordnades estetiska aktiviteter, IKT aktiviteter såsom FaceTime kurragömma och QR- koder. Även motoriska aktiviteter som upplevelseberättande med eleverna som aktörer. Varje aktivitet kördes under tre veckor för att skapa en trygghet. Personalen tog in önskemål från eleverna och ordnade så att det blev praktiskt genomförbart. Simultant med detta fick personalen fortlöpande kompetensutveckling i utvecklande lärmiljö genom bland annat litteratur och studiebesök.

– Tidigare utnyttjade vi inte varandras kompetens såsom vi borde göra. Vi upplevde att eleverna var hänvisade till sina klasskamrater för social interaktion. Jag ville se skolan som ett torg med korridoren som en basargata, förklarar Ulla-Karin. Hon hade ett litet utrymmen i anslutning till köket som sitt kontor och sin projektledaroll hade hon på deltid.

– Min roll var ju övergripande men jag tog också tag i värdegrundsfrågorna. Det blev mycket pratande och pratande tyckte pedagogerna, men vissa saker måste få ta tid. Det fanns också en viss oro över hur eleverna skulle klara det här. Kan min elev gå in i en annan miljö och interagera med elever den inte känner? Men med tiden backade personalen, eleverna tog själva fler egna initiativ till mer samspel och mer kontakt med andra än sin egna klasskamrater. Bland personal och elever skapades en Vi-känsla.

– Det blev vi och våra elever, inte jag och mina elever, berättar Ulla-Karin. Det är pedagogerna och eleverna som gjort hela projektet. Jag har bara hållit styrfarten. Vi har kommit långt men är vi inte klara. I den fysiska arbetsmiljön finns det mycket kvar att förbättra.

Nästa steg är att ge eleverna större inflytande över aktiviteternas innehåll och möjligheten till att göra mer fria val av aktivitet. Och att ge eleverna möjlighet att utvärdera hur de upplever aktiviteten. Tematorsdagarna fortsatte under hela vårterminen.

Rektorn positiv till projektet

Nuvarande rektor Sara Rönnbäck kom in i sluttampen på projektet. Hon märker av effekten det haft.

– Projektet har varit mycket bra och det har kommit fram viktiga lärdomar som har befrämjat öppenhet och samarbete mellan elever och personal.

Och när det gäller flytt och nya lokaler så är beslutet i skrivande stund inte fattat på politisk nivå. Om det blir nybyggnation eller renovering och ombyggnation så menar rektor Sara Rönnbäck att utgångspunkten är personalen ska vara så delaktig som möjligt när projektet blir av.

Publicerat torsdag 16 november 2017 Granskat fredag 19 oktober 2018