Lättläst
Teckenspråk
Framgångsrika lärande lekgrupper
På Lövgärdets förskolor har man varje år en barnkonferens där personalen pratar om vart och ett av barnen. Arbetslagen får möjlighet att beskriva sitt arbete och tillsammans med förskolechef och specialpedagog resonera kring behoven och förutsättningarna i de olika grupperna. När specialpedagogen Maria Nygren tittade på sammanställningarna från konferenserna såg hon ett mönster. De barn som inte lekte hade nästan alltid svårt med det sociala samspelet.
Maria berättade om sina iakttagelser för sina chefer och man beslutade sig för att försöka bryta mönstret. Av en lycklig slump sammanföll detta med att Specialpedagogiska myndigheten hade särskilt fokus på förskolan.
– SIS-medlen från SPSM har naturligtvis hjälp mycket, säger Maria. Det har gjort det lättare att avsätta tid och resurser. Men vi hade bestämt oss för att göra den här satsningen oavsett.
Under projekttiden har pedagogerna arbetet fokuserat, men på delvis olika sätt, i de olika barngrupperna – allt för att hitta rätt väg för varje individ och barngrupp. De har bland annat arbetat med strukturerade pedagogledda lekstunder, organiserat mer tid för lek där pedagoger är närvarande samt lagt tid på arbete med färdigheter i vardagliga sammanhang. Färdigheterna kan till exempel vara att kunna följa en instruktion, vänta på sin tur, härma det någon gör eller veta namnen på kompisar och pedagoger.
Men projektet har inte bara handlat om barnen och barngrupperna. Kompetensutveckling och utbyte kollegor emellan har också varit en stor och viktig del. Gensvaret har varit positivt hos såväl personalen som barnen och deras föräldrar.
Projektet var ursprungligen tänkt att pågå under ett år men förlängdes med ytterligare sex månader. Maria hade då kommit i kontakt med psykologen Birgitta Spjut som precis lagt fram en avhandling om imitativ respons. Hennes teorier går kortfattat ut på att man hjälper barn att leka, och i leken utvecklas den sociala förmågan. Arbetssättet är uppdelat i två steg. Först följer pedagogen barnet strukturerat och imiterar det barnet gör i korta pass varje dag. I steg två är rollerna ombytta och barnet imiterar den vuxna.
– Arbetetsättet har varit oerhört framgångsrikt, förklarar Maria.
Under den tredje terminen tog Birgitta Spjut över handledarrollen i projektet. Föreläsningar har varvats med att personalen har fått ta med exempel och dilemman som diskuterats.
– Förutom arbetet med barnen och personalen här på Lövgärdets förskolor har vi även ordnat en spridningskonferens och spelat in en film, berättar Maria avslutningsvis. Eftersom vi nått så goda resultat vill vi självklart sprida arbetssättet vidare och inspirera andra förskolor att jobba på samma sätt.
Så får man lek-grupper där barnen samtidigt lär sig
Special-pedagogen Maria Nygren märkte
att de barn på Lövgärdets för-skolor
som inte lekte
nästan alltid hade svårt med
det sociala sam-spelet.
Förskolorna startade därför ett projekt
med hjälp av pengar från
Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Resultaten är så bra
att Lövgärdets förskolor nu vill
inspirera andra
att arbeta på samma sätt.
På Lövgärdets förskolor har personalen
en barn-konferens varje år.
Förskole-chefen och specialpedagogen
är också med på barnkonferensen.
Personalen i arbets-lagen
får beskriva sitt arbete
och ta upp viktiga saker.
De berättar om varje barn
och diskuterar tillsammans
vilka behov det finns i grupperna.
Maria Nygren är specialpedagog.
När hon gick igenom
vad personalen hade sagt
på de olika konferenserna
märkte hon en intressant sak.
Hon märkte att de barn som inte leker
oftast är barn som inte är så bra på
att vänta på sin tur,
att följa en instruktion
och andra sociala färdig-heter.
Maria berättade det för sina chefer
och de bestämde sig för att
försöka göra någonting åt det.
De hade tur för just då satsade
Specialpedagogiska skolmyndigheten
särskilt på förskolor.
Lövgärdets förskolor fick
pengar till projektet.
– SIS-medlen från myndigheten
har naturligtvis hjälpt mycket.
Vi har lättare kunnat
lägga tid och pengar
på projektet.
Men det här var så viktigt
att vi hade bestämt att vi gör det
även om vi inte skulle ha fått några pengar,
säger Maria.
Pedagogerna har under projekt-tiden
styrt upp barnens lek mer än vanligt.
De har bland annat
varit lek-ledare
eller själva varit med
i barnens lekar.
De har också övat mer på
situationer i vardagen.
Det kan vara till exempel
att följa en instruktion,
att se hur någon annan gör
och sedan göra på samma sätt,
eller att vänta på sin tur.
Barnen har också fått öva sig på
de andra barnens och pedagogernas namn.
Kompetens-utveckling
har varit en annan viktig del
i projektet.
Kollegorna har också
diskuterat mycket tillsammans.
Både personalen, barnen
och barnens föräldrar
har varit väldigt positiva.
Från början var det tänkt att
projektet bara skulle vara ett år.
Sen förlängde de det
med sex månader.
Maria hade då kommit i kontakt med
en psykolog som heter Birgitta Spjut.
Birgitta hade precis skrivit
en intressant avhandling
om imitativ respons.
Att imitera betyder att härma.
Imitativ respons går ut på
att man hjälper barn att leka,
och när de leker utvecklar de
sin sociala förmåga.
Så här går det till:
Först följer pedagogen barnet
och härmar det som barnet gör.
Det gör man korta stunder
varje dag.
Senare gör man tvärtom,
då är det barnet som får härma
den vuxna.
– Det sättet att arbeta
har varit väldigt fram-gångs-rikt,
berättar Maria.
Birgitta Spjut var hand-ledare
under projektets tredje termin.
De har haft föreläsningar,
och personalen har fått
ta med exempel och problem
som de har diskuterat tillsammans.
– Vi har även spelat in en film
och ordnat en konferens för andra.
Eftersom vi har
lyckats så bra med projektet
vill vi själv-klart
sprida arbets-sättet vidare.
Vi vill inspirera andra förskolor
att jobba på samma sätt,
säger Maria.
